Lite blandat till samlingen

Visserligen försöker jag rensa i samlingen men när det dyker upp fina/bra smycken som passar in i samlingen måste de ju köpas…. Även om (som tur är för ekonomin kanske?!) blir det allt svårare och dyrare att hitta bra äldre plastsmycken. Kanske är jag lite medskyldig själv som fått upp människors ögon för dem?

Prisbilden är dock rätt märklig, många tittar på eBay och Etsy och ser en prisbild som inte på något sätt stämmer med prisbilden i Sverige – särskilt på e’Bay finns det dessutom många som tar enorma priser för felaktiga smycken, felaktiga på de sättet att de är inte i de material de påstår och inte så gamla som utlovas heller. Jag skulle vilja påstå att du måste vara rätt kunnig för att handla på e’Bay om du inte ska bli lurad. Själv blev jag lurad massor med gånger i början, handlar i princip aldrig där längre.

Samtidigt finns det också det fenomen som jag blir galen på och har skrivit om flera gånger, så fort det är något i äldre plast så tror alla (eller vill tro) att det är bakelit. Dels beroende på okunnighet, dels på just prisbilden man ser utomlands. Frågar man om hur de vet att det är bakelit får man de mest kreativa svar. Det bästa hittills var ett halsband som såldes som naturlig bakelit, när jag frågade vad det var fick jag till svar att det var naturlig. Undrar om den säljaren trodde bakelit var ett naturmaterial?å som bärnsten, jade eller andra stenar?!

Visst finns det fortfarande fina smycken att hitta men tyvärr börjar det bli som på e’Bay, du måste veta rätt mycket själv för att inte bli lurad, det är en rätt trist utveckling. I min värld handlar det inte om att du hela tiden måste göra det stora klippet, jag kan tänka mig att betala för bra äldre smycken. Det jag INTE kan tänka mig är att betala dyrt för smycken som inte är vad de påstås vara… Det finns också mycket billig, nyare plast där ute som jag inte vill ha!

Två armband/armringar i celluloid. Den vänstra, från 20-talet, såldes som intarsia och jag var vansinnigt nyfiken innan jag fick hem den för att se om jag hade rätt – och det hade jag. Den är normalstor vilket gör att jag misstänker att den ska vara för överarm (många var ju så små förr…). Den högra är ”bara” ytterligare en från 30/40-talet, denna med blommor av olika slag och ett elefanthuvud. Har en uppsättning av de här men det häftiga med dem är att det är verkligen sällan jag hittar en som är likadan som någon av dem jag redan har, de finns i så otroligt många varianter.

Två brosch-clips, båda från 30/40-tal. Den brunröda med en underbar glans är i bakelit. Den dubbla med pärlor emellan är av en typ jag aldrig sett förut, par kom de ju oftast i men inte att de sitter ihop så här. Osäker på själva materialet, plast är det men kanske celluloid.

Så några av de där i lucite som är skurna och målade från baksidan, 40-tal. Tycker de är så fina och puderdosan är lite ”off topic” men jag kunde inte motstå den, visst är den fin?

20200530_080100

Lite djur i celluloid är aldrig fel, älskar särskilt de roliga hundarna på motorcykel. Den bruna hunden har rörligt huvud. 40/50-tal.

20200530_080241

Lite celluloid till… Alla tre broscher, 20/30/40-tal. ”Fjädern” är äldst, en del mörknade stenar (är det ibland på äldre smycken, limmet?!) men komplett och fin.

 

Vill du kunna laga lite själv?

Vill du kunna laga lite enkla smågrejer själv, en tappad sten, ett söndrigt lås etc. för att förlänga livet på ett favoritsmycke istället för att kasta det?

För de här, relativt enkla lagningarna, behöver du inte någon större verkstad;

1. Släng inte gamla smycken som går sönder och som inte är värda att laga. Dem kan du istället använda till att ta lås, stenar etc från. Finns att köpa mängder med olika smycketillbehör men ofta när man lagar ett äldre smycke har de en tendens att se för nya ut. Ibland gör det inget men särskilt stenar vill man hitta en sten som passar bättre i färg. Ibland kan man hitta ett parti på loppis med trasiga smycken för några få kronor, köp när du hittar och bygg upp ett litet lager med sådant. Be dina kompisar om att få deras smycken när de går sönder.

2. Skaffa lite lås, öronspjut eller vad du ser att du oftast behöver, finns många bra därute som säljer smyckedetaljer.

3. Köp ett bra lim! Jag har testat ett antal olika men personligen föredrar jag Panduros smyckelim. Funkar på de flesta material, även när man limmar ett material i ett annat.

1589888479990_20200519_133549

4. Några bra små tänger, du hittar set på Panduro men billigare på Jula, Biltema och liknande ställen – de duger precis lika bra. De randiga kommer från Panduro, de med svarta handtag från Jula.

1589888576921_20200519_133704

5. Tandpetare eller liknande att peta med.

20200519_134714

6. En bra pincett, särskilt hålla på med små stenar är pilligt. Gärna också något med smal vass topp, jag använder en liten skalkniv, nagelsax och en liten sax för att kunna plocka bort stenar.

Detta är egentligen i grunden det du behöver för enkla lagningar. Sedan kanske du också behöver ringar, pinnar etc men börja med det enkla och se om du tycker du kan och tycker det är kul innan du köper på dig ett helt lager.

Jag är helt självlärd, jag har lärt mig genom att googla, läsa, testa och misslyckas. Du kanske inte ska börja med det dyrbaraste smycket du har. Dyrbara äkta smycken tycker jag du ska du lämna in till en juvelerare för lagning.

Närmare instruktioner om hur du faktiskt gör kommer nästa gång…

 

Leve de gamla husmorsknepen!

Hittade en sån fin Fasilko (bra kvalitet!) som tyvärr hade fula svettfläckar. Jag köpte den ändå eftersom den var i så himla fint skick i övrigt och med en förhoppning om att kunna få bort fläckarna och rädda den till ett längre liv.

 

Blev lite nervös när jag tittade lite mer ordentligt på den och insåg att guldtrådarna och de fina knapparna lätt skulle kunna förstöras om jag körde den i maskinen. La ut en förfrågan i den underbara, bästa gruppen ”Vintagesnack, vintage info/tvättråd/märkning & inspiration” på FB och efterlyste tips om hur jag skulle tvätta den. Där var en som tipsade mig om att röra ihop potatismjöl och vatten till en pasta och kladda på det på fläckarna, låta det torka och sedan borsta av det. Trodde egentligen inte riktigt på det men tänkte att jag kunde börja med det och testa, kan ju inte förstöra den tänkte jag. Dessutom kostar det knappt något med lite potatismjöl.

Så sagt och gjort, potatismjöl och vatten rördes ihop, väldigt kladdigt, la plast om strykbrädan och under klänningen. På med potatismjöl-kletet och lät den ligga. Döm om min förvåning när jag började ta bort potatismjölet och inser att fläckarna är borta!

Visserligen fick jag skölja den, det räckte inte med att borsta, men efter det var den som ny – helt otroligt. Tänk vad våra mammor, farmödrar och mormödrar kunde, de visste hur man tog hand om sina kläder så att de höll sig fina (och inte tvättades sönder som vi gärna gör nu för tiden).

Det är så tillfredsställande och gör mig så otroligt nöjd att kunna rädda vackra saker, med betydligt bättre kvalitet än idag, vare sig det är smycken eller kläder. Det är fint, håller många år till och man har något som man med största sannolikhet är ensam om – vem vill inte ha det?!

Dessa tider…

Egentligen borde jag ju ha all tid i världen för att skriva men på något märkligt vis gör dessa förskräckliga tider att jag inte får något gjort istället, jag har liksom fullständigt tappat farten…

Men försöker samla ihop mig lite och ändå göra någonting. Blir mest lagning och lite fix, har inte riktigt ro för något mer kreativt just nu.

Köpte en riktigt fin klänning från 60-talet men med trasig dragkedja. Det var ett rätt ”fippligt” projekt eftersom dragkedjan skulle sitta både i foder och yttertyg. Det var dessutom väldigt längesedan jag bytte dragkedja i någonting alls så jag blev väldigt nöjd med utfallet – tycker nog att det knappt syns att den är bytt.

20200414_161605

En gammal skinnpuff som är väldigt sprucken i skinnet fick ett nytt överdrag. Väldigt enkel lösning, rund överdel som jag sedan sydde fast som en kant runt och sedan drog ihop med gummiband undertill. Använde lite stretchigt tyg (inhandlat på Kupan för en billig peng) som gjorde det ännu enklare att få till passformen.

Två relativt enkla lagningar. Nya lås, ett pärlhalsband vars lås hade gått sönder och ett Miracle-armband (skotsk märke) vars lås var försvunnet.

Till sist, en otroligt fin Katja of Sweden. Ropade in den till mig själv för väldigt många pengar, skulle ge mig den i present på min alldeles för jämna födelsedag. Blev så otroligt besviken när jag fick den, den var för liten… Så efter en tvätt (den var rätt solkig) och lite lagade sömmar som gått upp så sålde jag den vidare, snyft. Blir att leta vidare, vill verkligen ha en svartvit Katja i bomullsjersey.

Fotograferar lite nytt

Tyvärr har ju Storbritannien valt att lämna EU och ingen vet i dagsläget vad det kommer att innebära. Jag köpte en del från USA och Canada tidigare, framför allt smyckedelar till mina egna smycken, men det har blivit väldigt dyrt. Portokostnaden från de länderna är numera väldigt hög och det har dessutom tillkommit en massa avgifter här. Misstänker att samma sak kan hända med Storbritannien men 2020 är i alla fall ”business as usual” så jag har bestämt mig för att köpa vad jag kan så länge det varar… Just nu är det stiltje, så klart, men jag hann få en leverans av äldre plastsmycken innan allt startade. Ett och annat hittar jag fortfarande på Tradera, däremot är det numera väldigt svårt att hitta något på loppis.

Först ett gäng örhängen, de flesta 60-talare men några är 40- och 50-tal. Roliga men inga rariteter.

Det här är däremot ett par lite mer rariteter. Ett set i bakelit med urläckert armband och matchande hänge (som tyvärr har förlorat sin kedja, den som satt där var ny och förskräcklig) från 30/40-tal. Ett halsband i galalith och glaspärlor i ”Egyptian revival” från 20-talet. När man upptäckte Tutankamons grav 1922 blev allt med koppling till Egypten väldigt modernt. Saknar nog en randig pärla i mitten men det får man leva med när det är nästan 100 år!

Ytterligare en riktigt raritet, en handbrosch i celluloid från sekelskifte/tidigt 1900-tal. Det är nog det äldsta plastsmycket i min samling. Jag har några sorgebroscher som skulle kunna vara från sekelskiftet men det är nog mitt äldsta celluloid-smycke.

Några klassiska 50-/60-tals halsband, ett dessutom med matchande armband och ett med matchande örhängen.

Så till sist, ytterligare ett par rariteter från 30-tal art deco. Båda seten är i bakelit. Det vänstra i bakelit och krom, armband och brosch. Det högra i bakelit och mässing, brosch och par av brosch-clips. Båda urläckra men särskilt det vänstra älskar jag.

Mode och smycken förändras, 1910-20

Om du vill se hur modet såg ut vid den här tiden, 1910/20-tal (och framåt) så är ett tips att titta på Downtown Abbey, första säsongen. Downtown Abbey börjar nämligen med förlisningen av Titanic 1912. Som alla engelska serier är den trogen sin tid in i minsta detalj.

Förändringen från tidigare var stor, midjor kasade ner och håret klipptes av. Kjolen åkte också upp en bit och det blev urringat. Mycket fransar, paljetter, fastsydda små glaspärlor på klänningar, väskor etc.

När det kommer till smycken var det mycket lååångt som gällde, långa halsband som man antingen bar hellånga eller snodde flera varv om halsen, gärna flera halsband på en gång. Var inte halsbanden långa skulle de istället vara väldigt korta och sitta uppe i/på halsen. Även örhängen hängde ner, kanske inte så långa som vi bär idag men de skulle dingla. Damer hade inte börjat bära armbandsur så du kunde bära armband på båda armarna eller, senare på 20-talet, var det vanligt med överarms-armband som alltså satt mitt uppe på överarmen. Armband från den här tiden är oftast ganska små i storlek, människor var mindre, och hittar du större stela armband som du vet är från den här tiden så har de oftast suttit uppe på armen (på bar arm, inte som de vanliga armbanden som oftast bars utanpå handskarna). Hårprydnade och hattsmycken var också stort.

Mycket ”glitter”, äkta så klart men också väldigt mycket glasstenar i alla former. De äkta stenarna satt på ädla metaller men vi ”vanliga”, vi hade smycken i alla möjliga sorters oäkta metaller. Mycket mässing, olika metaller som skulle likna guld (tombak tex) men även sådant som skulle se ut som silver. Pläterat i både guld och silver hade kommit. Och så infattade glasstenar i alla former och färger.

Om jag dyker ner i plastsmyckens underbara värld så var det celluloid som skulle efterlikna äkta vara, precis som med alla ädla metaller, ville man att det skulle se ut som den ädla varan. När det gäller plast var det sköldpaddsskal, elfenben, korall och liknande material som skulle efterliknas.

På 20-talet hittades Tutankhamons grav och det gjorde att allt ”egyptiskt” blev otroligt populärt. Ormar, skarabeer och alla andra vanligt förekommande symboler från det forna Egypten dyker upp i mängder på smycken.

Roar mig med att fotografera

Håller på med att försöka skapa en lite heltäckande bild av mode/smyckesmode under olika epoker under främst 1900-talet fram till och med 60-tal. Nu är det inte så lätt att avgränsa, mode förändras ju inte från en dag till en annan men jag provar mig fram.

Insåg att jag faktiskt har minst en klänning från varje årtionde förutom de första. Det får jag leta efter framöver, problemet med kläder, precis som med smycken, är att ju längre bak i tiden, ju svårare att hitta. Men det är bara att leta och att vara tålmodig..,

Men – än så länge provar jag mig fram lite med hur jag ska kunna använda min egna klänningar för att visa smyckemodet. Får se om det blir som jag tänkt mig!

De här sex bilderna är 30-tal, tagna med en otroligt vacker klänning med olika smycken från tiden.

 

Brosch-clips, sko-clips och skillnaden

Favorit i repris…

Jag stöter ofta ofta på frågor om vad dessa brosch-clips är för något och när de är ifrån och ständigt dyker det upp någon som svarar att det är sko-clips. Ska försöka reda ut skillnaden.

Brosch-clips (eller dress-clip som de kallas på engelska) är alltså en brosch men med skillnaden mot ”vanliga” broscher med nål är att de har ett clips med ordentliga piggar. Själva clipset är ganska långt, inte riktigt lika långt som ovandelen men nästan. Du bar dessa i urringningen på en fin klänning, oftast i par. Du kunde bära dem fram eller, om du har en djup ringning, bak.

Märkligt nog fanns dessa smycken i stort sett bara under 30-talet, kanske en bit in på 40-talet för att sedan helt försvinna. Varför undrar jag, det är ju ett väldigt vackert och användbart smycke?! Det är inte helt ovanligt att hitta brosch-clips på loppisar, däremot är det väldigt svårt att hitta par, de har nästan alltid förlorat sin kompis. Det finns också smycke där paret kan sättas ihop och bli en vanlig brosch. Ofta har de tappat en del av sina stenar, de är ju trots allt 80-90 år gamla! De fanns i alla möjliga former men vanligast var nog i metall med glittrande stenar, men de fanns även i tex bakelit och celluloid. Det målade brosch-clipset ovan är celluloid.

Och så var det ju det här med sko-clips… Sko-clips har du för att kunna variera och/eller piffa upp ett par släta skor. Till skillnad från brosch-clips så har det var modernt i omgångar ända sedan tidigt 1900-tal och de finns att köpa nya än idag.

Clipset, eller klämman, har sett olika ut under tidens gång. Men grundprincipen är, jämfört med brosch-clips, kortare och trubbigare clips. Brosch-clips nere till höger, de övriga två till skor.

Man kan också tänka på var de ska sitta, de som ska sitta på en klänning är oftast gjord på längden medan de som ska sitta på ett par skor är ofta på bredden. Storlek är också en faktor, på en klänning kan du ju bära en mycket maffigare brosch än vad du får plats med framme vid tårna på ett par pumps. Har du sett några av varje så lär du dig att se skillnad.

Samlingen, omorganisation igen!

Pysslar lite med samlingen idag, vet inte för vilken gång i ordningen jag försöker få någon ordning på den…

20200215_112344

Nu har jag bestämt mig att försöka gå igenom hela samlingen, lite i taget, och lägga dem i tidsordning. Eftersom tidsperioder inte är exakta så har jag valt att bara ha tre, sent 1800-1920-talet, 30/40-tal och 50/60-tal. Men inom dessa tre delas de upp i typ av smycken, alltså halsband, armband osv.

Tanken är att alla smycken ska ha en tillhörande beskrivning, ålder, material och om jag vet ev fel, ersättningar etc. Har inte riktigt bestämt mig för om alla smycken ska vara i ”plastpåse” men alla smycken med stenar eller andra delar som skulle kunna ramla av ska i alla fall vara det.

Jag vet att det finns en del i samlingen, särskilt det jag köpte tidigt i samlandet, som inte är gammalt nog eller fel material och det ska förhoppningsvis sorteras ut. Misstänker att jag kommer att hitta en och annan dublett också. Min samling är ju numera STOR så jag behöver verkligen gå igenom den!

Räddar inte bara smycken

Det är äldre smycken, framför allt plast, som är min stora passion. Men jag är road av äldre mode över huvud taget så en och annan gång ägnar jag mig åt att återställa en klänning i dess forna glans. Jag är hyfsat sykunnig så jag tycker det är roligt att kunna använda de kunskaperna.

Hittade den här fina svarta klänningen på Kupan. Visste inte vad det var för sorts klänning men med spännande detaljer med gömda fickor såg jag hur välsydd den var, och att den var gammal, så den fick följa med hem. Den saknade ett antal knappar, en tryckknapp hade lossnat och den var i behov av en tvätt. Det hedrar Kupan att de satt två avramlade knappar på en säkerhetsnål och satt fast den på klänningen!

Tack vare bästa och trevligaste FB-gruppen (om man vill ha hjälp med äldre kläder), ”Vintagesnack Vintage info, tvättråd, märkning & massa inspiration”, så lärde jag mig att detta är en högtidsdräkt för sjuksköterskor, även kallad frack. Ålder är svårt eftersom de sett likadana ut i många år, men slutade användas under 60-talet. Jag tror att den är i det senare spannet, alltså 50/60-tal.

Nu har den fått tillbaka sina knappar, plus en ”ny”, tryck-knapp fastsydd igen, tvättad och struken – så här fin blev den!

20200205_110353