Vintage-smycken

Clips-broscher

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Letade länge efter ett svenskt namn på dressclip, som de heter i England, då har man glädje av en samling äldre tidningar. På den tiden, vi pratar 30-tal, var vi ju inte så ”svengelska” som vi är idag så jag tänkte att det måste ha funnits ett svenskt ord. Efter mycket letande hittade jag en annons där de kallades clips-broscher så det är vad jag kallar dem. Försökt hitta annonsen igen men har tyvärr lyckas jag inte lokalisera den så jag kan inte visa upp ”beviset”…

Clips-broscher användes i urringningen på klänningen, fram eller bak. Ofta i par men inte alltid. Tänk Hollywood och glamorösa ”slinkiga” långklänningar. Väldigt art deco. Det är ett rätt speciellt smycke, de existerade endast i princip på sent 20-tal och 30-talet. De känns igen på det långa ”clipset” med piggar på baksidan. Icke att förväxla med sko-clips som har mycket kortare clips och oftast lite vassare piggar.

Jag har naturligtvis bara clips-broscher i plast, eller med plastdetaljer, i samlingen men det är lika vanligt att hitta dem i metall, oftast med stenar. Om de också existerade i ”finare” material, guld och silver med äkta stenar, är mer än vad jag vet men jag tror inte det var så vanligt eftersom jag aldrig sett någon. De var nog mest bijouterier som användes för att förändra eller piffa upp en klänning.

Clips-broscher i bakelit, några med kromdetaljer eller detaljer av mässingsfärgad metall. Tre av dem är sk ”reversed carved”, dvs de är skurna och målade från baksidan för att skapa en 3D-effekt.

Clips-broscher i celluloid. Några från Japan, några från USA. De i snörliknande utförande kallas spagetti-broscher.

Och till sist ett antal i galalith, ett bakelit-liknande plastmaterial gjort på mjölk (!). Många av dem med metalldetaljer, många i väldigt typisk art deco-stil. Den längst upp till vänster är från Jean Painleve, Paris. Du kan läsa mer om honom i ett tidigare inlägg.

Det närmar sig

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Äntligen har jag kommit så långt att jag så smått kan börja fixa i hobbyrummet (mitt lekrum kallar jag det). Ser rätt ok ut på ytan men det är en synvilla, det mesta känns mest intryckt i skåp och lådor så nu får jag ta en låda/skåp i taget och se vad som hamnade där…

Och jag kan så sakteliga börja öppna lådorna med samlingen! Måste bara fundera ut om jag ska plocka fram, fota och notera vad det är innan jag ställer det någonstans eller om jag ska plocka fram, försöka få fint i skåpen och sen ta ett smycke taget? Tanken är ju att få samlingen ordentligt katalogiserad nu när jag har chansen. Samtidigt kliar det i fingrarna att få fram den. Jag har fuskat lite med att göra ett ”art deco-skåp” (översta bilden) i hallen med en del av mina Jakob Bengel-smycken och lite annat.

Har investerat i tre stora och bra skåp så jag kan få fram mer av min samling, planen är skåp 1; från 1800-talet tom 20-talet, skåp 2; 30-40-tal och det tredje skåpet 50-60-tal. Om det funkar eller inte återstår att se. Hur jag ska förvara resten har jag inte riktigt löst än… Någonstans skulle jag ju vilja kunna visa lite av mina egna smycken också men hur det ska se ut eller gå till har jag inte heller ännu, en sak I taget.

Snart dags för flytt

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Äntligen! I juli blir flytten äntligen av som har varit på gång så länge. Innebär dock en hel del arbete att flytta från hus till lägenhet, även om lägenheten är hyfsat stor. Saken blir inte enklare av att jag bott i mitt hus i 30 år…

Visserligen ska jag köpa en hel del av flytten men mannen från flyttfirman tyckte jag skulle packa ner hobbyrummet själv, han trodde inte flyttgubbarna riktigt skulle förstå sig på hur de på ett bra sätt skulle packa alla pryttlar jag har där. Har viss förståelse för det och då kan jag packa det ordentligt. Ska även packa mina fina vintageklänningar själv, vågar inte lita på att de är tillräckligt rädda om dem.

Hela den gigantiska samlingen är nerpackad sedan någon månad tillbaka, den hade jag aldrig vågat låta någon annan packa, även om jag lyckats köpa några smycken sen dess.

Ber om ursäkt för bildkvaliteten, fotade dem en kväll innan de också packades ner. En charmig skidåkarna från 40/50-tal och ett par roliga örhängen från 60-talet. Ett halsband som såldes som bakelit men inte är det, dock gammalt och fint ändå, som kräver en längre kedja. Såldes som armband (!) bara för att halva kedjan var borta. En brosch från 30-talet, troligen galalith, och ett coolt armband som däremot faktiskt är i bakelit från 30-talet och väldigt art deco.

Nu blir det tyst ett tag från mig till efter sommaren när jag börjar packa upp allting på mitt nya ställe, har verkligen saknat att hålla på med mina smycken. Förhoppningsvis kommer kreativiteten flöda igen när jag ser allt igen.

Ha en väldigt bra sommar därute så hörs vi igen framåt höstkanten!

Bakelit-broscher

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Jag har bestämt mig för att hoppas att jag, trots läget på bostadsmarknaden, lyckas sälja mitt hus under våren. Det innebär att jag fortsätter att packa ner samlingen, även om det bär emot…

Det innebär också lite blandade nedslag, idag lite bakelit-broscher som av någon anledning hade hamnat i en låda där de inte skulle vara 😁 Alla broscherna är från 20/30-talet och art deco-perioden.

Först två helt ljuvliga broscher i bakelit med metall och stenar. De här känns verkligen som från en annan tid när även bijouterier gjordes med största hantverksskicklighet. Ingen vet egentligen ursprung men troligen Tjeckoslovakien eller någonstans i det området, där tillverkades många otroligt vackra i smycken med metall och stenar (glas) under den här perioden.

Det här var en form på brosch som var vanlig under art deco-perioden, inte bara i plast utan över huvud taget. När det gäller bakelit var de antingen gjutna i form som skapade mönstret men ofta ”snidade” som den gula här ovan.

Så till sist lite blandat, den vänstra väldigt klassisk art deco med bakelit och krom. Den lilla åsnan har jag aldrig sett förut, den tror jag är rätt ovanlig. Blommor har alltid varit ett vanligt mönster så även i bakelit, och kaméer dyker naturligtvis upp i bakelit också.

Sommar, värme, OS och renoveringar…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Denna ljuva sommar har bjudit på värme, sol och utomhusliv. När vädret blev sämre började OS så passligt… Har man dessutom två ”renoveringar” som har gjorts och ska göras och tiden begränsad på grund av mina fysiska förutsättningar så har det inte blivit mycket mycket tid över varken till min samling eller mina andra hobbies. Inte ens särskilt mycket loppis-besök har det blivit denna sommar.

Tids nog har vi en lång höst och vinter när all tid i världen kan ägnas åt alla mina hobbies, tänkte försöka komma igång och sy igen och inte bara lagningar. Jag hoppas också få lite mer inspiration till mina egentillverkade smycken, inspiration som väldigt mycket legat i träda under pandemin.

Men naturligtvis har jag inte helt kunnat hålla fingrarna i styr, lite loppisar, Tradera och Englandsköp har det trots allt blivit. Nu när jag är hemma från stugan några dagar för besikta bilen och förbereda min källarrenovering passar jag på att köra ett ”uppsamlings-heat” med vad jag samlat på mig under de senaste månaderna.

Börjar med halsbanden ovan är från vänster till höger; amerikanskt set med halsband och örhängen i bakelit, lite svårbedömd ålder 40/50-tal? Det svarta trodde den som sålde det att det är Bengel men jag är tveksam, har rätt ålder (30-tal) men jämfört med de andra jag har känns det inte hundra rätt. Fint oavsett. Det högra har gröna pärlor av bakelit men de andra är i för mig okänt material. Jag tror att det tyvärr saknas en pärla, ser ut som om det borde finnas en grön pärla mitt fram. Så det häftigaste av dem, bakelit och trä. Har aldrig sett något liknande.

Lite mer ”vanliga” halsband, alla utom det gröna är typiska 50/60-talare. Det gröna är skuren galalith från 30/40-talet.

De här två halsbanden ligger i utkanten av samlingen, slutet 60-talet eller 70-tal.

Charmiga broscher i celluloid från 40/50-tal, möjligtvis är någon av dem från 30-talet. Flera av dem har jag aldrig sett förut.

Mer charmiga broscher. Från vänster till höger, orkidé i celluloid 40-tal, helt underbar giraff i skuren galalith 30/40-tal. Och en sån där svår som skulle kunna vara ben eller plast, efter att ha synat den ordentligt är jag säker på att det är celluloid från 30/40-tal. Nedre raden, båda i celluloid och 30/40-tal. Den högra röda hunden saknar tyvärr en bit av örat men det är inget man tänker på.

Avslutar ”brosch-bonanzan” med två bruna, sådana som alla tror är bakelit men som inte är det… Den vänstra en typ sorgebrosch och den högra är ett spännande indian-huvud (som jag aldrig sett förut). De här materialen är alltid knepiga, ebonit och/eller bog oak skulle jag gissa. Tidigt 1900-tal, upp till 20-talet.

Avslutar med tre armband, det vänstra är från 60-talet, mitten är i bakelit från 30/40-talet och längst till höger ett sånt där som kan vara allt från 30-talet fram till idag men efter att ha synat både plasten och tråden den är trädd på så är min gissning 60-tal i okänt plastmaterial.

Varför något så märkligt?

~ helensjoy ~ 1 kommentar

Många ser nästan ner på mig och undrar varför jag ägnar mig åt ”skräp”? Jag får rätt ofta frågan om varför jag nördat in mig på något som för de flesta människor bara är skräp, vilket tyvärr är en spridd missuppfattning. Om jag nu ska ägna min tid åt smycken, varför då inte åt ”finare” smycken?

Att det blev just plastsmycken var på ett sätt en slump, på många andra sätt inte alls… Allt började med att min rygg började krångla och att det till slut konstaterades att de rätt grava problemen jag led av var kroniska och att jag var helt enkelt tvungen att sluta jobba. Men eftersom jag är den jag är insåg jag rätt snabbt att även om jag har ständig värk och måste vara soffliggare stor del av tiden så slutar inte min hjärna att ha behov av stimulans, jag måste ha något att syssla med som ger hjärnan lite motstånd. Och även om jag älskar att läsa och lösa korsord så kan man inte göra det hela tiden…

Jag har alltid varit en kreativ person och kan dessutom lite av varje, så jag började skapa egna smycken (väldigt bra smärtlindring!) och laga äldre kläder. Men båda dessa aktiviteter kräver att jag sitter och eftersom den tiden är begränsad (klarar inte att sitta så långa stunder i taget) så funderade jag på vad jag för övrigt tycker är roligt som jag kunde fördjupa mig i när jag låg ner och vilade ryggen. Jag har alltid varit road av mode, kläder och smycken, alltid med inriktning på min egen stil och det som sticker ut lite, roliga detaljer och smycken som inte är så ”allvarliga”. Jag har alltid varit känd för att att ha smycken som är ”lite för mycket”. Jag har även tidigare letat i antik- och kuriosahandeln efter roliga smycken, inte alls eftersom de är gamla utan just för att jag kunde hitta udda smycken med egna uttryck och sånt som ingen annan har. Men hur gick jag därifrån till att börja samla och bestämma mig för att lära mig mer?

Det som utlöste alltihop var att jag på en loppis hittade ett roligt armband i plast som jag köpte. Jag tyckte armbandet var lite spännande och ville ta reda på mer om det och det var då jag så smått började upptäcka hur lite, eller snarare inget alls, det fanns skrivet om plastsmycken på svenska. Då började jag leta efter böcker och information på engelska och insåg att där fanns en helt annan inställning till äldre bijouterier över huvud taget, där fanns kunskap och stora samlarområden. Och ni vet hur det är när man börjar googla och följer den ena länken efter den andra och helt plötsligt hittade jag en hel värld av roliga, galna och färgglada smycken i plast.

Jag började kolla efter roliga plastsmycken på loppisar och hittade rätt mycket, då kostade det fortfarande knappt någonting (till skillnad från nu). Men varje gång jag försökte ta reda på mer information/kunskap så stötte jag på samma problem, det finns ingen! Det var/är oerhört dåligt med information och kunskap om äldre bijouterier över huvudtaget som inte är gjorda av någon ”tjusig” designer och när det kommer till plastsmycken så är/var den inte bara dålig, den var icke existerande (på svenska). Och eftersom jag aldrig kunnat motstå sånt där som ingen annan kan och som ligger lite utanför allfarvägen, så sagt och gjort, här hade jag en ”vit fläck” på kartan att bita tag i. Att dessutom de flesta såg plastsmycken som skräp så desto större anledning att ge dem lite upprättelse tänkte jag. Just sånt som ger mig den energiboost jag behöver för att dyka ner i något och lära mig mer. Jag lärde också känna Naomi, samlare och säljare av plastsmycken (säljer även andra smycken) i UK, och hennes entusiasm och kunskap har betytt väldigt mycket för mitt samlande och mina kunskaper.

Det dök också upp ett par funderingar, hur ska jag spara det jag lär mig om olika saker? Allt fastnar ju inte i huvudet, har man dessutom ständig värk kan minnet emellanåt vara lite dåligt, så det var så jag blev med blogg. Det andra var hur jag skulle spara min samling (som jag aldrig hade tänkt bli så stor som den faktiskt är!), både rent fysiskt men också – det där minnet igen – hur ska jag hålla reda på vad jag redan äger? Det var där och då Pinterest kom in i mitt liv. Från början tänkte jag ”bara” använda det till att spara bilder men när en kreativ person som jag börjar titta där kunde jag knappt sluta, så mycket roliga idéer. Och det var det som i sin tur ledde in mig på att göra smycken av gamla smycken/smyckeskrot men det är en annan historia jag ska berätta en annan gång…

Ljuva 60-tal, del 1

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Jag är väldigt förtjust i art deco och 30-talet, mycket beroende på att det är så bärbart idag nästan 100 år senare. Men min absolut största kärlek är 60-talet och framför allt op-modet, även detta väldigt bärbart idag. Men i dessa tider behöver vi också lite färg och det var det gott om på 60-talet, härliga knalliga färger. När det handlar om plastsmycken kan det ibland vara rätt svårt att skilja på 50- och 60-tal men det är lite mer galet och lite färggrannare på 60-talet.

Det är svårt att hitta klänningar i ”äkta” op-mode från tiden (som dessutom min väldigt icke 60-taliga kropp får plats i!) men jag är i alla fall stolt ägare till en. Jag har en till men tror den är något senare, slutet 60-talet eller möjligtvis början av 70-talet. Och sen en urläcker ”överdel” som ser ut som Chrysler Building i NY som bärs med byxor, den är från tiden.

60-talets mode är fortfarande väldigt bärbart, möjligtvis med undantag för längden om man som jag är 175 cm lång, och det kräver ingen getingmidja (eller en extremt tuff korsett) som mycket av 50-talsmodet kräver. Jag är också förtjust i de raka/trubbiga skorna som också är väldigt bärbara än idag. Står man stadigt på jorden i storlek 40 så hittar man inte massor man får på fötterna men man kan ju ha några att titta på! Och några ”fusk” kan man ju ha som är av senare årsmodell. Skorna till höger är oanvända Pierre Cardin-skor från 60-talet och de mittersta i bilden till höger, de andra två av senare årsmodell.

Det är lättare att hitta smycken i op-stil, även om du inte hittar massor av detta heller. En period på 80-talet var stora svartvita plastsmycken populära vilket ibland kan göra det knepigt, det gäller att kolla noga på lås, baksidor etc

Den här underbara ljusblå klänningen är sömmerskesydd i Växjö på 60-talet. Denna klänning är inte något jag bär utan den tillhör samlingen. Grundprincipen annars är, när det gäller vintage-kläder, att jag ska kunna bära dem. Men jag har gjort några undantag, ett är kläder märkta/ursprung med Växjö. I del två får du se någon till plus några hattarna.

Vill du ha ett halsband som syns? Då ska du bära det röda och svarta halsbandet till höger, helt ”alldeles för mycket”-underbart!

Den här gula ensemblen, som också har en tillhörande kavaj, önskar jag såå att jag kunde ha – den är precis min stil. Men i väntan på att jag helt magiskt skulle krympa ett antal storlekar så har jag den att titta på och hänga på lite tidstypiska smycken. Sedan får den vandra vidare när jag tittat färdigt…

Bästa tidningen!

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Den, i mitt tycke, allra bästa tidningen för oss som gillar gamla prylar är Retro. Jag gillar den för att den inte är så ”uppnäst” och handlar om vanliga prylar, inte nödvändigtvis de dyraste antikviteterna. Visst, antikviteter kan väl vara roligt men jag gillar smycken, kläder och prylar som vi vanliga människor haft. Tycker det är roligare med vanliga människors historia.

I det kommande numret, nr 1 (i butik 4 feb) har jag haft äran att delta som stolt ”medarbetare” med lite av mina smycken från samlingen. Jag måste erkänna att jag har tjatat på chefredaktör Viveca under en ganska lång tid om att ha något om smycken. Och nu hände det!

Denna gång med fem uppslag om broscher som sträcker sig från 30-talet till 70-talet. Bilder och information om speciella kännetecken för olika årtionden. Blev riktigt bra (förutom att jag ser ut som en tant på mitt foto men det är sånt man får leva med) och intressant.

Förhoppningsvis kommer det mera, jag vet att tanken är att beta av en smyckevariant i taget så håll ögonen öppna. Finns ju ingen som skriver om detta så jag har stora förhoppningar på kommande nummer.

Har ni ännu inte hittat till Retro och ni som jag som gillar gamla smycken och prylar – köp den, jag lovar att ni inte blir besvikna!