Siam-silver

Köpt ett armband som eventuellt skulle kunna vara sk siam-silver så vad är det och hur ska jag kunna veta om det verkligen är det?

Först, Siam är det gamla namnet på Thailand och när man började göra dessa smycken hette landet Siam, när det sedan blev Thailand var namnet Siam-silver redan etablerat så det har hängt kvar. Den faktiska termen för sättet att göra på heter ”niello”, en slags emaljerinsteknik kan man väl enkelt säga. Tror inte dessa smycken är så väldigt vanliga i Sverige, tycker i alla fall inte att jag ser dem så ofta. Det är tack vare Pinterest som jag har hört talas om Siam-silver.

 

 

Efter lite sökande och läsande kom jag fram till följande;

Siam-silver tillverkades från 30-talet och fram till 80-talet. Var väldigt poppis på 50- och 60-talet. Kom enligt vandringssägen till ”väst” genom att det var en populär gåva från amerikanska soldater (Korea-kriget?) till deras käresta.

Oftast är det stämplat Siam och/eller Niello. Figurerna är ofta hämtade ur gudasagor och är dansare, gudar, byggnader eller djur. De väldigt typiska thailändska (och asiatiska) figurerna är silverfärgade mot en svart bakgrund. Oftast är emaljeringen handgjord. Vanligast är att silvret är sterling (925) vilket tyvärr gör att det är relativt mjukt och slits vid användning.

20180922_092312

Så ja, det låter rätt men för att beta av en sak i taget; Märkning? Ja, men tyvärr är låset så slitet på undersidan så jag ser spår av märkning men den är helt oläsbar. Men eftersom det oftast är ett rätt mjukt silver så skulle det kunna tala för att det är ”rätt”.

20180922_092302

Silverfärgade figurer, typiskt thailändska/asiatiska på svart bakgrund? Jadå, det stämmer. Är det silver? Det vet jag inte, dels eftersom stämplarna är oläsbara och dels för att jag inte vet riktigt hur jag ska testa. Men jag tänker att eftersom armbandet de facto ÄR märkt, även om inte jag kan läsa det, och allt annat känns rätt så tänker jag att det nog är silver. Det är i alla fall inte magnetisk, det brukar vara ett gott tecken…

Så efter en del läsande och tittande på bilder så tror jag nog att mitt armband är i sk Siam-silver.

 

60-talets op-mode

Alla som känner mig lite bättre vet att jag är en svart-vit person, svart-vit på det sättet att 80-90 % av min garderob är svart, vit, grå eller kombinationer. Vad är då naturligare att en del av min samling består av svartvita smycken?

Många av de svartvita smycken som jag har i samlingen kommer från mitten av 60-talet och det som kallades op-mode eller op-art.

Op står för optical art, alltså optisk konst eller optiskt mode. Op-modet innebar starka färger och svartvita mönster i grafiska former. Mycket A-formade klänningar, kortkorta kjolar, täta strumpor och stövlar eller skor med avskuren tå. Till detta bar man svartvita örhängen, ofta stora, och/eller svartvita halsband och armband. Detta var ungdomens, Swingin London och Mary Qwants storhetstid, innan Flower Power tog över modet.

Det knepiga för en samlare som mig, som vill ha smycken från 60-talet och tidigare, inte senare, är att svartvitt har återkommit i modet i flera omgångar så det är ibland rätt svårt att veta om smycket ”är från tiden” som det så fint heter. Men man får ta till det vanliga, känslan (lär dig av att titta på och hantera då mycket smycken du kan) av om det är äldre, lås, clips etc (tänk bara på att de kan vara bytta). På 60-talet hade många olika plaster kommit så själva materialet har man inte så mycket dateringshjälp av som man har på äldre smycken. Bläddra i böcker, leta på nätet osv, osv.

Har naturligtvis en del i samlingen som är tveksamma, omöjligt att alltid ha rätt, men de flesta är jag ändå rätt säker på är från 60-talet.

Mary Quant hade en blomma som slog igenom stort, vilket naturligtvis gjorde att det gjordes mängder med kopior… Kvinnan jag köpte detta halsband och ring från hävdar att det är Mary Quant men det är helt omöjligt att veta. Kedjan ser tveksamt ny ut på halsbandet men ringen är definitivt från rätt tid.

Tre olika halsband med matchande örhängen, de vänstra är likadana men med vita resp svarta större pärlor, de översta till höger är i samma stil och båda paren örhängen kan fungera till vilket som av dessa tre halsband. Det nedre setet till höger är lite mer ”blommigt” och kan vara lite mer på väg över till Flower Power.

Olika par med örhängen, alla typiska från tiden. De övre brukar också räknas in i det som kallas ”Space Age”, dvs en aning längre fram på 60-talet när allt skulle vara rymdinspirerat.

Armband hittar man en del men de man ser på modebilder från den här tiden är de stela till vänster, de tillhörde väldigt tydligt ”looken”.

2018-01-16 12.14.28

Broscher var helt ute för den som gillade op-modet, hela 60-talets mode var ju en ungdomsrevolt där man absolut inte skulle se ut som sina föräldrar och då tillhör nog broscherna det som man ansåg tillhör föräldragenerationen. Jag äger två men är osäker på ålder på båda…

Det bidde ännu ett halsband…

Igår gjorde jag klart ännu ett halsband, denna gången i svart i guld. ”Hänget” vet jag inte riktigt vad det varit, tror att det möjligen kan ha varit ett lås. Såg på en av facebookssidorna jag följer att det var ute ett par matchande örhängen så jag tänker att det funnits ett set med örhängen och ett halsband med detta lås.

2017-09-29 08.43.10

Vad det som varit i mitten av det svarta hänget vet jag inte heller, det var tomt så det har fått en pärla. Resten är diverse lösa delar jag räddat från annat.

Hänget var väldigt ojämnt och vasst på baksidan och eftersom det är i en fördjupning var det nästan omöjligt att fila ner det vassa så jag har täckt baksidan med skinn.

2017-09-29 08.43.17

 

Påfyllning

Idag blir det lite sorterande och fotograferande för att lägga ut lite nytt på Tradera. Inviger min gamla fina docka också, föll för den på en auktion. Den är från slutet av 1800-talet och behöver lite TLC som de säger i England  (tender love and care) men ack så charmig. Behövde inte en docka till egentligen men kunde bara inte låta bli att ropa in den…2016-10-30-14-14-44

Det blir som vanligt en mix av lite allt möjligt,riktigt gammalt, vintage och retro och ett och annat lite nyare. Sortimentet styrs ju av vad jag hittar i de osorterade smyckeskrin jag ropar in för att där fanns något/några smycken till min samling. Och som för de flesta av oss så består våra smyckeskrin av allsköns blandning.

Bland annat kommer jag att lägga ut detta underbart vackra set med armband och ring med svarta kameer. Har studerat dessa både avigt och rätt och letat som en tokig på nätet och i böcker men hittar inget liknande. Har dessutom själv försökt utröna vad det är för material men jag vet helt enkelt inte, glas? jet? korall? För blankt för att vara lava eller något av den typen. Men jag går bet, vackert är det ju ändå även om man inte nödvändigtvis vet materialet – eller kanske den presumtiva köparen vet?

Ibland blir det fel…

Ropade in ett set med halsband och örhängen i svart-vit plast från 60-talet som jag förälskade mig i. Inte nog med att det var äldre plast, det var dessutom svart-vitt. De som känner mig sedan länge vet att jag är tokig i allt svart, vitt och alla kombinationer emellan!

Men döm om min besvikelse när jag fick hem det – örhängen i plast, halsband i glas. Nu var säljaren väldigt bussig och vi kom överens om en deal, hon trodde absolut att det var plast. Så ingen skugga över henne.

Tyvärr är det en av avigsidorna med att köpa på nätet, oavsett vad det är, man kan inte titta, klämma och känna. Var för sig ser de lika ut men tittar man riktigt noga ser man en skillnad på materialet även på bild men då behöver man ju en riktig närbild.

Glas och plast (oavsett vilken plast) har lite olika yta men man behöver nästan se dem intill varandra för att se skillnad. Framför allt kan man sluta sig till skillnaden på två väldigt enkla saker, glas är helt enkelt tyngre än plast men framför allt, det absolut enklaste, glas känns kallt och plast varmt när man håller i det.

Ytterligare ett sätt är att slå det lite lätt mot tänderna så hör man också skillnad i ljud men det behöver man träna sig på, det är ju inte alltid man har en av varje! Det kan låta fånigt men det är oftast svårare än man kan tro, ibland blir jag otroligt tveksam själv.