Lite nytt till samlingen

Efter att i nästan två veckor brottats med en elak flunsa så är jag på benen igen. Bestämt mig för att ligga lite lågt (igen…) med nyinköpen under tiden jag går igenom samlingen och samtidigt skriver om bloggen. Ligga lite lågt i så motto att bara investera i sådant som är väldigt speciellt eller på annat sätt kompletterar samlingen.

Dessutom behöver jag komma igång med mina egna smycken nu när det börjar bli mer höst (och julmarknaden kommer alltid snabbare än jag tror!). Sålde rätt mycket förra julmarknaden och resten av vintern ägnade jag mig åt att göra om hemmet och göra ett ordentligt hobbyrum så under den tiden var allting nerpackat – och sen kom sommaren. Så nu finns det för ovanlighetens skull inga mängder med redan gjorda smycken att ”plocka av”. Det enda jag fått ur mig hittills är en ny ring.

Men lite nytt till samlingen har det trots allt blivit;

Tre par svartvita örhängen från 60-talet, de två, som är likadana bara skiftade, har jag matchande halsband och paret med ”blixt” kunde jag bara inte motstå!

Fyra broscher, en fyrkantig spännande art deco-brosch som jag nog ska forska lite mer kring, en brosch i celluloid (30-tal) som egentligen är en ”hat flash” som var så billig att jag inte kunde låta bli. En sorgebrosch till den delen av samlingen och så ett hundhuvud i celluloid från 40-talet, hundar har jag alltid svårt att motstå, särskilt om det när ”skägghundar” eftersom jag är matte till en mycket älskad dvärgschnauzer.

Ett typiskt 50-talsarmband i termoplast (en typ av lucite kan man säga) från Coro. Och så till sist, ett sånt där armband som antingen kan vara mer eller mindre sprillans nytt eller väldigt gammalt… kräver med andra ord lite detektivarbete  –  och det gillar jag ju!

Lite till samlingen

Fotograferat ikapp lite av de senaste tillskotten till samlingen.

20181015_084515

Ett helt ljuvligt handskuret armband i celluloid. Detta är ett tidigt armband, troligen 20/30-tal men kan vara äldre. Vackert, nästan som ett litet konstverk.

Fyra broscher, alla i celluloid, av varierande ålder men äldre än man kan tro. Äldst är fåglarna på en gren och den lilla handen med nyckel, de är båda 20/30-tal. Handen och den mittersta, vad man nu ska säga att det är, ser nästan nya ut men är troligen 40-tal.

Så några svårbedömda, dels i material men framför allt ålder.  Elefant-ringen har jag aldrig sett förut, den kan vara ny, den kan vara gammal, får jag nog fördjupa mig i. Armbandet är samma sak, kan vara nästan nytt men kan också vara gammalt. Gitarrerna och blomman i mitten vet jag är gamla, den svarta tillhör kategorin sorgesmycken och är tillverkad i någon av alternativen till plast, guttaperka, ebonit eller liknande. Gitarrerna är lite svåra, skulle ev kunna vara 50-tal men också både yngre och äldre…

Så till sist, några halsband. Det undre bruna är i bakelit och 40-tal, båda de övre är 60-tal. Det vita drar mot 70-tal och det gröna mot 50-tal. Trots att jag är väldigt fascinerad av tidiga plastsmycken så måste jag erkänna att jag är rätt kär i de stora plastiga smycken som fanns på 50/60-talet. Men jag skyller på mamma, jag växte upp på 60-talet och kunde sitta och titta på hennes smycken hur länge som helst. Tyvärr har de lekts sönder så det finns inga kvar. Har ett armband i samlingen som varit mammas, det är det enda.

 

Vintern räddad!

Nu har jag – äntligen – fått hem mitt stora skåp som är tänkt att hysa samlingen. Det är ett gammalt skolskåp men jag vet inte riktigt vad man förvarat i det. Det stora problemet blir nog att få in det, det huserar just nu i garaget, det är tungt även utan lådorna. Trodde inte det skulle vara så tungt, det är i furu, men det var betydligt tyngre än jag trodde.

Men hösten, vintern och kanske våren är nog räddad innan detta blir klart. Min tanke är att, istället för att ”bara” plocka in allt i skåpet, passa på att sortera om samlingen och lägga den i tidsordning istället för, som nu, i ”sak”-ordning. Men, ett stort men, innebär också att jag faktiskt måste katalogisera hela samlingen. En del av den är hyfsat kategoriserad men där är massor kvar.

Vådan av att ropa in något på distans (som jag gjorde med detta) är att man måste kunna lita på beskrivningen. Tyvärr kunde man inte riktigt det, det skulle vara 40 lådor men flera av dem är fusk, ser ut som två men när man drar ut den är den bara en. Som tur är var det inte så många, fortfarande många lådor ändå. Men nu står skåpet här och jag får hantera det. Att det sedan var mycket djupare än jag trodde är ju bara mitt eget fel, koncentrerade mig på mängden lådor, bredd och höjd. I värsta fall får jag väl sälja det igen om det inte funkar…

Jag behöver i alla fall inte vara arbetslös i vinter! Även om fokus just nu behöver vara på att göra lite nytt till julmarknaden som närmar sig fortare än man tror, det är ju bara 2,5 månad dit.

 

Gjort klart

Nu har jag gjort klart det som legat halvgjort så jag kan städa ”lekrummet” inför ett nytt år/ny säsong. Går ju liksom inte att städa bland alla ”småpryttlar” utan allt måste plockas tillbaka där det hör hemma. Tänkte gjort det innan jul men det hanns liksom inte med. Just nu ligger jag på soffan och håller på att hosta upp lungorna så jag får väl vänta till det här gått över.

Blev några ringar och några halsband som nu får ligga till sig lite. Ringarna är alla gjorda av udda eller söndriga clips. Halsbanden/hängen har båda varit sönder på något sätt.

 

2018-01-12 14.03.31

Ska också ägna mig åt att städa bloggen, börjar alltid året med stora ambitioner att jag ska sköta upplägg, hänvisningar, länkar etc löpande men det slutar alltid med att jag redan efter några månader har tappat kontrollen… suck. Så då får det bli en ordentlig insats en eller ett par gånger om året istället. Det är hög tid känns det som…

 

 

Lite fler ringar…

Några ringar till blev det när farten ändå var uppe! Alla ringarna utom rosetten är gjorda av en ringstomme och ett örhänge, clips, som förlorat sin ”partner”. Rosetten vet jag inte riktigt vad det varit, den hade tappat vad det nu var som suttit på baksidan redan när jag hittade den.

Har en förkärlek för gamla clips i alla dess former, både för att göra nya smycken av och samla på. Finns inte riktigt något liknande längre, med alla dess variationer i färg, form och material – eller är det bara ren och skär nostalgi eftersom min mamma alltid hade sådana när hon skulle vara fin under min barndom…

Blev lite sugen på ringar

Bara sådär, utan någon orsak alls, blev jag plötsligt sugen på att göra lite ringar. Det var rätt längesedan jag gjorde några nya ringar. Julmarknaden har fungerat, precis som jag hoppades, som en katalysator för att sätta igång mig igen.

Så sagt och gjort, fram med en ”hög” som kändes som de skulle kunna bli ringar i någon form. Mycket udda, söndriga örhängen som jag hade i gömmorna. Särskilt de som har varit clips är ofta väldigt bra i storlek till ringar, alternativt med en knapp som ”bottenplatta”. Dessutom har jag hittat en leverantör av riktigt bra ring-stommmar, svårt att hitta med bra kvalitet som sitter bra.

Några är klara och ligger på lim-tork, de har alla haft ett tidigare liv som örhängen med clips.

 

Men fler ska det bli…

20171118_112517

Skapa inspiration

Efter en ganska lång, tuff period så tappade jag alldeles inspirationen. Har visserligen ägnat mig rätt helhjärtat åt min samling men saknar verkligen skapandet, det där ”flowet” man kan få när man glömmer tid och rum.

Så – jag har helt sonika bestämt mig gör att skapa inspiration genom att börja göra igen. Jag har lärt mig av bekanta som verkar som formgivare och författare att inspiration sällar bara kommer utan man skapar förutsättningar för det. Så sagt och gjort, de senaste dagarna har jag börjat ”göra” igen. Ett halsband, ett par ringar och ett par lagade örhängen har det blivit. Kanske inte det bästa jag gjort men känns ändå bra att vara igång igen.

Sedan, icke att förglömma, har jag gjort en tavla med en brosch. Det kändes också roligt så fram med fler ramar och djupdykning ner i förråden så ska det nog bli lite mer av den varan också!