Vill du kunna laga lite själv?

Vill du kunna laga lite enkla smågrejer själv, en tappad sten, ett söndrigt lås etc. för att förlänga livet på ett favoritsmycke istället för att kasta det?

För de här, relativt enkla lagningarna, behöver du inte någon större verkstad;

1. Släng inte gamla smycken som går sönder och som inte är värda att laga. Dem kan du istället använda till att ta lås, stenar etc från. Finns att köpa mängder med olika smycketillbehör men ofta när man lagar ett äldre smycke har de en tendens att se för nya ut. Ibland gör det inget men särskilt stenar vill man hitta en sten som passar bättre i färg. Ibland kan man hitta ett parti på loppis med trasiga smycken för några få kronor, köp när du hittar och bygg upp ett litet lager med sådant. Be dina kompisar om att få deras smycken när de går sönder.

2. Skaffa lite lås, öronspjut eller vad du ser att du oftast behöver, finns många bra därute som säljer smyckedetaljer.

3. Köp ett bra lim! Jag har testat ett antal olika men personligen föredrar jag Panduros smyckelim. Funkar på de flesta material, även när man limmar ett material i ett annat.

1589888479990_20200519_133549

4. Några bra små tänger, du hittar set på Panduro men billigare på Jula, Biltema och liknande ställen – de duger precis lika bra. De randiga kommer från Panduro, de med svarta handtag från Jula.

1589888576921_20200519_133704

5. Tandpetare eller liknande att peta med.

20200519_134714

6. En bra pincett, särskilt hålla på med små stenar är pilligt. Gärna också något med smal vass topp, jag använder en liten skalkniv, nagelsax och en liten sax för att kunna plocka bort stenar.

Detta är egentligen i grunden det du behöver för enkla lagningar. Sedan kanske du också behöver ringar, pinnar etc men börja med det enkla och se om du tycker du kan och tycker det är kul innan du köper på dig ett helt lager.

Jag är helt självlärd, jag har lärt mig genom att googla, läsa, testa och misslyckas. Du kanske inte ska börja med det dyrbaraste smycket du har. Dyrbara äkta smycken tycker jag du ska du lämna in till en juvelerare för lagning.

Närmare instruktioner om hur du faktiskt gör kommer nästa gång…

 

Leve de gamla husmorsknepen!

Hittade en sån fin Fasilko (bra kvalitet!) som tyvärr hade fula svettfläckar. Jag köpte den ändå eftersom den var i så himla fint skick i övrigt och med en förhoppning om att kunna få bort fläckarna och rädda den till ett längre liv.

 

Blev lite nervös när jag tittade lite mer ordentligt på den och insåg att guldtrådarna och de fina knapparna lätt skulle kunna förstöras om jag körde den i maskinen. La ut en förfrågan i den underbara, bästa gruppen ”Vintagesnack, vintage info/tvättråd/märkning & inspiration” på FB och efterlyste tips om hur jag skulle tvätta den. Där var en som tipsade mig om att röra ihop potatismjöl och vatten till en pasta och kladda på det på fläckarna, låta det torka och sedan borsta av det. Trodde egentligen inte riktigt på det men tänkte att jag kunde börja med det och testa, kan ju inte förstöra den tänkte jag. Dessutom kostar det knappt något med lite potatismjöl.

Så sagt och gjort, potatismjöl och vatten rördes ihop, väldigt kladdigt, la plast om strykbrädan och under klänningen. På med potatismjöl-kletet och lät den ligga. Döm om min förvåning när jag började ta bort potatismjölet och inser att fläckarna är borta!

Visserligen fick jag skölja den, det räckte inte med att borsta, men efter det var den som ny – helt otroligt. Tänk vad våra mammor, farmödrar och mormödrar kunde, de visste hur man tog hand om sina kläder så att de höll sig fina (och inte tvättades sönder som vi gärna gör nu för tiden).

Det är så tillfredsställande och gör mig så otroligt nöjd att kunna rädda vackra saker, med betydligt bättre kvalitet än idag, vare sig det är smycken eller kläder. Det är fint, håller många år till och man har något som man med största sannolikhet är ensam om – vem vill inte ha det?!

Dagen före…

Så här dagen före julmarknaden, när allt är nerpackat och förberett, ångrar jag alltid att jag anmält mig. Av flera skäl, dels vet jag att det är mer än vad jag egentligen klarar av och orkar trots mycket hjälp av goda vänner, dels drabbas jag alltid över någon slags kreativ ångest. Inget av det jag har att sälja är fint, ingen kommer att köpa och då kommer jag att stå där och bli dålig hela nästa vecka för inget alls…

20191129_112709

Sen vet jag att jag ändå kommer tycka det är roligt, roligt att visa upp vad jag gör och när en och annan faktiskt vill köpa och betala pengar för det jag gjort så känns det som någon slags bekräftelse att det ändå är hyfsat.

Under mitt yrkesverksamma liv var jag alltid bra på att prestera under press, det var först när deadlinen precis skulle gå ut som idéerna flödade och jag kunde göra hur mycket som helst. Även om jag nu för tiden, pga mina besvär, har en stresstålighet som är noll går jag fortfarande igång på det där med att deadlinen går ut. Har de senaste dagarna fått ett kreativt flöde som gör att, om jag bara orkade och kunde, skulle kunna vara i verkstan hela tiden!

20191129_11265220191129_112700

Så det hinner bli lite smycken till innan jag måste dit imorgon. Nu har jag bara vädrets makter att slåss med också, jag hade tänkt att köra ner med alla grejer (inte smycken, de tar jag med mig imorgon) i em och göra lite halvklart så jag inte behöver vara där så tidigt imorgon men det snöar, det blåser och är allmänt ”skitväder”, värdelöst när man ska förflytta grejer från bilen och in, allt blir blött inklusive mig själv, suck.

20191129_094033

Julmarknaden…

… närmar sig med stormsteg så nu är det full aktivitet i verkstan. Jag har undvikit symaskinen och allt annat de senaste veckorna och så fort jag har kunnat har det varit smyckesverkstan som gällt.

Så lite fler halsband har det blivit;

Halsbanden är gjorda av örhängen som tappat sin kompis eller som gått sönder, broscher utan nål, spännen som förlorat sin motpart och sen diverse pärlor och kedjor.

d6c360110beb0b289375f8c80c3622de.jpg

Och så ett par örhängen…

Nu funderar jag på att göra några knapparmband, det var riktigt längesedan så jag blev lite sugen på det, men vi får se. Börjar också bli dags att leta fram alla ”attiraljer” till mässan och gå igenom och se om det är något jag behöver skaffa, påsar, tejp eller vad det nu kan vara. Det är bara två veckor dit och tiden går VÄLDIGT fort!

Äntligen lite fart i verkstan

Julmarknaden närmar sig med stormsteg och helt plötsligt insåg jag att symaskinen har haft fått lite för mycket tid och fokus den senaste tiden.

Så nu har jag äntligen fått lite fart i verkstan. Efter ett antal år vet jag att det inte nödvändigtvis är någon idé att vänta på inspiration utan sätter jag mig bara och börjar på så kommer det. Ibland tar det lite tid och är lite segt, ibland går jag igång direkt men kommer, det gör det.

20191105_100354

Gjort lite blandat (tyvärr inte helt enkelt att fotografera i dessa gråtrista novemberdagar) och mer kommer förhoppningsvis! Lite har jag sedan tidigare men jag sålde rätt mycket förra julmarknaden, sedan gjorde jag om hemmet och hade allt nerpackat, sen kom sommaren och därefter fick jag ett syryck… Så särskilt produktiv har jag inte varit i år.

Några armband, tre av dem av elastiska klockarmband och broscher och spännen, plus ett som är gjort av ett söndriga armband, som bara hälften fanns kvar av, och en gammal knapp.

Några örhängen har det också blivit av diverse lösa delar. Förra året hade jag inga örhängen eftersom jag inte tyckte det var någon som köpte men då frågade de efter… Så lite örhängen får det bli.

Så ett ”gäng” halsband, en del ”bara” gjorda av delar av halsband, en del örhängen och en del verkligen HPD (hopplockade delar). Inte några stora maffiga som sticker ut, måste bli några såna också innan det är dags.

Och nu till något helt annat…

Idag har jag fått igång symaskin, synålar och annat smått och gott.

Mitt ena projekt är att ge en väldigt fin 40-talsklänning ett liv till genom att laga sömmar och försöka fräscha till spännet. De här lagningarna syr jag för hand, det är lite sömsläpp här och där och mer besvärligt än smidigt att sy det på maskin. Spännet måste jag hitta någon lite bit tyg från klänningen och limma på för att det ska bli fint igen. Egentligen spelar det inte så stor roll med ett lite slitet spänne men eftersom klänningen är i otroligt fint skick så tycker jag att det är synd och låta spännet vara.

Mitt andra projekt för dagen är något HELT annat, jag försöker sy en slags haklapp i form av en klänning som knyts i sidorna. Jag har gett mig på en gammal vaxduk som jag inte använder längre och som jag tycker har ett fint mönster. Borde ju funka som haklapp tänker jag?

Lite klurigt…

Håller på med min senaste idé, använda äldre elastiska klockarmband och istället för en klocka göra dem till armband.

Kan nog bli bra – bara jag kan klura ut hur jag rent ”tekniskt” ska göra för att sätta fast broschen, knappen eller vad det nu är jag vill sätta där. Inte helt enkelt upptäckte jag. De är ju gjorda för att uret har en ”pinne” som ska fästa armbandet, och hur gör man när man inte har det?!

Idén jag har just nu är att använda metalltråd. Funkar nog men nu gäller det att lösa hur jag ska fästa så det inte sticker ut någonting, det får naturligtvis inte skrapa på armen eller göra illa vid några kläder.

Löser jag ”bara” fästet kan nog den här idén fungera. Jag får göra som jag brukar när jag testar nytt, fästa trådarna och sedan använda armbanden några dagar och se om de håller och om det sticker ut någonting någonstans…

Lite nytt till samlingen

Efter att i nästan två veckor brottats med en elak flunsa så är jag på benen igen. Bestämt mig för att ligga lite lågt (igen…) med nyinköpen under tiden jag går igenom samlingen och samtidigt skriver om bloggen. Ligga lite lågt i så motto att bara investera i sådant som är väldigt speciellt eller på annat sätt kompletterar samlingen.

Dessutom behöver jag komma igång med mina egna smycken nu när det börjar bli mer höst (och julmarknaden kommer alltid snabbare än jag tror!). Sålde rätt mycket förra julmarknaden och resten av vintern ägnade jag mig åt att göra om hemmet och göra ett ordentligt hobbyrum så under den tiden var allting nerpackat – och sen kom sommaren. Så nu finns det för ovanlighetens skull inga mängder med redan gjorda smycken att ”plocka av”. Det enda jag fått ur mig hittills är en ny ring.

Men lite nytt till samlingen har det trots allt blivit;

Tre par svartvita örhängen från 60-talet, de två, som är likadana bara skiftade, har jag matchande halsband och paret med ”blixt” kunde jag bara inte motstå!

Fyra broscher, en fyrkantig spännande art deco-brosch som jag nog ska forska lite mer kring, en brosch i celluloid (30-tal) som egentligen är en ”hat flash” som var så billig att jag inte kunde låta bli. En sorgebrosch till den delen av samlingen och så ett hundhuvud i celluloid från 40-talet, hundar har jag alltid svårt att motstå, särskilt om det när ”skägghundar” eftersom jag är matte till en mycket älskad dvärgschnauzer.

Ett typiskt 50-talsarmband i termoplast (en typ av lucite kan man säga) från Coro. Och så till sist, ett sånt där armband som antingen kan vara mer eller mindre sprillans nytt eller väldigt gammalt… kräver med andra ord lite detektivarbete  –  och det gillar jag ju!

Dåligt samvete…

Har dåligt samvete för att jag det senaste 1,5 året inte underhållt bloggen som jag borde. Tyvärr har det hänt saker i mitt liv som gjort att jag inte kunnat/orkat men nu har jag bestämt mig för att få lite ordning och lite tydligare rubriker. Jag vet att det är lite svårt att orientera sig och det var en av  anledningarna jag började blogga, att spara det jag successivt lär mig så jag kan gå tillbaka men så är det tyvärr inte just nu… Hittar knappt själv och då hittar absolut ingen annan! Så under hösten blir det lite ”omsnickrande” av bloggen.

Skriver just nu en text om min uppväxt under 60-talet (till en hembygdsbok) och fått lite blodad tand med skrivandet. Så nu har jag har börjat gå och fundera på hur jag ska lägga upp den bok jag bestämt mig för att skriva om plastsmycken generellt och min samling specifikt. Inte för att jag vet om det har intresse för någon annan men jag själv skulle tycka det vore roligt!

Tanken är att hitta en struktur för boken som jag också kan använda som struktur för bloggen. Jag skriver om lite annat också på bloggen så de delarna får naturligtvis sina egna rubriker som tidigare, mina egna smycken, annat jag gör själv men också sådant som handlar om vintagesmycken generellt.

Tänker att det är bättre att börja med en enklare, mer tydlig struktur och sedan börja spara om och länka osv, annars får jag liksom göra jobbet två gånger.

Jag tänker mig något sådant här (för bloggen, delvis för ev bok);

Bakgrund/om mig/om Helensjoyeria

Plastens historia och tidsaxel

Olika typer av plaster och hur man kan bli materialdetektiv

Åldersbestämning av äldre plastsmycken (och vintagesmycken generellt)

Plastsmycken, tidiga åren (1800-tal fram tom 20-tal)

Plastsmycken 30/40-tal

Plastsmycken 50/60-tal

Vintagesmycken, ej plast

Mina återbrukade smycken

Annat gjort av mig

Referensbibliotek vintagesmycken

Övrigt

Sådär någonting tänker jag mig, ska börja skriva lite under rubrikerna för att känna mig fram innan jag börjar ändra på allting. Detta får bli höstens/vinterns STORA projekt, då får jag samtidigt bättre ordning på samlingen eftersom jag tänker mig att min samling ska ligga under respektive rubrik. Tror inte jag kommer att bli arbetslös!

 

 

 

Symaskin igång

Känner mig väldigt nöjd över att jag är uppvuxen under en tid och i en familj där jag fick lära mig att sy. Mitt textila arv och intresse har alltid varit stort, mer eller mindre under perioder beroende på arbetsbelastning  och annat.

Dels har detta intresse visat sig i att jag alltid gillat textilier generellt, gardiner, dukar, mattor och det gamla ”kvinnoarv” som vävda och broderade textilier utgör, dels att jag själv alltid har stickat, virkat, broderat och sytt. Jag har aldrig lyckats omfamna trender med att inte ha gardiner, mattor eller dukar, har alltid tyckt att ett såna hem varit kala och kalla.

Numera fyller jag också på mitt linneskåp (så klart har jag ett sådant!) med fina handbroderade äldre dukar när jag hittar, ett sorgligt underskattat hantverk. Brukar säga att jag stödköper, jag behöver dem egentligen inte, har redan en hel del arvegods från både farmor och mormor som båda broderade, utan för att jag tycker det är så synd att det inte värderas högre.

Att kunna sy (och att äga en symaskin) är också idag i tider av återbruk, och inte bara slänga så fort något går sönder eller inte riktigt passar, en tillgång. Kunna laga och sy om är också en konst som varit sorgligt undervärderad men som nu verkar gå mot en ny renässans.

Alltid känt mig lite i otakt med tiden med mina kunskaper och erfarenheter från ett liv på landet där jag växte upp med den här typen av kunskaper, plus att ta hand om/ta till vara maten, men äntligen har den här typen av kunskaper kommit till heders igen och det känns verkligen roligt.

Nu när jag fått till mitt hobbyrum kan jag dessutom ha min symaskin framme (tack Helen för att jag fick din mammas när min egna gick sönder/brann upp). Nu försöker jag komma ifatt lite med diverse ”sysaker” som legat, hängen på några handdukar, sömmar som gått upp (både för symaskinen och för hand) och några klänningar som behöver sys om för att passa. Ett jobb som känns väldigt tillfredsställande även om det inte syns.