Äntligen!

Med två års pandemi som tyvärr och mer eller mindre dödat all sorts kreativ inspiration börjar det äntligen ljusna! Inte skapat några större mästerverk men jag har i alla fall – äntligen – känt mig sugen på att sätta mig och skapa igen.

Den här veckan har jag fått ihop två par örhängen skapade av olika lösa delar jag hade i lådorna, tror de flesta delarna kommer från söndriga örhängen. Sedan använder jag i stort sett alltid nya/oanvända öronkrokar, de ska dock stoppas in i ett hål i örat…

Två halsband i all enkelhet blev det också. Även dessa skapade av diverse delar från andra söndriga smycken. De små delarna, björnen och hjärtat, är troligen berlocker från söndriga armband, den större som björnen hänger i har nog varit ett hänge redan från början, det större hjärtat däremot vet jag inte alls ursprunget till.

Även om detta inte är några stora saker så jag så himla glad att jag känner lusten igen!

Äntligen!

Får man tycka att det är rätt mysigt att det går mot höst?! Jag tycker väldigt mycket om sol och värme (och mår dessutom bättre när det är varmt) men när sommaren börjar dra sig mot sensommar börjar jag ändå vara rätt nöjd och längtar inomhus till alla mina hobbies och projekt.

Det har under sommaren ”hopat” sig lite. Inte bara beroende på vädret, juli innehöll ju faktiskt en hel del dåligt väder, utan också för att jag under sommaren befinner mig den mesta tiden i torpet.

20200825_082808

Massor med lagningsprojekt ligger och bara väntar, massor med nya smycken/smyckesdelar ligger och väntar på att bli nya smycken och tavlor.

Många, många plastsmycken behöver bli fotograferade och katalogiserade, ett helt skåp i källaren med samlingen ropar efter att bli genomgånget och sorterat.

20200825_072916

Dessutom hänger/ligger det en hel hög i laga eller sy om-högen och tyger som väntar på att bli sydda.

Under sommaren har jag till slut flyttat hemifrån (!) eftersom jag plockat hem den sista leksakslådan från mitt föräldrahem. I denna låda finns mina dockor och dockkläder, dockvagn och en hel del annat som tillhörde min barndom. Men till skillnad från dagens barn hade vi inte så mycket av allting så mycket är rätt sönderlekt och behöver lite omsorg om någon annan liten flicka ska kunna leka med det. Det är också ett av höstens/vinterns projekt.

Sen är det ju allt det vanliga, hem och trädgård som ska skötas (även om jag har hjälp med en del av det), fortsatt försäljning av allt som gömmer sig i hörnorna som inte används längre och inte minst – på grund av mina fysiska problem måste jag vila mest hela tiden så allting tar väääldigt lång tid… Så sen har det nog blivit vår och sommar igen eller vad tror ni?!

Vill du kunna laga lite själv?

Vill du kunna laga lite enkla smågrejer själv, en tappad sten, ett söndrigt lås etc. för att förlänga livet på ett favoritsmycke istället för att kasta det?

För de här, relativt enkla lagningarna, behöver du inte någon större verkstad;

1. Släng inte gamla smycken som går sönder och som inte är värda att laga. Dem kan du istället använda till att ta lås, stenar etc från. Finns att köpa mängder med olika smycketillbehör men ofta när man lagar ett äldre smycke har de en tendens att se för nya ut. Ibland gör det inget men särskilt stenar vill man hitta en sten som passar bättre i färg. Ibland kan man hitta ett parti på loppis med trasiga smycken för några få kronor, köp när du hittar och bygg upp ett litet lager med sådant. Be dina kompisar om att få deras smycken när de går sönder.

2. Skaffa lite lås, öronspjut eller vad du ser att du oftast behöver, finns många bra därute som säljer smyckedetaljer.

3. Köp ett bra lim! Jag har testat ett antal olika men personligen föredrar jag Panduros smyckelim. Funkar på de flesta material, även när man limmar ett material i ett annat.

1589888479990_20200519_133549

4. Några bra små tänger, du hittar set på Panduro men billigare på Jula, Biltema och liknande ställen – de duger precis lika bra. De randiga kommer från Panduro, de med svarta handtag från Jula.

1589888576921_20200519_133704

5. Tandpetare eller liknande att peta med.

20200519_134714

6. En bra pincett, särskilt hålla på med små stenar är pilligt. Gärna också något med smal vass topp, jag använder en liten skalkniv, nagelsax och en liten sax för att kunna plocka bort stenar.

Detta är egentligen i grunden det du behöver för enkla lagningar. Sedan kanske du också behöver ringar, pinnar etc men börja med det enkla och se om du tycker du kan och tycker det är kul innan du köper på dig ett helt lager.

Jag är helt självlärd, jag har lärt mig genom att googla, läsa, testa och misslyckas. Du kanske inte ska börja med det dyrbaraste smycket du har. Dyrbara äkta smycken tycker jag du ska du lämna in till en juvelerare för lagning.

Närmare instruktioner om hur du faktiskt gör kommer nästa gång…

 

Leve de gamla husmorsknepen!

Hittade en sån fin Fasilko (bra kvalitet!) som tyvärr hade fula svettfläckar. Jag köpte den ändå eftersom den var i så himla fint skick i övrigt och med en förhoppning om att kunna få bort fläckarna och rädda den till ett längre liv.

 

Blev lite nervös när jag tittade lite mer ordentligt på den och insåg att guldtrådarna och de fina knapparna lätt skulle kunna förstöras om jag körde den i maskinen. La ut en förfrågan i den underbara, bästa gruppen ”Vintagesnack, vintage info/tvättråd/märkning & inspiration” på FB och efterlyste tips om hur jag skulle tvätta den. Där var en som tipsade mig om att röra ihop potatismjöl och vatten till en pasta och kladda på det på fläckarna, låta det torka och sedan borsta av det. Trodde egentligen inte riktigt på det men tänkte att jag kunde börja med det och testa, kan ju inte förstöra den tänkte jag. Dessutom kostar det knappt något med lite potatismjöl.

Så sagt och gjort, potatismjöl och vatten rördes ihop, väldigt kladdigt, la plast om strykbrädan och under klänningen. På med potatismjöl-kletet och lät den ligga. Döm om min förvåning när jag började ta bort potatismjölet och inser att fläckarna är borta!

Visserligen fick jag skölja den, det räckte inte med att borsta, men efter det var den som ny – helt otroligt. Tänk vad våra mammor, farmödrar och mormödrar kunde, de visste hur man tog hand om sina kläder så att de höll sig fina (och inte tvättades sönder som vi gärna gör nu för tiden).

Det är så tillfredsställande och gör mig så otroligt nöjd att kunna rädda vackra saker, med betydligt bättre kvalitet än idag, vare sig det är smycken eller kläder. Det är fint, håller många år till och man har något som man med största sannolikhet är ensam om – vem vill inte ha det?!

Dessa tider…

Egentligen borde jag ju ha all tid i världen för att skriva men på något märkligt vis gör dessa förskräckliga tider att jag inte får något gjort istället, jag har liksom fullständigt tappat farten…

Men försöker samla ihop mig lite och ändå göra någonting. Blir mest lagning och lite fix, har inte riktigt ro för något mer kreativt just nu.

Köpte en riktigt fin klänning från 60-talet men med trasig dragkedja. Det var ett rätt ”fippligt” projekt eftersom dragkedjan skulle sitta både i foder och yttertyg. Det var dessutom väldigt längesedan jag bytte dragkedja i någonting alls så jag blev väldigt nöjd med utfallet – tycker nog att det knappt syns att den är bytt.

20200414_161605

En gammal skinnpuff som är väldigt sprucken i skinnet fick ett nytt överdrag. Väldigt enkel lösning, rund överdel som jag sedan sydde fast som en kant runt och sedan drog ihop med gummiband undertill. Använde lite stretchigt tyg (inhandlat på Kupan för en billig peng) som gjorde det ännu enklare att få till passformen.

Två relativt enkla lagningar. Nya lås, ett pärlhalsband vars lås hade gått sönder och ett Miracle-armband (skotsk märke) vars lås var försvunnet.

Till sist, en otroligt fin Katja of Sweden. Ropade in den till mig själv för väldigt många pengar, skulle ge mig den i present på min alldeles för jämna födelsedag. Blev så otroligt besviken när jag fick den, den var för liten… Så efter en tvätt (den var rätt solkig) och lite lagade sömmar som gått upp så sålde jag den vidare, snyft. Blir att leta vidare, vill verkligen ha en svartvit Katja i bomullsjersey.

Räddar inte bara smycken

Det är äldre smycken, framför allt plast, som är min stora passion. Men jag är road av äldre mode över huvud taget så en och annan gång ägnar jag mig åt att återställa en klänning i dess forna glans. Jag är hyfsat sykunnig så jag tycker det är roligt att kunna använda de kunskaperna.

Hittade den här fina svarta klänningen på Kupan. Visste inte vad det var för sorts klänning men med spännande detaljer med gömda fickor såg jag hur välsydd den var, och att den var gammal, så den fick följa med hem. Den saknade ett antal knappar, en tryckknapp hade lossnat och den var i behov av en tvätt. Det hedrar Kupan att de satt två avramlade knappar på en säkerhetsnål och satt fast den på klänningen!

Tack vare bästa och trevligaste FB-gruppen (om man vill ha hjälp med äldre kläder), ”Vintagesnack Vintage info, tvättråd, märkning & massa inspiration”, så lärde jag mig att detta är en högtidsdräkt för sjuksköterskor, även kallad frack. Ålder är svårt eftersom de sett likadana ut i många år, men slutade användas under 60-talet. Jag tror att den är i det senare spannet, alltså 50/60-tal.

Nu har den fått tillbaka sina knappar, plus en ”ny”, tryck-knapp fastsydd igen, tvättad och struken – så här fin blev den!

20200205_110353

 

Dagen före…

Så här dagen före julmarknaden, när allt är nerpackat och förberett, ångrar jag alltid att jag anmält mig. Av flera skäl, dels vet jag att det är mer än vad jag egentligen klarar av och orkar trots mycket hjälp av goda vänner, dels drabbas jag alltid över någon slags kreativ ångest. Inget av det jag har att sälja är fint, ingen kommer att köpa och då kommer jag att stå där och bli dålig hela nästa vecka för inget alls…

20191129_112709

Sen vet jag att jag ändå kommer tycka det är roligt, roligt att visa upp vad jag gör och när en och annan faktiskt vill köpa och betala pengar för det jag gjort så känns det som någon slags bekräftelse att det ändå är hyfsat.

Under mitt yrkesverksamma liv var jag alltid bra på att prestera under press, det var först när deadlinen precis skulle gå ut som idéerna flödade och jag kunde göra hur mycket som helst. Även om jag nu för tiden, pga mina besvär, har en stresstålighet som är noll går jag fortfarande igång på det där med att deadlinen går ut. Har de senaste dagarna fått ett kreativt flöde som gör att, om jag bara orkade och kunde, skulle kunna vara i verkstan hela tiden!

20191129_11265220191129_112700

Så det hinner bli lite smycken till innan jag måste dit imorgon. Nu har jag bara vädrets makter att slåss med också, jag hade tänkt att köra ner med alla grejer (inte smycken, de tar jag med mig imorgon) i em och göra lite halvklart så jag inte behöver vara där så tidigt imorgon men det snöar, det blåser och är allmänt ”skitväder”, värdelöst när man ska förflytta grejer från bilen och in, allt blir blött inklusive mig själv, suck.

20191129_094033

Julmarknaden…

… närmar sig med stormsteg så nu är det full aktivitet i verkstan. Jag har undvikit symaskinen och allt annat de senaste veckorna och så fort jag har kunnat har det varit smyckesverkstan som gällt.

Så lite fler halsband har det blivit;

Halsbanden är gjorda av örhängen som tappat sin kompis eller som gått sönder, broscher utan nål, spännen som förlorat sin motpart och sen diverse pärlor och kedjor.

d6c360110beb0b289375f8c80c3622de.jpg

Och så ett par örhängen…

Nu funderar jag på att göra några knapparmband, det var riktigt längesedan så jag blev lite sugen på det, men vi får se. Börjar också bli dags att leta fram alla ”attiraljer” till mässan och gå igenom och se om det är något jag behöver skaffa, påsar, tejp eller vad det nu kan vara. Det är bara två veckor dit och tiden går VÄLDIGT fort!

Äntligen lite fart i verkstan

Julmarknaden närmar sig med stormsteg och helt plötsligt insåg jag att symaskinen har haft fått lite för mycket tid och fokus den senaste tiden.

Så nu har jag äntligen fått lite fart i verkstan. Efter ett antal år vet jag att det inte nödvändigtvis är någon idé att vänta på inspiration utan sätter jag mig bara och börjar på så kommer det. Ibland tar det lite tid och är lite segt, ibland går jag igång direkt men kommer, det gör det.

20191105_100354

Gjort lite blandat (tyvärr inte helt enkelt att fotografera i dessa gråtrista novemberdagar) och mer kommer förhoppningsvis! Lite har jag sedan tidigare men jag sålde rätt mycket förra julmarknaden, sedan gjorde jag om hemmet och hade allt nerpackat, sen kom sommaren och därefter fick jag ett syryck… Så särskilt produktiv har jag inte varit i år.

Några armband, tre av dem av elastiska klockarmband och broscher och spännen, plus ett som är gjort av ett söndriga armband, som bara hälften fanns kvar av, och en gammal knapp.

Några örhängen har det också blivit av diverse lösa delar. Förra året hade jag inga örhängen eftersom jag inte tyckte det var någon som köpte men då frågade de efter… Så lite örhängen får det bli.

Så ett ”gäng” halsband, en del ”bara” gjorda av delar av halsband, en del örhängen och en del verkligen HPD (hopplockade delar). Inte några stora maffiga som sticker ut, måste bli några såna också innan det är dags.

Och nu till något helt annat…

Idag har jag fått igång symaskin, synålar och annat smått och gott.

Mitt ena projekt är att ge en väldigt fin 40-talsklänning ett liv till genom att laga sömmar och försöka fräscha till spännet. De här lagningarna syr jag för hand, det är lite sömsläpp här och där och mer besvärligt än smidigt att sy det på maskin. Spännet måste jag hitta någon lite bit tyg från klänningen och limma på för att det ska bli fint igen. Egentligen spelar det inte så stor roll med ett lite slitet spänne men eftersom klänningen är i otroligt fint skick så tycker jag att det är synd och låta spännet vara.

Mitt andra projekt för dagen är något HELT annat, jag försöker sy en slags haklapp i form av en klänning som knyts i sidorna. Jag har gett mig på en gammal vaxduk som jag inte använder längre och som jag tycker har ett fint mönster. Borde ju funka som haklapp tänker jag?