Testa plast i smycken, del 1 bakelit

Hur vet man vad det är för plast i ett äldre smycke – och spelar det någon roll? Om du bara tycker ditt smycke är fint och inte bryr dig om ålder, värde eller andra kunskaper så nej, då har det ingen betydelse. Men är du intresserad av att veta mer om ditt smycke är materialet en viktig del.

Som jag skriver under rubriken Plastsmyckens material så brukar äldre plastsmycken vara av någon av följande tre; celluloid, bakelit och lucite. Dessa tre består egentligen av massor av olika plaster men eftersom det är smycken och inte kemi vi sysslar med så håller vi oss till de här tre.

Ett bra sätt att få en känsla för hur de olika materialen ser ut är att titta, titta och titta… I allt från böcker till min favoritplats Pinterest. Här har jag samlat bilder på smycken i de olika materialen för att få en känsla för hur det ser ut, Pinterestlucite, Pinterest celluloid, Pinterest bakelit. Finns i stort sett inga bombsäkra sätt att veta material men ett antal faktorer tillsammans så får man i alla fall till en kvalificerad gissning.

Hur tar man då reda på vilket material mitt smycke har? Jag börjar med bakelit som är det mest missuppfattade materialet. Tyvärr tror många att bara smycket är i plast och lite äldre är det bakelit. Inget kan vara mera fel, bakelit är en av de ovanligare plasterna i smycken som hade en relativt kort storhetstid, 30-tal och en liten bit in på 40-talet. Det är också därför ett äkta bakelitsmycke oftast kostar en del pengar. Men tyvärr också därför många vill att det ska vara bakelit…

Letat runt lite och hittade en blogg VaVoomVintage där det fanns en riktigt bra genomgång hur man gör. Här kommer en sammanfattning;

  1. Titta efter ”sömmar”, ett bakelitarmband eller annat helt i en och samma färg ska inte ha någon söm/kant inuti. Är det fler färger är det en annan sak.
  2. Titta på hur nålar, clips och annat är fäst. I de flesta fall ska de INTE vara limmade utan mer fastgjutna. Naturligtvis finns undantag – det kan ju dessutom vara lagat…
  3. Är bakeliten skuren, alltså någon form av mönster skuren i bakeliten,  ska man kunna se skrapmärken och liknande efter verktygen, kan tom ha gått någon liten flisa (bakelit är rätt ömtåligt), är det helt slätt är det nog en senare reproduktion. Finns det skrapmärken eller små flisor så ska färgen inunder vara samma färg som resten.
  4. Bakelit har en väldigt distinkt färg och yta. Den reflekterar ljuset men inte för ”skarpt”. Ytan ska vara väldigt slät, finns det orenheter etc är det troligen inte äkta vara.
  5. Färgen, bakelit kommer i ett antal ganska tydliga färger röd, grön, svart, smörkola, cremevit, orange, brun. Dessutom i mer marmorerade, ljust brun med mörka inslag (root beer), blekt gul (apple juice) och blå/turkos. Därutöver finns ett antal blandade färger, spenat med mörkare inslag tex.
  6. Vikt, bakelit är oftast tyngre än både modernare plast och annan plast från ”tiden”, tex celluloid eller lucite.
  7. Ljud, när två bakelitsmycken slår ihop uppstår ett speciellt ljud man kan lära sig känna igen, har med vikt och densitet att göra…
  8. Lukt, bakelit ska avge en speciell lukt av formaldehyd när man gjort den varm, gnid den varm med tummen. Inte alla som kan känna den men kan vara värt att försöka lära sig. Går också att spola med varmt vatten på den en stund och sedan lukta.
  9. Till sist kan man använda Simichrome-testet. Simichrome tror jag motsvarar det som, i alla fall förr hette Autosol – ett medel du putsar upp krom med. När du tar en klick på en tops och gnor på plasten ska den bli brun, är lite ljusrosa/skär från början. Ett tips är att tvätta plasten först så det inte bara är smuts…

Sedan finns det fler ”kemiska” sätt att testa men det känns som överkurs när man är intresserad av smycken, inte själva kemin…

.

Nu har jag nog kommit på det…

Tror jag har klurat ut hur jag ska gripa mig an att sortera och katalogisera min samling. Jag ska sortera upp dem i tre tidsålder,  1870-1920, 1930-1940 och till sist 1950-1960.

Så småningom tänker jag att de rent fysiskt ska ligga sorterade så men nu första tänker jag ägna mig åt att sortera upp dem här på bloggen.

Har lagt upp tre sidor (under arbete) som först har en kort sammanfattning om material och annat som är typiskt för plastsmycken under respektive period och därefter kommer min samling, med kommentarer, finnas under respektive rubrik. Så länge får även min rubrik Min samling… ligga kvar med länk till bildbanken.

Blir naturligtvis långa sjok med texter/bilder under varje rubrik men tror ändå att det kan fungera.

 

Senaste tillskotten

Blivit lite nytt till samlingen  (undrar när jag ska få någon ordning på den…).

2017-02-22-09-15-00

Det här fina halsbandet har silverlås och det gjorde mig lite förvirrad. Spontant hade jag sagt ett halsband i lucite från 40/50-talet men de brukar aldrig ha silverlås… Så en teori skulle kunna vara bärnsten. Det är bundet med textiltråd så Coca-Cola-testet fungerar inte så det är ögon och näsa som får jobba lite. Men jag kan varken se eller lukta bärnsten (luktar kåda) så det är nog trots allt plast. Och eftersom jag inte kan känna någon direkt lukt är det ändå med största sannolikhet lucite.

Tyvärr har inte silverstämpling någon årsstämpel utan ”bara” 830, kattfot och S, så någon hjälp där får jag inte. Min teori är att det är äldre, snarare från 30/40-tal när plast fortfarande var lite dyrare material än vad det är idag så det var värt ett silverlås.

 

Detta fina ”dressclip” som du sätter i ringningen är i celluloid och från 20/30-tal. Det finns en utsmetad stämpel och jag tror att detta är gjort i Japan. Många i den här stilen är gjorda där och såldes till Europa, främst under mellankrigstiden, dvs 20/30-tal. De ska vara skurna och inte gjutna, med vetskap om Japans kultur på det här området stämmer säkert det – fina är de oavsett!

 

Lea Stein

Köpte en brosch av Annette, en av dem som hjälper mig att nosa upp roliga plastsmycken, som såg väldigt annorlunda ut. När jag köpte den var jag mest fundersam över åldern, väldigt svårt att säga hur gammal den är.

På en promenad med hunden fick jag helt plötsligt för mig att det skulle kunna vara en Lea Stein, en fransk smyckeartist som är känd för hennes annorlunda, mycket typiska, plastsmycken. Så fort jag kom hem googlade jag på Lea Stein och ”boyshead” och visst hittade jag en likadan fast i lite andra färger.

lea-stein-figural-dark-blue-gavroche-chauffeur-boy-brooch-pin-french-resin-paris-a553279a59ffa7b4d63f65a6d8337b0a

Lea Stein är en fransk smyckeartist som började arbeta i en, för henne, väldigt typisk plastblandning (en slags akryl) på 60-talet. Hennes broscher i plast gjordes under två perioder, dels mellan 1969 och 1981, dels från 1991 och framåt. De görs alltså fortfarande, Lea Stein är still going strong. Hon är väldigt okänd i Sverige men välkänd och samlas framför allt i Frankrike, England och USA. På E’bay ligger tex denna pojke ute för 85 dollar.

Själv hörde jag talas om Lea Stein via min förkärlek för BBC’s olika antikprogram, i detta fall tror jag att det var Bargain hunt.

2017-02-10-08-01-39

Min brosch har fel nål/lås, den ska vara en lite v-formad nål och är nästan alltid signerad. Men jag ser att det är rätt kladdigt av lim runt fästet så jag tror helt enkelt att nålen gått sönder och den blivit bytt.

Så broschen blev ett riktigt fynd! Däremot är jag fortfarande väldigt osäker på åldern, i stort sett alla hennes broscher är gjorda efter 1969 och då är den ju per definition för ”ny” för mig!

 

 

 

Barnsmycken från 50-talet

Den här veckan blev det barnsmycken i celluloid från 50-talet, möjligen början av 60-talet, för hela slanten. Ropade in ett parti med helt oanvända som legat nerpackade, troligen från en butik. Helt ljuvliga!

Fyra broscher med sagotema, har inte riktigt klurat ut vilka alla sagorna är bara. Snövit, prinsessan som kysste grodan men sen?

Lite maritimt…

Några fåglar/djur.

Och så till sist, förutom ett halsband också något som jag egentligen inte samlar på men som var så otroligt söta…

 

 

Plastsmycken referensbibliotek

Nu har jag kommenterat åtminstone den delen av referensbiblioteket som rör plastsmycken, resten får komma en annan dag… Du hittar allt under rubriken Referensbibliotek.

Det man generellt ska tänka på när man letar efter böcker/läser om äldre plastsmycken är att samlandet av plastsmycken är mycket, mycket större i USA (även Storbritannien) än i Sverige så alla böcker som specifikt handlar om plastsmycken är på engelska. Finns över huvud taget ingenting på svenska. Jag hoppas/drömmer om att jag kanske kan bli så bra att jag kan skriva den boken en dag!

Många av böckerna har några år på nacken, och marknaden är väldigt annorlunda, så prisindikationer bör man bortser från – om man inte tänker sig köpa eller sälja via Ebay. Plastsmycken generellt, och bakelit specifikt, är väldigt mycket dyrare i USA än vad det är här, naturligtvis beroende på mängden samlare.

Jag använder bilder generellt, både från böcker och nätet, till att skapa en ”bank” i huvudet hur dessa smycken ser ut och ge mig en känsla för materialet. Det gör det lättare när jag är ute och letar eftersom väldigt få kan något om detta och därför finns det också väldigt få att fråga. Samtidigt är det ju också det som är det roliga!

Plast och bärnsten

Jag är väldigt svag för brittiska tv-program och särskilt deras ”antik-program”. I tv 8 går ett program som heter Antique Road trip som jag ständigt bänkar mig framför. Tidigare gick det också, på någon av BBC-kanalerna, Bargain hunt som också var väldigt bra. Tyvärr slog man ihop lite kanaler och då försvann det, jag hoppas fortfarande att tv 8 ska köpa in det.

I alla fall såg jag ett avsnitt igår och lärde mig ett nytt sätt att skilja på plast och bärnsten, vilket kan vara VÄLDIGT svårt. Jag har redan lärt mig att bärnsten faktiskt luktar kåda (det är ju gammal kåda) om man värmer den men igår lärde jag mig att man också/eller kan testa med Coca-Cola!

Plast sjunker och bärnsten flyter i Coca-Cola. Allt går ju inte att stoppa ner i Coca-Cola men där det fungerar och man kan skölja av det efteråt så ska det vara ett mer eller mindre bombsäker sätt. Detta var en antikexpert som är duktig på smycken som sa det så jag bestämde mig för att tro på det. Har dock inte testat min nyvunna kunskap ännu…

Lite nytillskott till samlingarna

Så här mitt ibland julstökandet fotograferar jag lite nytillskott. Även om jag inte kategoriserar dem ser jag i alla fall att fotografera dem innan jag lägger dem till samlingen. Min samling börjar bli så stor att jag behöver bilder som stöd för minnet när jag är ute och letar efter mer.

Även om jag inte kategoriserar dem än kan jag nog ändå konstatera att det blev celluloid för hela slanten den här gången, de flesta äldre, 20-tal och framåt, de två högra broscherna är franska och från 20/30-talet och jag gissar att de små charmiga amorinerna ligger på ungefär samma tidsperiod. Även örhängena på den övre bilden ligger nog där, kanske 40-talet, övriga två broscherna är senare men kan ändå vara 40/50-tal.

 

 

Senaste raiden

Känner mig extremt nöjd efter gårdagens loppis-raid, hittade riktigt mycket kul. Det är så olika, ibland kan det gå veckor och inget roligt alls dyker upp, sedan helt plötsligt hittar jag massor nästa gång! Men det är det som är halva nöjet…

Den här gången har jag dessutom hittat några som är extra spännande,

Halsbandet har jag aldrig sett förut, aldrig ens något liknande, så det kommer att kräva lite grävande för att klura ut vad det är. Örhängena är riktigt gamla, skulle kunna vara bakelit.

Sedan ett ”gäng” från 50/60-talet, några i lucite, någon i celluloid.

Alla väldigt typiska för sin tid!

Och till slut ett armband, några halsband och en brosch.

Armbandet är lite extra roligt, kombination av trä och lucite från 60-talet, det gulbruna halsbandet kräver lite mer studerande, skulle kunna vara från egentligen när som helst från 30-talet och fram till 60-talet, det blåsvarta halsbandet är med största sannolikhet från 60-talet och till slut en brosch i celluloid,som ska efterlikna benarbete, från 50-talet.

Äntligen kommit igång

Igår kom jag – äntligen – igång med mitt stora skrivprojekt ”plastsmyckens tidsaxel”. Ligger under en egen rubrik.

Eftersom det här är något jag antagligen kommer att hålla på med ett tag framöver så har jag bestämt mig för att jag lägger ut texterna allt eftersom så de kan ibland vara lite under arbete, dvs texten kan ändra sig, ett och annat kan vara felstavat, i lite fel ordning och se allmänt konstigt ut.

Så får vi se om det blir till hjälp i min egen katalogisering, det är ju det som är själva tanken – att skapa en översikt och en slags lathund. Kan det också hjälpa någon annan är det ju bara roligt!