Celluloid och nyare kopior

Fick en fråga igår om två broscher jag ska sälja eftersom jag konstaterat att de är alldeles för ”nya” för mig. När jag köpte dem trodde jag att de var i celluloid (i början av mitt samlande, på intet sätt fullärd nu men nu kan jag i alla fall lite mer…) men när jag sorterade samlingen hittade jag dem och konstaterade att de är i någon slags ”plastmassa”, vad vet jag inte.

2017-08-26 13.32.59

Personen ifråga undrade om det inte var celluloid och undrade hur jag vet att det inte är det. Knepigt kände jag, hur förklarar man en känsla? Men sedan funderade jag lite och försökte förklara, dels ser man med blotta ögat att de är nyare men de är också ”poriga” på ett sätt som celluloid inte är.

 

Plockade fram både de två jag ska sälja och två äldre i celluloid i samma stil och när man ser dem in till varann är skillnaden väldigt uppenbar!

 

Testa plast i smycken del 3, lucite

Det tredje, och vanligaste, materialet i äldre plastsmycken är lucite. Lucite ”uppfanns” på 30-talet. Under 30-talet samexisterade celluloid, bakelit och lucite men när vi går in i 40-tal tar luciten över mer och mer, och när vi är framme vid 50/60-tal så är det i stort sett bara lucite. Lucite var både ett billigare och stabilare plastmaterial än celluloid och bakelit så därför slog det i princip ut allt annat.

På 60-talet och framåt kommer mängder med nya plastmaterial i smycken men inom äldre plastsmycken brukar man hålla sig till de här tre. Det är som jag brukar skriva, det är smycken, inte kemi jag sysslar med…

Lucite är i mångt och mycket föregångaren till det som vi idag kallar plexiglas även om det på den tiden fanns i alla upptänkliga färger och former, mjukhet och hårdhet.

Lucite är ett lätt plastmaterial och bakelit och lucite kan tex se väldigt lika ut men det är stor skillnad på vikten (och känslan i plasten). Svårare kan det ibland vara att skilja på celluloid, som också är lätt, och lucite, de kan se väldigt lika ut.

Det är svårt att säga ”så här gör du” för att veta om det är lucite. Lucite luktar inte och har inga andra tydliga kännetecken. Lucite är den enda av dessa tre plaster som kan vara genomskinlig, så är smycket äldre och genomskinligt då är det lucite, det är också den enda plasten som är riktigt vit, bakelit fanns i vitt från början men de har idag blivit beige/benfärgade av ålder och celluloid finns över huvud taget inte i kritvitt. Sedan är det helt enkelt uteslutningsmetoden, är det inte bakelit och inte celluloid och 60-tal och äldre – då är det lucite.

Testa plast i smycken, del 1 bakelit

Hur vet man vad det är för plast i ett äldre smycke – och spelar det någon roll? Om du bara tycker ditt smycke är fint och inte bryr dig om ålder, värde eller andra kunskaper så nej, då har det ingen betydelse. Men är du intresserad av att veta mer om ditt smycke är materialet en viktig del.

Som jag skriver under rubriken Plastsmyckens material så brukar äldre plastsmycken vara av någon av följande tre; celluloid, bakelit och lucite. Dessa tre består egentligen av massor av olika plaster men eftersom det är smycken och inte kemi vi sysslar med så håller vi oss till de här tre.

Ett bra sätt att få en känsla för hur de olika materialen ser ut är att titta, titta och titta… I allt från böcker till min favoritplats Pinterest. Här har jag samlat bilder på smycken i de olika materialen för att få en känsla för hur det ser ut, Pinterestlucite, Pinterest celluloid, Pinterest bakelit. Finns i stort sett inga bombsäkra sätt att veta material men ett antal faktorer tillsammans så får man i alla fall till en kvalificerad gissning.

Hur tar man då reda på vilket material mitt smycke har? Jag börjar med bakelit som är det mest missuppfattade materialet. Tyvärr tror många att bara smycket är i plast och lite äldre är det bakelit. Inget kan vara mera fel, bakelit är en av de ovanligare plasterna i smycken som hade en relativt kort storhetstid, 30-tal och en liten bit in på 40-talet. Det är också därför ett äkta bakelitsmycke oftast kostar en del pengar. Men tyvärr också därför många vill att det ska vara bakelit…

Letat runt lite och hittade en blogg VaVoomVintage där det fanns en riktigt bra genomgång hur man gör. Här kommer en sammanfattning;

  1. Titta efter ”sömmar”, ett bakelitarmband eller annat helt i en och samma färg ska inte ha någon söm/kant inuti. Är det fler färger är det en annan sak.
  2. Titta på hur nålar, clips och annat är fäst. I de flesta fall ska de INTE vara limmade utan mer fastgjutna. Naturligtvis finns undantag – det kan ju dessutom vara lagat…
  3. Är bakeliten skuren, alltså någon form av mönster skuren i bakeliten,  ska man kunna se skrapmärken och liknande efter verktygen, kan tom ha gått någon liten flisa (bakelit är rätt ömtåligt), är det helt slätt är det nog en senare reproduktion. Finns det skrapmärken eller små flisor så ska färgen inunder vara samma färg som resten.
  4. Bakelit har en väldigt distinkt färg och yta. Den reflekterar ljuset men inte för ”skarpt”. Ytan ska vara väldigt slät, finns det orenheter etc är det troligen inte äkta vara.
  5. Färgen, bakelit kommer i ett antal ganska tydliga färger röd, grön, svart, smörkola, cremevit, orange, brun. Dessutom i mer marmorerade, ljust brun med mörka inslag (root beer), blekt gul (apple juice) och blå/turkos. Därutöver finns ett antal blandade färger, spenat med mörkare inslag tex.
  6. Vikt, bakelit är oftast tyngre än både modernare plast och annan plast från ”tiden”, tex celluloid eller lucite.
  7. Ljud, när två bakelitsmycken slår ihop uppstår ett speciellt ljud man kan lära sig känna igen, har med vikt och densitet att göra…
  8. Lukt, bakelit ska avge en speciell lukt av formaldehyd när man gjort den varm, gnid den varm med tummen. Inte alla som kan känna den men kan vara värt att försöka lära sig. Går också att spola med varmt vatten på den en stund och sedan lukta.
  9. Till sist kan man använda Simichrome-testet. Simichrome tror jag motsvarar det som, i alla fall förr hette Autosol – ett medel du putsar upp krom med. När du tar en klick på en tops och gnor på plasten ska den bli brun, är lite ljusrosa/skär från början. Ett tips är att tvätta plasten först så det inte bara är smuts…

Sedan finns det fler ”kemiska” sätt att testa men det känns som överkurs när man är intresserad av smycken, inte själva kemin…

.