Lite nytt…

Även om jag just nu mest har ägnat mig åt att förbereda julmarknaden så har det smugit sig med ett och annat nytt till samlingen. Mycket kommer numera köpt via en facebook-grupp som med liv och lust ägnar sig åt plastsmycken.

En brosch i stil med Jakob Bengel, kan vara bakelit, kan vara galalith men inte undersökt den ordentligt ännu. Det är en av de där broscherna som ser väldigt moderna ut men kan vara från Art Deco-perioden. Den högra är celluloid från samma tid.

2017-11-26 11.05.44

Ett par coola örhängen från 60-talet, vid den här tiden börjar alla möjliga plastmaterial att komma så det här kan vara vad som.

Lite hundar blir det alltid och den skrattande kon kunde jag baea inte motstå. Hästhuvudet med hundar är i celluloid och från 40/50-tal, den skrattande kon får jag nog fundera mer på.

Elefanter kan man ju aldrig få för många… alla i celluloid, den högra ”siloutte-broschen” från 20/30-tal, de andra två troligen 40/50-tal.

Så till sist, två ”old stock/dead stock”, kärt barn har många namn, det handlar om att de är gamla men från lager så de har aldrig varit ute på cirkulation och aldrig använts. Den övre, broschen, är troligen i celluloid och från 50-talet och halsbandet med hjärtan och med matchande öronclips är från 60-talet.

Brevete sdgd

Åh, alla dessa olika beteckningar… idag har jag lärt mig en ny. På Tradera köpte jag ett ”dressclip”, alltså ett smycke du knäppte fast i tex urringningen, med beteckningen Brevete sdgd. Nyfiken som jag är var jag tvungen att ägna mig en stund åt att ta reda på om det var en tillverkare eller vad det står för.

20171116_133349

Det visar sig att detta är ungefär samma sak som Depose, alltså inte ett tillverkarnamn utan mer en juridisk term.  Det är franska och betyder uttytt ”Brevete sans garantie de government” och betyder ungefär patent utanför myndigheten… kan jämställas med varumärkesskydd eller något liknande, alltså ett ”enklare” skydd än patent. Detta användes fram till 1968 (enligt nätet) och borde då betyda att man kan vara hyfsat säker på två saker, smycket är franskt och tillverkat före 1968.

Nu tror ju jag att det är betydligt äldre än så eftersom det är bakelit och mässing (?) och det pekar snarare på 30/40-tal. Dessutom försvann den här typen av smycken i princip helt någon gång under 50-talet, har aldrig sett något som är från 60-talet.

Bakelit-klocka

Den som söker finner till slut… Har legat och dreglat över bilder på den här typen av klockor, tycker de är så otroligt coola. Och äntligen hittade jag en som jag som jag också tyckte var ok i pris (de är vanligtvis VÄLDIGT dyra), köpt den från England.

20171030_101542

Klockan är gjord i bakelit med ett ingjutet ur. Den var billigare för att uret tyvärr inte fungerar, det hade varit roligt, men var för mig ingen absolut nödvändighet. Jag köpte den inte i första hand för att bära utan för att ha den i samlingen. De är dessutom ganska små i omkrets så det är knappt att den går om min handled, och jag tycker inte jag har jättegrova! Vet inte om klockan går att laga men jag misstänker att det är billigare att köpa en annan med fungerande klocka i så fall…

De här klockorna gjordes under Art Deco-tiden, 30-talet och i början av 40-talet. Jag misstänker att de gjordes i USA eftersom de jag har sett tidigare alltid sålts från USA eller England. Själva uret kan variera, just det här uret har jag inte lyckats klura ut så mycket om, tror det kommer från Schweiz.

Själva ”bandet” är i bakelit, stelt men med dels ett gångjärn, dels en öppning för att du ska få det på dig. Det är nog meningen att de ska sitta relativt fast mot handleden.

 

Svartvitt 60-tal

Har en ”samling i samlingen” med svartvitt 60-tal – dem som känner mig blir inte det minsta förvånade över det…

Nu har jag hittat ett jättehäftigt halsband som jag bara var tvungen att ha. Det var till salu på eBay och jag har bestämt mig för att undvika att köpa från USA eftersom det oftast är dyrt och dessutom tillkommer oftast häftigt dyr frakt, plus att man ibland dessutom råkar ut för tullavgifter när det väl kommer hit. Men när jag fick se detta ignorerade jag glatt mina föresatser – ångrar det heller inte! Nu var det inte så dyrt, varken i inköp eller i frakt så jag tröstade mig med att det ändå totalt sett inte blev så dyrt.

En länk till resten av den svartvita samlingen hittar du här Min samling äldre plastsmycken.

Mer samling…

Nu har jag bestämt mig för att ha köpstopp, nu får det bara vara sådant som är VÄLDIGT speciellt för att jag ska köpa det! Istället ska jag ägna mig åt att katalogisera, åtminstone i delar, samlingen lite mer ordentligt. Sedan kan man ändå inte låta de riktiga godbitarna passera…

Men ännu så länge ramlar det in lite jag ropat in/köpt på nätet och ett och annat som jag redan hade i gömmorna men som inte blivit fotograferat ännu.

Ett antal armband, alla i celluloid utom det med strasstenarna, som kan ev vara lucite. Armbanden med utskurna blommor är jag väldigt förtjust i, de kommer från 30-/40-talet och kan vara så otroligt fina, särskilt nöjd är jag med Det tvåfärgad. Armbandet med edelweiss ska komplettera de broscher och örhängen jag redan har.

Ett helt gäng broscher, någon i bakelit, några i celluloid, några i lucite och några som kräver lite mer undersökning.

2017-10-17 13.33.56

Så hittade jag ett helt ljuvligt set från 50-talet med frukter och blommor, troligen i lucite. Just frukter och bär var stort under 50-talet och 60-talet och det här var ovanligt fint, tyckte i alla fall jag!

Dessutom har jag fått tag i två halsband i galalith, ett franskt plastmaterial från ”bakelit-tiden” 30- och 40-tal. Jag kanske har något mer i samlingarna men de här VET jag är galalith och det är alltid bra att ha som jämförelse när man ska katalogisera annat. Eftersom plastsmycken ofta är svåra att katalogisera, både på ålder och material (för att inte tala om ursprung, helt omöjligt!) så är ett av mina knep att ha några exempel på olika material och ålder som jag antingen själv är helt säker på eller som säljaren har garanterat och så anbänder jag dem som jämförelsematerial.

Köpa plastsmycken från utlandet har fördelen av att man hittar fler som kan mycket om äldre plastsmycken, nackdelen är att då vet de också vad det kan vara värt – i alla fall på den internationella marknaden…

 

 

Ringar

Igår blev jag plötsligt sugen på att göra några ringar… Sorterade lite och hittade några fina/roliga knappar och kände att det var längesedan jag gjorde några ringar .

Den bruna är gjord av en äldre brunmelerad bakelit-knapp och en blomknapp i någon annan sorts plast, den blå är gjord av en stor avlång knapp med ofärgade stenar runt.

Ringar är roliga att göra, kräver en del pyssel för att få allt att fästa ordentligt och bra ringstommar, men har man bara det så får man rätt snabbt ett roligt och ovanligt smycke.

Det jag lärt mig sedan jag började är just att verkligen se till att det fäster ordentligt, det är inte alltid materialen ”gifter sig” med varandra utan det kan tex kräva något emellan för att det ska fästa, och så klart ett bra lim. Dessutom kan ringstommens yta behöva ruggas upp för att det ska fästa, jag brukar använda fil eller sandpapper för att få till en bättre yta. Och så ska man kosta på sig bra ringstommar, både för hållbarheten men också för den kommande bärarens skull. I Sverige är bra ringstommar oftast tyvärr ganska dyra, och många av de som finns att köpa är i mitt tycke rätt tunna och veka. Jag köper mina stommar från USA och Kanada, där har jag hittat bra stommar till vettiga priser – även när frakten räknats in!

Lite nytt till samlingarna

Samlat ihop mig till lite fotografering av lite mer till samlingarna.

Ovanstående halsband med tillhörande örhängen/clips är i celluloid och från 40-talet – jättefint tycker jag!

Ett par halsband, båda i typiskt 50/60-tal. Kan vara lucite, kan vara någon annan typ av de plaster som började bli vanligare under 60-talet.

2017-10-09 12.17.23

Föll för ett halsband till, med största säkerhet för ”nytt”, av storleken att döma är det säkert 80-tal eller senare, men det stod Helen på hela halsbandet…

Ringar, ihop med stela armband, tillhör det där som är väldigt svårt att datera. Känner mig hyfsat säker på att den vänstra ringen är gammal men absolut inte på den högra.

Lite djur, hundbroschen från 40-talet, elefanterna trol från 50-talet, båda i celluloid, en ödla av både okänd ålder och material och så ett armband i celluloid som också är 40/50-tal.

Lite blommor, en mycket gammal brosch, tidigt 1900-tal, troligen i ebonit, ett halsband i lucite som är skuren och färglagd från baksidan och ett par ”tulpan-örhängen” från 50-talet.

Och till sist de där stela armbanden som är så svåra… Det gräddvita längst ner till höger vet jag är 50-tal men de övriga kräver lite funderande.

Ben och plast

Två material som jag fortfarande har väldigt svårt att skilja på är ben och plast, celluloid, de kan vara otroligt svåra. Många äldre broscher, halsband och armband kan vara utskuret ur ben men också utskuren celluloid. Celluloid kom ju till för att just efterlikna ben, elfenben, så det är egentligen kanske inte så konstigt. Det som gör det extra svårt, och samtidigt bra, är att ben rätt sällan är elfenben utan oftast ben från oxe/nöt – och det känns ok att hantera.

 

Finns flera sätt att försöka skilja plast och ben åt;

Ett är lukt, gnid på det/den så den blir varm och lukta, celluloid luktar kamfer/malkulor eller lätt konstgjort (lukta på en äldre bordtennisboll!) medan ben luktar just ben, tänk kött/stek. Istället för att gnida kan man istället spola den under riktigt hett vatten, då kan man också få fram lukten.

 

Ett annat är, om man vågar eller hittar något undangömt ställe att testa på, är att värma upp en nål eller liknande och försiktigt trycka den heta metallen mot materialet, den mesta plast smälter vilket ben inte gör. Men man ska veta att man gör åverkan på smycket så jag tycker nog att man använder detta sätt väldigt sällan och väldigt försiktigt. Dessutom är riktigt gammal celluloid rätt eldfarligt… Dessutom kan man förstöra värdet om det är ett riktigt gammalt fint smycke.

Man kan syna materialet mot ljuset, har man ett relativt tunt smycke är celluloid rätt genomskinligt vilket ben inte är i samma utsträckning. Tittar man i lupp har oftast ben vissa oregelbundenheter i materialet som plast inte har.

Ytterligare en variant är att försiktigt knacka mot tänderna, plast och ben har väldigt olika ljud – men det förutsätter att man har ett smycke som man vet säkert är det ena eller andra som jämförelse. Sak samma med tyngd, ben känns kompaktare och tyngre än plast men det förutsätter också två smycken man kan  jämföra mellan där man vet vad det är för material i det ena.

Och den sista (?!) varianten är att hålla det mot kinden, ben är ”svalare” än plast,  inte så kallt som glas och sten men definitivt kallare än plast. Även denna variant är lättare om man har ett plastsmycke som man säkert vet är plast och jämföra med.

Fotograferar ifatt

Idag passar jag på att komma ikapp lite med fotograferandet. Det gäller att passa på när det är en dag som är lite ljusare, svårt att få till det bra när det är så mörkt ute som det har varit ett tag. Fotograferar man bara med naturligt ljus måste det ju liksom vara ljust!

 

Blivit några celluloid-broscher, örhängen och armband. De otroligt läckra örhängena uppe till höger har nog, precis som säljaren sa, fått sina glittrande stenar senare, de har nog inte funnits där från början. Setet längst upp till vänster känner jag mig väldigt ambivalent till, det borde vara 50-tal men ser otroligt nytt ut – kan det vara en modernare kopia? Fast jag har aldrig sett kopior… De två med blommor är japanska, troligen från 40/50-tal.

Lite hundar har det också blivit, alla äldre och i celluloid.  Kan det vara för att jag har hund som som gör att jag är så förtjust i de här?!

De här två armbanden hittade jag på Erikshjälpen förra veckan. Stela armband är alltid otroligt svåra att datera, de har sett likadana ut i årtionden, men de här tyckte jag hade så 60-talsinspirerat mönster och en lite annan känsla i plasten än dagens så jag tror de kan vara ”från tiden”.

Så till sist, en ljuvlig elefant som är i lucite från 50-talet, en hjärtformad brosch till min siluett-samling och en rund brosch som symboliserar utmaningen med äldre plastsmycken, den är mycket äldre än man kan tro vid en första anblick, den är från 20/30-tal!

Några halsband till

Efter några riktiga ”skitveckor” har jag i alla fall kommit så långt att dessa halsband blivit fotograferade. Jag gjorde dem klara för några veckor sedan men inte kunnat fotografera. Det gul/svarta halsbandet är gjort av två broscher, en i guldfärgad metall och en i plast, plus en guldfärgad kedja. Den vita med silverfärgad del är gjord av ett ”brosch-clip”, alltså något man oftast satte i ringningen, och en brosch i plast plus en silverfärgad kedja. Båda är lite längre.