Nu hoppas jag…

… på bättre tider. Känns som att så fort jag sätter mig med mina smycken, oavsett om det är samlingen eller mina egentillverkade så lyckas jag drabbas av något, suck. Men nu har jag i alla fall, som förberedelse inför att börja om med katalogiseringen av samlingen och förhoppningsvis äntligen fortsätta på mitt bokutkast, gått igenom mitt bibliotek.

Vad behöver man då veta/kunna för att vara duktig på äldre smycken lite generellt sådär? Jo, i mitt tycke måste man i grunden ha lite koll på modehistoria. Det är en viktig del i att bedöma smyckens ålder. Sen, för mig personligen, kommer mitt smyckeintresse ur ett allmänt intresse för mode och modehistoria. Och eftersom jag är en boknörd av födsel och ohejdad vana har jag så klart samlat på mig en mängd böcker i ämnet. Och en mängd äldre tidningar (!) men de får ni se vid annat tillfälle…

Visst kan man googla sig till massor med uppgifter nu för tiden men jag må vara en dinosaurie men jag tycker fortfarande att det är roligast att bläddra i en bok med vackra bilder. Så nedan kommer en ”förteckning” av mina böcker i ämnet och vad jag tycker de är bra för. Ingen särskild ordning.

Först tre stora praktverk om mode.

Mode, designernas århundrade, 665 sidor, utgiven 2001. Mycket fokus på modedesigners men upplägget är ett tio-tal i taget och vad som påverkadr och symboliserade modet just då, något som ju också påverkade smyckemodet. Även smycken nämns här och där och boken innehåller väldigt mycket bilder. Tung och stor men en riktigt bra översikt.

Hundra år av Mode, 209 sidor, utgiven 1998. Varje årtionde är uppdelat i Epok & tidsanda, aktuella ansikten, film & media, mode, hår & hattar, kosmetika, figur & underkläder, arbete & fritid. Inte särskilt smycken men en lite rolig genomgång med lite mer fokus på dåtidens kändisar.

Modet genom tiderna, 318 sidor, utgiven 1965. Mycket större genomgång i tid, sträcker sig från faraonernas Egypten till 1960-talet. Här dras hela sekel ihop vilket är kul läsning men kanske inte alltid någon hjälp om man vill ner på årtal. Mycket härliga bilder och modeskisser.

Alla tre är översatta från andra språk, dvs de handlar om europeisk tid och mode.

Bokfabriken Fakta serie modeböcker, från 1920- till 1990-talet, en bok för varje årtionde. De flesta på ungefär 65 sidor och utgivna på 90-talet. Lättsamt, lärorikt och mycket härliga bilder. En kul grej är en ordlista i slutet på varje bok och dessutom en sida sammanfattning av större händelser och händelser inom modet. Översatt.

Modebibeln, den svenska. 255 sidor, utkom 2012. Även om den har som underrubrik 1867-nu är fokus på lite mer ”modern” modehistoria, mycket 60-tal och framåt. Kanske inte den viktigaste boken om man är intresserad av äldre mode men ändå intressant ur ett svenskt perspektiv.

History of 20th century fashion. Engelsk och eftersom engelsmännen har ett annat sätt att uttrycka det handlar den om 1900-talets mode. 320 sidor, den här upplagan kom ut 2001. Kanske lite mycket fokus på engelskt mode och butiker för oss men mycket roliga bilder. Kanske inte heller den viktigaste boken att ha i sitt modebibliotek.

Modeboken 1900-2000, 285 sidor, utkom 2001. Lite hoppig och ibland lite märkliga val av bilder (från fel årtionde) så är det ändå en hyfsat bra översikt över modets växlingar, ett årtionde i taget. Och eftersom det här är en svensk bok så är referenserna så klart fler till svenska förhållanden. Men smycken lyser med sin frånvaro.

Två underbara böcker om vår lite ”modernare” modehistoria sett ur postorderkatalogernas och tekoindustrins underbara värld.

Postordernostalgi, 200 sidor. Nästan bara bilder, väldigt lite text men hög retro- och nostalgifaktor. För mig, som sysslar med smycken från 60-talet och bakåt, är det lite för mycket ”nytt” men ändå en väldigt rolig bok att ha i sitt bibliotek.

Finns i fler färger och storlekar, svensk konfektion, en historia. 375 sidor, utkom 2024. Har ett litet annorlunda upplägg, den är inte upplagd på olika tidsepoker utan gör snarare nerslag i olika delar. Gör ibland det lite svårt att hänga med om när i tiden olika saker hände. Men eftersom det inte kommer ut så mycket modeböcker med svenskt perspektiv så är den rolig att ha. Smycken lyser dock med sin frånvaro.

Några böcker om designer, jag är väldigt förtjust i Katja of Sweden (äger 6 olika klänningar) och jag är nödvändigtvis inte så förtjust i Coco Chanels kläder men tycker däremot att hon var en väldigt spännande person. Men jag är mer intresserad av mode som helhet och den tid som den är skapad i och inte nödvändigtvis vilka de olika modeskaparna är.

Två lite annorlunda böcker i modebiblioteket.

Fashion sketchbook 1920-1960, 128 sidor, utkom 1976. Engelsk bok som är precis vad den heter, skisser av modet från 1920 till 1960 (eg 1959 eftersom 60-talet inte är med). Klänningar, dag och kväll, underkläder, dräkter, kappor och accessoarer. Lite smycken har smugit sig med. Kul att kunna se detaljer på kläderna på ett sätt som är svårt på ”vanliga” modebilder.

Klassiska klippdockor, 130 sidor. Klippdockor som varit i Hemmets Journal. Bok med hög nostalgifaktor med alla sorters klippdockor, allt från Abba till Barnen på saltkråkan. Klippdockor säger mycket om modet.

Svart som… ideer och tankar kring svarta kläder. 160 sidor, utkom 2000. En lite annorlunda modebok om svarta kläder. Spännande tankar och en del fina bilder. Kanske inte den viktigaste boken i mitt modebibliotek.

Kvinnligt mode under två sekel, 190 sidor, utkom 2001. Titeln är lite missvisande, den handlar i grund och botten om tjugosju handsydda dräkter/klänningar som finns i Kulturen i Lunds samlingar. Det som är väldigt roligt med den här boken är alla sömnadsdetaljer som man verkligen får se i detalj. För den modeintresserade är den här boken kanske inte så väldigt spännande men för oss som också är roade av sömnad och textilt arbete är den väldigt intressant.

Jag som är 60-talsnörd har naturligtvis några böcker om 60-talsmode. Alla tre engelska. Inga tungviktare i modehistoria utan bara några böcker med härliga tidstypiska bilder.

Så, till sist två härliga böcker att bara frossa i.

Nordens Paris, NK:s Franska damskrädderi 1902-1966, 238 sidor, utkom 2021. Här får man en inblick i den fina salongerna i Sverige och kan frossa i bilder av alldeles underbara kläder. Men också lära sig hur det fungerade på ett ”haute couture”-skrädderi. Jag har en personlig koppling till den här boken, jag är ägare till en klänning från NK:s Franska som var med till bedömning om den skulle vara med i boken och/eller på den utställning som var på Nordiska museet. Tyvärr kom den inte med men det var ändå roligt att vara med på ett hörn.

Ruths garderob, en modehistoria, 186 sidor, utkom 2022. Kul att se vad en lite mer vanlig (vanlig och vanlig, hon var ändå societet, hon var borgmästarinna i Mjölby) hade för kläder och var hon hittade sin inspiration till vad hon skulle bära. Tyvärr är det lite för ”konstnärliga” bilder av kläderna för att boken ska vara riktigt bra.

Boktips på bra översikt av modehistoria

Det finns så klart massor av bra info på nätet om modehistoria (till skillnad på smyckehistoria!) men ibland, tycker i alla fall jag, kan det vara lättare att få en översikt i en bok. Att jag älskar böcker gör mig kanske lite jävig men det bjuder jag på!

Hittade en bokserie på Tradera om Mode från 1920 fram till  1990-talet. Kortfattad, enkel med bra översikt och bilder. Gavs ut på 90-talet av Bokfabriken Fakta.

En annan bra och överskådlig bok om Mode är Hundra år av mode 1890-2000. Utgiven av Historiska Media 2001.

20200119_102653

Den tredje boken jag också läser och letar i som jag tycker är hyfsad, är Mode, Designernas århundrade utgiven av Könemann 2001. Lite mycket fokus på designer för det jag vill veta men ändå bra översikter.

20200119_102704

Den fjärde boken jag slår i för det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet är Modet genom tiderna utgiven 1965 av Svensk Litteratur/SLT. Fokus i denna bok är mycket tidigare, beskrivningarna av 1900-talet är ganska summariska.

20200119_102842

Har många fler titlar om mode men dessa är de jag har som jag tycker är enkla och har bra översikt. Finns säkert fler men de här är de jag hittat.

Tyvärr är alla dessa böcker slut sen länge på förlagen så det är Tradera, antikvariat (antikvariat.net), Bokbörsen (bokborsen.se) och liknande ställen du får leta.

Jag tycker rent generellt att det är svårt att hitta lätta, överskådliga böcker om mode och smycken. Antingen är de väldigt inriktade på det ”fina” dyrbara, eller är det någon slags ”vetenskaplig” översikt. Något lättare att hitta engelska/amerikanska böcker.  Det är, som med så mycket annat, liksom inte fint nog med det som vi ”vanliga” har haft på oss, tyvärr. Men det öppnar ju för boken jag håller på att skriva!

 

Mode och smycken kring sekelskiftet

Smycken följer så klart modet och vilka smycken som varit populära när har väldigt mycket att göra med hur kläderna sett ut. Snitt, typ av tillbehör och inte minst frisyrer skapar olika förutsättningar för att bära smycken. Men även vilka material som stod till buds. Ni som brukar läsa min blogg vet att jag inte är särskilt intresserad av fina, dyrbara smycken som bars av de rika utan av de smycken som de vanliga kvinnorna bär, de smycken du och jag hade burit om vi levt på den tiden.

In på 1900-talet var detta jugend-tid som gör att utformningen av smycken, särskilt då en bit in på 1900-talet, har mycket natur i olika former som förebild, blommor och blad.

Om man vill se hur modet såg ut kring sekelskiftet och det tidiga 1900-talet så kan jag rekommendera att titta på Fröken Friman, i den serien bär de både väldigt tidstypiska kläder, smycken och inte minst dessa ständiga, oftast enorma, hattar som var poppis då.

Det var knäppt högt upp i halsen och det gjorde att du bar smycken i halsen, det kunde vara band av olika slag och knutna på olika vis, det kunde vara ett bredare band du knöt bak som hade ett smycke mitt fram, en brosch oftast, eller var halsbanden relativt långa. Och du kunde bära båda samtidigt, alltså både det korta och det långa halsbandet. Även till ”galaklädsel” med urringning så bars det halsnära halsband, gärna pärlor i många, många rader.

Armband fanns men var kanske inte det allra vanligaste smycket. Hade man armband var det vanligt med två armband, ett på var arm. Ibland var det två likadana, ibland olika. Tyvärr hittar man i stort sett aldrig äldre/antika armband i par som fortfarande är tillsammans…

Eftersom alla hade långt hår som alltid var uppsatt så kunde du bära både långa och korta örhängen. Det var tiden på dagen, frisyren och hatten som bestämde det. De stora håruppsättningarna gjorde att olika former av hårsmycken/hårkammar var populära. Sen skulle du sätta på en hatt ovanpå vilket gjorde att hårnålar krävdes för att hatten skulle sitta på plats.

aa4046f49211fb0e5d35eaa7aa9df034

Vid den här tiden hade en del kvinnor hål i öronen men lite längre in på 1900-talet ansågs det att det bara var ”lätta” damer som hade hål i öronen och försvann nästan helt ur modet för ”oss vanliga” för att inte komma tillbaka förrän 60/70-tal. Örhängen för dig som inte hade hål hade skruv eller andra ”knäpp-lösningar”, clipset var inte uppfunnet än.

 

Sorgesmycken var populära vid den här tiden, precis som de rådande idealen sa, man skulle bära svart när man hade sorg och även smycken skulle vara svarta och dessutom gärna med en bild eller en hårlock från den avlidne.

Mycket smycken vid den här tiden var ju sådant som vi idag kallar äkta, guld, silver, äkta stenar av olika slag, helt enkelt för att det inte fanns särskilt mycket konstmaterial. Men den första plasten har dock kommit, celluloid hade utvecklats för att ersätta elfenben, sköldpaddsskal och andra svårtillgängliga material. Rent allmänt experimenteras det rätt friskt med nya material vid den här tiden. När det gäller metaller så är mässing ett väldigt vanligt material för att efterlikna guld, men det fanns en hel del andra typer av guldliknande legeringar, tex tombak. Silver har ju aldrig varit lika dyrbart men nysilver fanns för att göra billigare smycken. Och så klart att gjorde man kopior av slipade stenar i glas.