Lycka kan också vara…

… att, när solen gått i moln och regnet vräker ner, pyssla med en ny sändning från min kompis i England. Underbara plastsmycken men också en hel del lagningsobjekt. Lagningsobjekten kan vara allt möjligt, inte bara plastsmycken, men alla smycken är av äldre datum.

20200701_122740

Först ett av de finaste halsbanden jag numera äger, ett halsband från 30-talet i klassisk art deco-stil. Halsbandet är i celluloid och äkta art deco, dvs från tiden (30-talet). Det som är så otroligt häftigt med art deco-smycken är att de är precis lika moderna idag! Mer frågan om jag vågar bära det någon gång…

20200701_122811

Ett set i celluloid, halsband och örhängen (clips) från 30/40-talet. Så fint och ovanligt kraftigt för att vara celluloid. Det är ju oftast det som är problemet med äldre celluloid, det är så tunt och fint och går därför också lätt sönder.

20200701_122958

Till sist, ett otroligt vackert skuret och målat halsband från tidigt 1900-tal. Detta är dock i ben och inte i plast så jag ska njuta av det ett tag, bara för det är så otroligt fint, men sen får nog någon annan ta över det som också kan glädja sig över det.

Återkommer med lagningsobjekten.

Fotograferar lite nytt

Tyvärr har ju Storbritannien valt att lämna EU och ingen vet i dagsläget vad det kommer att innebära. Jag köpte en del från USA och Canada tidigare, framför allt smyckedelar till mina egna smycken, men det har blivit väldigt dyrt. Portokostnaden från de länderna är numera väldigt hög och det har dessutom tillkommit en massa avgifter här. Misstänker att samma sak kan hända med Storbritannien men 2020 är i alla fall ”business as usual” så jag har bestämt mig för att köpa vad jag kan så länge det varar… Just nu är det stiltje, så klart, men jag hann få en leverans av äldre plastsmycken innan allt startade. Ett och annat hittar jag fortfarande på Tradera, däremot är det numera väldigt svårt att hitta något på loppis.

Först ett gäng örhängen, de flesta 60-talare men några är 40- och 50-tal. Roliga men inga rariteter.

Det här är däremot ett par lite mer rariteter. Ett set i bakelit med urläckert armband och matchande hänge (som tyvärr har förlorat sin kedja, den som satt där var ny och förskräcklig) från 30/40-tal. Ett halsband i galalith och glaspärlor i ”Egyptian revival” från 20-talet. När man upptäckte Tutankamons grav 1922 blev allt med koppling till Egypten väldigt modernt. Saknar nog en randig pärla i mitten men det får man leva med när det är nästan 100 år!

Ytterligare en riktigt raritet, en handbrosch i celluloid från sekelskifte/tidigt 1900-tal. Det är nog det äldsta plastsmycket i min samling. Jag har några sorgebroscher som skulle kunna vara från sekelskiftet men det är nog mitt äldsta celluloid-smycke.

Några klassiska 50-/60-tals halsband, ett dessutom med matchande armband och ett med matchande örhängen.

Så till sist, ytterligare ett par rariteter från 30-tal art deco. Båda seten är i bakelit. Det vänstra i bakelit och krom, armband och brosch. Det högra i bakelit och mässing, brosch och par av brosch-clips. Båda urläckra men särskilt det vänstra älskar jag.

Bengel and Bonaz

Jag har skrivit om Jakob Bengel förut, en tysk firma som tillverkade klock-kedjor som en kort period på 30-talet tillverkade och sålde urläckra art deco-smycken. Helt oupptäckta tills ett par, som hade samlat på sig ett antal av dessa smycken började forska i var de kunde komma ifrån. Eftersom de bara tillverkades under en kort period har de blivit väldigt eftertraktade och betingar därför många gånger fantasisummor.

f819f1e66dae3dedba745e5399e5c412

Nu har jag blivit stolt ägare till ett halsband som med största sannolikhet är ett Jakob Bengel. Även om det inte finns ett exakt likadant (varför kunde han inte ha märkt sina smycken?!) i böckerna så är detta så likt att detta absolut är Bengel. Stort, maffigt och ser hur modernt ut som helst – fast det är från 30-talet och art deco. Otroligt att ett smycke som har 90 år på nacken kan se ut som om det vore köpt i en ”fin-butik” idag.

Jag har några sedan tidigare som ”skulle kunna vara” men det är väldigt svårt att veta. Min engelska kontakt vet jag har en kontakt som är duktig på Bengel så jag tänker att jag någon gång ska be henne ta med sig detaljerade bilder på de jag har och få ett expertutlåtande.

d3beb17faa9b634c755eeb11a2925e1a

August Bonaz däremot var fransman och verksam fram till 1927 (själv dog han 1922 men hans hustru Marguerite drev firman fram till hennes död 1927). Hårkammar i olika fantastiska utföranden var deras största del men gjorde även en del smycken i celluloid och galalith, jugend och art deco. Precis som med Jakob Bengel gjorde de inte smycken under så väldigt många år så därför är deras smycken också väldigt eftertraktade (och dyra).

Många av Bonaz smycken är, till skillnad från Bengel, märkta.

Vintern räddad!

Nu har jag – äntligen – fått hem mitt stora skåp som är tänkt att hysa samlingen. Det är ett gammalt skolskåp men jag vet inte riktigt vad man förvarat i det. Det stora problemet blir nog att få in det, det huserar just nu i garaget, det är tungt även utan lådorna. Trodde inte det skulle vara så tungt, det är i furu, men det var betydligt tyngre än jag trodde.

Men hösten, vintern och kanske våren är nog räddad innan detta blir klart. Min tanke är att, istället för att ”bara” plocka in allt i skåpet, passa på att sortera om samlingen och lägga den i tidsordning istället för, som nu, i ”sak”-ordning. Men, ett stort men, innebär också att jag faktiskt måste katalogisera hela samlingen. En del av den är hyfsat kategoriserad men där är massor kvar.

Vådan av att ropa in något på distans (som jag gjorde med detta) är att man måste kunna lita på beskrivningen. Tyvärr kunde man inte riktigt det, det skulle vara 40 lådor men flera av dem är fusk, ser ut som två men när man drar ut den är den bara en. Som tur är var det inte så många, fortfarande många lådor ändå. Men nu står skåpet här och jag får hantera det. Att det sedan var mycket djupare än jag trodde är ju bara mitt eget fel, koncentrerade mig på mängden lådor, bredd och höjd. I värsta fall får jag väl sälja det igen om det inte funkar…

Jag behöver i alla fall inte vara arbetslös i vinter! Även om fokus just nu behöver vara på att göra lite nytt till julmarknaden som närmar sig fortare än man tror, det är ju bara 2,5 månad dit.

 

Bröderna Neiger

Om man gillar art deco-smycken, smycken från tidigt 1900-tal eller äldre smycken i egyptisk stil stöter man förr eller senare på namnet Neiger.

Äldre brodern Norbert utbildade sig inom smycken och startade en firma i källaren på deras föräldrars hem i Böhmen (som nu för tiden ligger i Tjeckien) i början på seklet. Det gick rätt bra så även yngre brodern Max anslöt sig. Från början designade båda bröderna smycken men efter första världskriget delade bröderna upp sig så Norbert drev firman och Max designade. Det gick bra, i mitten på 20-talet hade de 25 anställda och sålde över hela Europa och till USA.

3a091ad56f9c5f5873b0bc0af2b7d8c8

Typiskt för Neiger är vackra tjeckiska glasdetaljer och fint utsmyckade metalldelar, alltid i bra kvalitet. Deras smycken är tyvärr i stort sett aldrig märkta. Så helt säker kan man tyvärr aldrig vara…

Deras största succé kom när man öppnade Tutankamons grav 1922 och inspirerad av det gjorde Max smycken i ”egyptisk” stil, det som oftast kallas ”egyptian revival”. De gjorde även smycken med kinesiska mönster som också har blivit eftertraktade.

Tyvärr fick bröderna ett sorgligt slut… de var judar så de flyttade sin firma i början av andra världskriget i tron att det skulle vara säkrare men det var det tyvärr inte, de dog båda två i Auschwitz.