Tidig plast/plastens föregångare

Jag har två stora ”hang-ups” (saker jag stör mig på) när det gäller äldre plast generellt och plastsmycken i synnerhet. Det ena är det jag ofta skriver om, äldre plast är INTE självklart bakelit utan det är snarare mer troligt att det INTE är det. Det finns en tro att det inte fanns någon plast innan bakelit och sen var allting bakelit nästan fram till idag, inget kunde vara mer fel!

Det andra är att eftersom ett smycke är i plast måste det vara typ 50/60-tal för innan dess fanns inte plast, samma sak här, kan inte vara mer fel, plast (kanske inte alltid i den form vi ser idag) fanns långt tidigare men däremot kom den totala användningen av plast till ALLT slog igenom just på 50/60-talet.

Redan i mitten på 1800-talet började man leta efter sätt att göra ”kopior” på dyra material som elfenben, sköldpaddsskal och korall. Det som drev den här utvecklingen handlade om biljardbollar, som var gjorda i elfenben som man ville hitta ett billigare material med samma egenskaper.

Innan plasten, som den ser ut idag, provade man sig fram med en hel rad olika material. Den första egentliga plasten var celluloid som uppfanns redan i andra halvan av 1800-talet.

20190220_101557

Andra material som kom fram vid denna tid (och som många gånger försvann lika fort igen) var bl.a. vulkanit, ebonit, guttaperka, svartek och annat som alla hade sitt ursprung i naturen, gummiträdet, trä som hade blivit ”förvandlat” av att ligga i jorden, vulkanisk massa osv. Det testades även med några olika sorters nötter (mest i knappar) och malt, pressat horn.

553817f8fd813cfa3da699845d0e36be
Armband vulkanit, sent 1800 alt tidigt 1900

Äldre sorgesmycken som inte är i glas eller stenkol/jet ( eller ”finare” svarta stenar) är ofta i någon av dessa material, de är nämligen alla svartbruna i olika toner (precis som den tidiga bakeliten). Man hittar en och annan i bakelit också men de är betydligt ovanligare.

Sedan blandar en del ihop pressglas, som är ett rätt vanligt material i sorgesmycken, men det är en annan femma!

Den tidiga plasten i smycken

Plastens ”barndom”, i alla fall när det gäller smycken, är från sista delen av 1800-talet fram till 20-talet när man börjar söka efter billigare/enklare material som skulle kunna ersätta elfenben, sköldpaddsskal, bärnsten, korall, stenkol och liknande material. Tidiga plastsmycken ser ofta ut som någon av dessa material, de kom helt enkelt för att vara en billigare ”kopia”. Det var först i slutet på 20-talet som plastsmycken fick ett mer eget uttryck.

Finns mycket felaktiga föreställningar om tidig plast, en del tror att all lite äldre plast är bakelit (kan inte vara mer fel), andra att om smycket lite äldre kan det inte vara plast eftersom plasten inte fanns förrän på 50-talet (också väldigt fel).

Det experimenterades med mängder av olika typer av material, guttaperka, vulkanit, ebonit, inga av dem särskilt likt dagens plast men dock ändå ”plasttyper”. Många tidiga sorgesmycken är gjorda i den här typen av material.

Celluloid, den första plast som vi nog upplever mer ”plastlik” utvecklades i slutet på 1800-talet. Den fortsatte att utvecklas fram på 40-talet så riktigt tidig celluloid kan skilja sig en del från den senare.

553817f8fd813cfa3da699845d0e36be

Detta armband i vulkanit är bland det äldsta jag har i samlingen, tillsammans med några sorgesmycken, som kommer från sent 1800-tal. Det som är otroligt roligt, men också det som många gånger gör bedömningen av ålder så svår, är att många tidiga plastsmycken skulle kunna vara gjorda idag!

Ta till exempel de här skönheterna, särskilt de med stenar uppe till höger, de hade absolut kunna vara gjorda idag, men de är alla från 20-talet. Det svarta är ett armband du har på överarmen, tänk de väldigt typiska festkläder vi ser framför oss från 20-talet. Över huvud taget kan storleken på armband från denna tid vara både stora och små, du kunde bära dem både på överarmen, högt uppe på underarmen och runt handleden. Ofta är de som ska sitta runt handleden med våra mått idag relativt små.

Andra armband typiska för tiden är ormar, skurna mönster (se översta bilden) och målade med exotiska figurer.

Andra typiska smycken för perioden är olika siloutte-smycken, smycken med små rosor och händer i olika varianter.

Förutom smycken så gjordes det under den här perioden mängde av olika typer av hårsmycken, hattprydnader och väskbyglar i celluloid.

Några ”dyrgripar” och andra inte

Idag har jag fått lite dyrgripar med posten, och några som nog är ”yngre” än jag trodde.

20181113_152101

Fyra stycken av typen sorgebroscher, sålda som bakelit men i verkligheten är det bara en som är i bakelit. De andra tre är i någon annan typ av material, kan vara ebonit, guttaperka, svartek eller liknande, kan också vara pressad horn. Många tror att de är i bakelit men oftast är de inte det. De flesta är tidigare/äldre (sent 1800-tal och tidigt 1900-tal) än när bakeliten slog igenom som smycke-material (20/30-tal). Men det är rätt på så sätt att dessa material på många sätt är föregångare till plasten i smycken.

20181113_152039

Om man tittar på baksidan så ser man att de ser lite ”trä-aktiga” ut, de har liksom ränder. Bakelit, egentligen alla plastmaterial, är mycket tätare och har en slät och, oftast, rätt blank yta.

Säljaren av sorgebroscherna var gullig nog att skicka med en liten gåva. Spontant känns den som plast och testar till och med positivt med Simichrome men jag var ändå lite fundersam eftersom jag aldrig sett något liknande plastsmycke förut. Så jag har tagit lite hjälp av mina engelska ”kollegor” och kommit fram till att denna brosch troligen är ett lack-arbete, antagligen rysk (eller åtminstone östeuropeisk, målningen tyder på det) och är antingen av trä eller av papier mache. Detta är en del av det roliga – och det svåra – med plastsmycken, det dyker ständigt upp smycken och material man inte kan! Precis när man tycker man har koll på läget inser man att det här kan man inte alls…

Den andra, eller femte, dyrgripen är en helt underbar hund-brosch i lucite från 40-talet eller möjligtvis tidigt 50-tal. Och i nyskick!

Förutom sorgebroscher och lucite-brosch så var det också ett armband i posten. Tyvärr troligen mycket ”nyare” än vad jag trodde det skulle vara. Gångjärnet ser väldigt nytt ut och armbandet har liksom en kant på insidan som jag aldrig sett på ett äldre armband. Har dock inte gett upp helt, det ska undersökas lite grundligare. Man vet ju aldrig?!

 

Den tidiga plasten…

Förutom att jag kan bli tokig på att många tycker att all plast som är något äldre är bakelit så finns det också en del roliga missuppfattningar. Den första plasten som kom var i slutet på 1800-talet men ibland när jag frågar efter material på något smycke jag sett på tex Tradera så får jag svaret, vet inte vad det är för material men smycket är så gammalt att plast kan det inte vara – och då är det kanske från 40-talet.

En favorit i repris/kortis om plastens framväxt som smyckematerial (generaliserat);

 

Senare delen/slutet av 1800-talet: första celluloiden kom och ”härmade” andra dyra material som sköldpadda, elfenben, korall och liknande.

 

Vid samma tid exprementerades det med mängder av andra material som bara fanns en kort period, bla ebonit, eborit, vulkanit, guttaperka, svartek. Många sorgesmycken från den här tiden är i dessa material, inte i bakelit som många tror. Det finns sorgesmycken i bakelit men det är inte det vanligaste materialet.

 

Under 1910-talet kom bakelit men slog inte igenom riktigt som material i smycken förrän på 30-talet. 30-talet var den riktiga storhetstiden för bakelitsmycken, plus en bit in på 40-talet men sedan slog nyare och mer lätthanterliga plastmaterial, som utvecklad celluloid och lucite, i stort sett helt ut bakelit.

 

1940-tal kom lucite och celluloiden fortsatte att utvecklas för att bli stabilare, de flesta plastsmycken på 40-talet är av dessa två material.

 

1950/60-tal, som ju rent allmänt är plastens stora genombrott som material i alla möjliga produkter, då utvecklas mängder av olika plastsorter så sedan är det svårt, och i mitt tycke inte intressant, vilken den exakta plastblandningen som ett smycke har.

Lite till samlingen

Fotograferat ikapp lite av de senaste tillskotten till samlingen.

20181015_084515

Ett helt ljuvligt handskuret armband i celluloid. Detta är ett tidigt armband, troligen 20/30-tal men kan vara äldre. Vackert, nästan som ett litet konstverk.

Fyra broscher, alla i celluloid, av varierande ålder men äldre än man kan tro. Äldst är fåglarna på en gren och den lilla handen med nyckel, de är båda 20/30-tal. Handen och den mittersta, vad man nu ska säga att det är, ser nästan nya ut men är troligen 40-tal.

Så några svårbedömda, dels i material men framför allt ålder.  Elefant-ringen har jag aldrig sett förut, den kan vara ny, den kan vara gammal, får jag nog fördjupa mig i. Armbandet är samma sak, kan vara nästan nytt men kan också vara gammalt. Gitarrerna och blomman i mitten vet jag är gamla, den svarta tillhör kategorin sorgesmycken och är tillverkad i någon av alternativen till plast, guttaperka, ebonit eller liknande. Gitarrerna är lite svåra, skulle ev kunna vara 50-tal men också både yngre och äldre…

Så till sist, några halsband. Det undre bruna är i bakelit och 40-tal, båda de övre är 60-tal. Det vita drar mot 70-tal och det gröna mot 50-tal. Trots att jag är väldigt fascinerad av tidiga plastsmycken så måste jag erkänna att jag är rätt kär i de stora plastiga smycken som fanns på 50/60-talet. Men jag skyller på mamma, jag växte upp på 60-talet och kunde sitta och titta på hennes smycken hur länge som helst. Tyvärr har de lekts sönder så det finns inga kvar. Har ett armband i samlingen som varit mammas, det är det enda.

 

Allt är inte guld som glimmar…

… och allt som är brunt och lite äldre är inte bakelit. Så fort något är lite äldre, smycken men också mindre prylar, och är brunt eller brunsvart så tror de flesta att det är bakelit. Beror nog på en mix av okunskap och att bakelit känner alla till och då blir det oftast lite dyrare.

Idag stötte jag på fenomenet igen när jag slösurfade på Tradera och kom på att jag skulle plocka fram de tidiga smycken, oftast typen av sorgesmycke, som är av andra material.

2018-04-15 10.03.25

Först lite kort bakgrund, många av dessa smycken är tidigare än bakelit. Bakelit togs det patent på 1907 men det tog några år, egentligen till 20/30-tal, innan det slog igenom ordentligt som smyckematerial. Många sorgesmycken eller den stilen av smycken är från sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal. Nålens längd och utseende ger oftast en indikation, nålen är lika lång eller längre än broschen och ”låser” i en c-formad krok. För att göra allting svårare, varför göra det för lätt, så görs det dock sorgesmycken i bakelit och man hittar också sådana från bakelitens barndom, dvs från tidigt 1900-tal. Så inget är självklart och enkelt i äldre smyckens värld!

Det finns det ytterligare en feluppfattning om bakelit som brun och brunsvart (beror det på telefoner och bestick tro?). Bakelit kan ha regnbågens alla färger, dessutom med detaljer i, alltså tex likna bärnsten. När det gäller smycken i bakelit skulle jag säga att svart och brun nästan är de minst förekommande färgerna, i alla fall inte alls dominerande när man kommer till den stora ”massan” (är egentligen inte så stor, andra plastmaterial dominerar) av bakelitsmycken från 30-talet.

20180415_120610

För att visa hur otroligt svårt det kan vara så är här tre sorgesmycken men bara ett av dem är i bakelit, den högra i övre raden. De andra två är i tidiga material som ebonit, guttaperka eller annat i den stilen. En del kan också vara i horn, som kan se förvånansvärt plastigt och/eller träaktigt ut.

Tyvärr, särskilt när man handlar på nätet, så handlar det mycket om en känsla när man tar i den. Men något man titta på är baksidan och hur den ser ut/känns.

Bakelit är ofta, inte alltid men oftast, lite blankare och lite slätare medan många av de andra tidiga materialen som just den här typen av smycken är gjorda i, mer ”trä-aktiga”, har lite tydligare linjer.

Ett exempel till där skillnaderna syns tydligare. Den övre är i bakelit och där ser man att även om den är skuren får man en helt annan struktur på det.

Den här sammanblandningen förstår jag, det kan verkligen vara otroligt svårt att se skillnad. Det jag vänder mig mot är att man regelmässigt beskriver det som bakelit utan att egentligen ha en aning. Kalla det hellre äldre plastmaterial eller äldre plastliknande material – eller ta reda på vad det är för något. Vi kallar ju inte alla vita/ofärgade stenar för diamanter!

Märkligt nog har många också svårt att skilja på bakelit och andra mycket hårdare material som glas, stenkol/jet eller andra svarta stenar. Finns ju även sorgesmycken i dessa material men de är ju hårda, kalla och blanka på ett sätt som man både ser med blotta ögat att det måste vara glas eller sten. Men framför allt känns det när man tar i dem, den enkla tumregeln kallt = glas eller sten, varmt (kroppstemp) = plast eller något annat tidigt plastliknande material.