Markasiter

Smycken med markasiter är väldigt vackra tycker jag, bland annat har jag ett halsband ute till försäljning just nu som nog är det vackraste jag sett i den vägen. Från tidigt 1900-tal, 1910/20/30-någonting.

Jag är heller ingen ”guld-person”, ska jag ha ett smycke i ädel metall vill jag hellre det ska vara i silver så det är ytterligare ett skäl att gilla markasiter.

Men –  jag kan alldeles för lite inser jag, finns det oäkta? Jag vet att det finns sk fattigmans-markasiter, det är enkelt att se, då är metallen präglad för att skapa en illusion av markasiter men om det ÄR stenar, kan jag då vara säker på att det är markasiter?

20190704_171228

De här fina elefanterna är i sk fattigmans-markasiter, det är ju rätt enkelt att skilja från originalet med blotta ögat om du jämför med den äkta varan här nedan.

Tydligen finns det två väldigt lika mineral, markasit och pyrit,och det egentligen den mer hållbara pyriten som oftast används till smycken, men vi pratar fortfarande om äkta vara. Färgerna kan variera från mer tennfärgad till mer gulaktig men de ska se ut som glittrande metall när man tittar på dem i lupp, alltid ogenomskinliga. Markasiter har varit populära i smycken till och från ändå från 1700-talet.

Jag har letat och letat men inte hittat en enda referens till oäkta markasiter så jag får nog dra slutsatsen att ser de ut som markasiter ska göra ÄR det markasiter!

Allt är inte guld som glimmar, Tombak

Ägnar mig åt att försöka ta reda på mer om det som kallas Tombak/tombac, en metall-legering som är förvillande lik guld och som användes till ”nipper” förr just för att det skulle se ut som guld, har ibland också kallats för ”fattigmansguld”. Det är mässing och koppar som tillsammans ger den här ”metallen”. Används också bla för att skapa ”falskt” bladguld.

De flesta källor jag använt skriver ungefär likadant, var vanligt förr i smycken, men ingen hänvisning till vare sig tillverkare eller exempel på smycken mer än att många av dessa broscher kommer från Tyskland, Österrike och Tjeckien. Det jag hittar är legeringen främst användes för infattningar av stenar, baksidor och liknande. I äldre granatsmycken verkar den vara väldigt vanlig.

De ser ju maffiga och tunga ut men de är i verkligheten väldigt lätta, de är ihåliga… De här broscherna var som populärast från mitten av 1800- talet och en kort bit in på 1900, stilen kallas ibland biedermeier eller senempir. På vissa ställen skriver man att dessa är gjorda i Tombak. Det är också en allmän inställning inom antikhandeln att just dessa är i tombak – och människor med erfarenhet och kunskap ska man ju tro på!