Örhängen i plast från olika tidsepoker

Örhängen i plast har funnits nästan lika länge som plasten. På 20-talet hade en del av ”the flapper-girls ” hål i öronen men det ansågs rätt vågat och var inget som den vanliga kvinnan hade, varken då eller senare. Hål i öronen slog inte igenom i större skala förrän slutet av 60-talet/ början av 70-talet. Så hittar du äldre örhängen för hål är antingen clipsen eller skruvarna utbytta eller inte så gamla som du tror…

Sekelskiftet och fram tom 20-talet. Örhängen var inte lika vanliga så här tidigt och det är svårt att hitta örhängen som är tidigare än 20-talet. Jag tror inte att det bara är örhängen i plast som är ovanliga vid den här tiden utan örhängen var nog inte så vanliga över huvud taget, det var först på 20-talet man ser örhängen på modebilder. På 20-talet är plasten fortfarande något som ska efterlikna andra material, mycket ska likna elfenben, korall och sköldpaddsskal. ”Flapper-girls” hade långa dinglande örhängen, för övriga var de nog mer neutrala. Kläderna, håren och hattarna var väldigt utsmyckade vid den här tiden, påverkar nog också hur mycket utrymme, så att säga, som örhängen hade. Celluloid var materialet framför alla andra i plastsmycken.

30-talet och art deco. På 30-talet tog man ut svängarna lite mer, både vad gäller färg och form. Celluloid var fortfarande stort som material men 30-talet är också bakelitens (och andra liknande material tex galalith) stora era. Mycket stenar och blommor är det men också väldigt strama art deco-smycken.

40-talet. Nu blommar det! På 40-talet är smycken blommiga överlag och det sätter så klart sina spår även på örhängen. Celluloid hänger med (och förbättras hela tiden), bakelit börjar dock försvinna som material igen och ersätts av den nyuppfunna luciten som är plexiglasets föregångare. Örhängen I lucite är väldigt ofta av ”reversed carved”-typen, alltså skurna och målade bakifrån för att skapa 3D-effekt.

50-talet. Nu blir det än mer färgrika och glatt! 50-talet var ju en modernitetens och framtidstrons period tillsammans med 60-talet. Celluloid och lucite hänger med som material men det är också detta årtionde som plasten slår igenom på bred front i hela vardagslivet och det driver fram mängder med olika plastmaterial. From nu blir det, i mitt tycke, ointressant med materialet eftersom det finns så otroligt många olika material att välja på och det blir mer en kemisk fråga. Under 50-talet kan örhängen se ut nästan hur som helst, allt från rätt neutrala runda plastpärlor till blommor, väldigt typiska för sin tid 50/60-tal. 50-talet och 60-talet är rätt svåra att skilja åt, mycket var modernt under båda årtionden.

50-talet är ju också setens förlovade tid, se bilder nederst. Halsband med matchande örhängen, brosch med matchande örhängen osv, osv.

60-talet. Nu pratar vi verkligen färg! Och gärna stort, vare sig det sitter på örat eller hänger och dinglar. 60-talet är ju också OP-modets tid så mycket geometriska former, gärna svartvita. Rymden var också en inspiration för smycken under både 50-talet och 60-talet. I slutet av 60-talet kommer hippie-eran och då är det flower power som gäller.

Setens förlovade tid, 50-tal och 60-tal. Under hela 50- och 60-talet var set stort, du skulle matcha allting (även skor och väska skulle ju matchas på den här tiden). Här nedan är några exempel, alla i olika typer av plast. Fruktbroschen med matchande örhängen är dock i fler material än plast.

Beresta smycken…

Sitter och plockar med den senaste ”leveransen” från England och kan inte låta bli att skratta. Hon brukar vara gullig och skicka med några gåvor och denna gång lyckades hon pricka in kompisar till smycken jag redan har. Tänker att det kanske inte är så märkligt, håller man på tillräckligt länge och har stor samling så ökar chansen tänker jag.

Det som är roligast är att de kommer från helt olika håll. Detta set i celluloid från 50/50-talet är hopsamlat över rätt lång tid. Örhängen kom först, de låg i ett parti jag ropade in på e’Bay (medan det fortfarande gick att köpa från USA, nu är frakten svindyr) i början av mitt samlande. Halsbandet hittade jag i en grupp på FB och säljaren var från Växjö. Halsband och örhängen är exakt lika. Armbandet fick jag idag i lådan från England, det är likadant men har inte exakt samma färg som halsband och örhängen men de bärs ju inte intill varandra så jag tycker nog ändå att de hör ihop. Ska bara fixa till armbandet, det saknar en pärla.

Ett annat matchande set i celluloid från 50/60-talet är det här lite svartvita eller vad jag nu ska kalla det. Inte samlat över lika lång tid men även här från olika håll. Först kom örhängen även här via e’Bay och USA, köpte armbandet här i Sverige, tror jag ropade in det på Tradera eller ev i någon FB-grupp, lite osäker på var jag fick tag i det. Och nu fick jag ett andra par matchande örhängen från England. De har inte 100 % samma färg, båda paren örhängen har något mer svart i sig än armbandet men tänker att det kan hänföras till tillverkningen.

Det kanske inte är så konstigt att det är otroligt svårt att hitta ursprung och formgivare för de flesta plastsmycken som vi ”vanliga” bar, inte de smycken som var dyra och fina redan på sin tid. Producerades antagligen i större upplagor, i alla fall när vi är framme vid plastens underbara tid på 50/60-talet, och spreds uppenbarligen över världen. Jag var väldigt inne på att just hitta tillverkare och formgivare när jag började samla men gav upp redan innan jag börjat…

Lycka kan också vara…

… att, när solen gått i moln och regnet vräker ner, pyssla med en ny sändning från min kompis i England. Underbara plastsmycken men också en hel del lagningsobjekt. Lagningsobjekten kan vara allt möjligt, inte bara plastsmycken, men alla smycken är av äldre datum.

20200701_122740

Först ett av de finaste halsbanden jag numera äger, ett halsband från 30-talet i klassisk art deco-stil. Halsbandet är i celluloid och äkta art deco, dvs från tiden (30-talet). Det som är så otroligt häftigt med art deco-smycken är att de är precis lika moderna idag! Mer frågan om jag vågar bära det någon gång…

20200701_122811

Ett set i celluloid, halsband och örhängen (clips) från 30/40-talet. Så fint och ovanligt kraftigt för att vara celluloid. Det är ju oftast det som är problemet med äldre celluloid, det är så tunt och fint och går därför också lätt sönder.

20200701_122958

Till sist, ett otroligt vackert skuret och målat halsband från tidigt 1900-tal. Detta är dock i ben och inte i plast så jag ska njuta av det ett tag, bara för det är så otroligt fint, men sen får nog någon annan ta över det som också kan glädja sig över det.

Återkommer med lagningsobjekten.

Fotograferar lite nytt

Tyvärr har ju Storbritannien valt att lämna EU och ingen vet i dagsläget vad det kommer att innebära. Jag köpte en del från USA och Canada tidigare, framför allt smyckedelar till mina egna smycken, men det har blivit väldigt dyrt. Portokostnaden från de länderna är numera väldigt hög och det har dessutom tillkommit en massa avgifter här. Misstänker att samma sak kan hända med Storbritannien men 2020 är i alla fall ”business as usual” så jag har bestämt mig för att köpa vad jag kan så länge det varar… Just nu är det stiltje, så klart, men jag hann få en leverans av äldre plastsmycken innan allt startade. Ett och annat hittar jag fortfarande på Tradera, däremot är det numera väldigt svårt att hitta något på loppis.

Först ett gäng örhängen, de flesta 60-talare men några är 40- och 50-tal. Roliga men inga rariteter.

Det här är däremot ett par lite mer rariteter. Ett set i bakelit med urläckert armband och matchande hänge (som tyvärr har förlorat sin kedja, den som satt där var ny och förskräcklig) från 30/40-tal. Ett halsband i galalith och glaspärlor i ”Egyptian revival” från 20-talet. När man upptäckte Tutankamons grav 1922 blev allt med koppling till Egypten väldigt modernt. Saknar nog en randig pärla i mitten men det får man leva med när det är nästan 100 år!

Ytterligare en riktigt raritet, en handbrosch i celluloid från sekelskifte/tidigt 1900-tal. Det är nog det äldsta plastsmycket i min samling. Jag har några sorgebroscher som skulle kunna vara från sekelskiftet men det är nog mitt äldsta celluloid-smycke.

Några klassiska 50-/60-tals halsband, ett dessutom med matchande armband och ett med matchande örhängen.

Så till sist, ytterligare ett par rariteter från 30-tal art deco. Båda seten är i bakelit. Det vänstra i bakelit och krom, armband och brosch. Det högra i bakelit och mässing, brosch och par av brosch-clips. Båda urläckra men särskilt det vänstra älskar jag.

”Reversed carved”

En typ av smycken som då och då dyker upp (men ganska sällan i Sverige) är de som på engelska kallas ”reversed carved”, alltså utskurna från baksidan och sedan målade vilket ger en slags 3D-effekt som är väldigt fin.

När det gäller plast är de gjorda i lucite och daterar sig främst från 40-talet och en liten bit in på 50-talet. De äldsta är oftast inte täckta på baksidan utan man kan se hur de är gjorda, senare döljer man ofta på ett eller annat sätt och de är oftast inte lika djupt skurna. De kan vara målade i en enda färg eller vara riktigt färggranna med tex blommor i olika kulörer.

Här en brosch som talar emot ovan, den är äldre men har en täckt baksida… Troligen fransk, både låset (trombonlås) och baksida ger mig franska vibbar.

På det här armbandet ser man baksidan tydligast, hur det är utskuret och sedan målat.

Här en enfärgad variant, djupt skuren men allt är ”dolt” genom hur man satt dit låsen på så jag tror ändå att detta är in på 50-talet.

Denna är definitivt 50-tal, dels ser man att den inte är alls lika djupt skuren men också nål och hur nålen är ditsatt.

Har också stött på en och annan i glas som är gjord med samma teknik, de jag har sett i glas har dock alltid, till skillnad från plasten, varit täckta på baksidan. Vet inte om det har med glaset att göra att de måste täcka baksidan men dessa verkar vara minst lika gamla som de i plast, kanske tom något äldre. Jag har en här just nu och tittar man på metall-ramen och den typiska c-kroken så skulle jag gissa på 30/40-tal. Svårt att fånga 3D-effekten på bild på den här btoschen, lättare med plast som är tjockare och ofta utan ram ( se ovan).

Jag ser dessa relativt ofta i England och Frankrike (via FB) så de var nog betydligt vanligare där än här, även om de dyker upp här också någon enstaka gång.

Nej, julen är inte slut…

Idag har jag liten julafton, just hämtat ut ett parti blandade örhängen från ett äldre lager som jag ropat in på auktion. Det mesta i plast och det mesta 50/60-tal.

Problemet med den här typen av partier, som oftast stått på en vind eller ett garage, är att de kan vara i blandat skick och rätt smutsigt. Ropar man in på distans och inte kan se det mer än auktionsfirmans bilder så är det tyvärr sånt man får ta…

I partiet hittade jag bland annat de här urcoola i mjuk lätt plast, så typiska för 50/60-talet.

Mer mjuk plast, kanske något mer lättburna än de ovan (?!) men också väldigt typiska för sin tid.

Ett gäng vita, både mjuka men också lite hårdare. Den här typen av örhängen finns i hur många varianter som helst, jag tittar och tänker att de där har jag nog redan men sedan när jag tar fram dem och kollar är det alltid något som skiljer.

20190116_132510

De här tycker jag också var roliga, har aldrig sett den här varianten innan. Det är bland annat det som är så roligt med plastsmycken – jag hittar hela tiden smycken jag aldrig sett innan!

Lite nytt från England och Tradera

Min underbara ”leverantör” Naomi från England har frestat mig med lite nytt till samlingen. Inte billigast men bäst!

Ett målat hjärta i lucite från 40/50-talet någon gång, resten är i celluloid. Klart äldst är halsbandet, det är från 20-talet. Som den hundägare jag är så faller jag för det mesta med hundar, den är också rätt tidig, 30/40-tal och så smög det med ett julset också från 40/50-talet.

Lite annat från Tradera har det också blivit men det börjar bli svårare och svårare att hitta bra plastsmycken. Det knepiga är, till skillnad från min engelska kontakt, att det är så få som kan särskilt mycket om plast så det kan vara väldigt svårt att lista ut vad det är man köper. Dessutom tar många väldigt höga priser och då blir osäkerhetsfaktorn för stor. Det är ok att betala höga priser – om man vet att det faktiskt är värt det…

Två par rätt typiska örhängen 50/60-tal, en ursöt liten skidåkare som troligen är från 50-talet, fint och lite ovanligt gråmelerat halsband 50/60-tal och till sist det köp jag är allra, allra mest nöjd med – det urcoola armbandet från 60-talet.

 

 

Lite resultat

Lite hann jag göra klart innan sommaren kom tillbaka. Det är underbart med sensommardagar men inte blir det mycket gjort…

En brosch i keramik har fått en ny nål, den tidigare hade helt enkelt ramlat bort. Svårbedömd ålder, 70-tal?

20180831_103835

Ett par ljuvliga örhängen med markasiter, 30/40-tal, har fått nya pärlor. Det ena örhänget hade tappat sin pärla men jag bytte båda så de skulle bli mer lika, örhängen är annars bra på det sättet att man ju inte bär dem intill varandra så en nyansskillnad kan man leva med. Riktigt gamla fina örhängen som har många fester kvar!

Två broscher som fått ett liv till genom att de fått nya stenar. Den vänstra troligen 40-tal, den högra 50/60-tal. Det saknades en sten på varje som har blivit ersatt. Alltid svårt att hitta exakt likadana stenar så om man synar ordentligt så kan man se att det finns en sten som inte är riktigt lik de andra men vem synar en brosch så när man bär den?!

20180831_103932

Och så till sist, ett strasshalsband som har fått nytt lås. Det här är nog inte så gsmmalt, 90-tal kanske. Halsbandet var intakt med alla stenar på plats men låset var borta. Istället för att hamna i soporna har det fått ett liv till genom att ha fått ett fint hjärtformat lås.

Är inte detta återbruk och sparande av resurser samtidigt som man får ett vackert smycke så säg?!

Äntligen höst!

Visserligen gillar jag och sol och värme men mycket gjort blir det inte en sommar som denna… Nu när det blivit lite mer sensommar/höst så har jag kunnat beta av lite av allt det jag borde gjort i sommar som jag inte orkat eller som det helt enkelt varit för varmt för.

Eftersom jag gjort en hel del av det ”nyttiga” så tillåter jag mig att börja göra en del av det ”onyttiga” men mycket roligare!

2018-08-30 12.54.382018-08-30 12.54.35

Eftersom det har varit hyfsat undanplockat (någon gång måste ju även ett hobbyrum städas) så börjar jag lite smått med att se om några fina äldre smycken går att laga. Börjar alltid med det, går inte det blir de istället delar till nya smycken. Ovanstående saknar lås, har tappat någon sten och liknande fel.

2018-08-30 12.56.06

Några som ska bli hängen eller helt enkelt bara behöver en kedja. Den där art deco-aktiga med rosa sten är en halva av ett spänne som jag tänker blir ett supersnyggt hänge.

Ett armband, eller en armring, eftersom det är en sådan som du ska ha på överarmen. Det tillhör min samling och är riktigt gammalt, 20-tal, men saknar tyvärr en sten. Ska se om jag har någon som det går att ersätta med. Sätta dit så här små stenar är ett väldigt pilligt jobb (om man inte vill ha lim överallt…) och med något så här gammalt låter jag det hellre saknas en sten än kladdar till det.

Två par örhängen. Ett par med markasiter där den ena tappat sin pärla, får nog ersätta båda så de blir likadana (om jag nu inte råkar ha en exakt likadan men vad är oddsen för det?!). Ett par där clipset gått sönder på det ena örhänget, gissar att jag nog får göra om dem till hål, dvs sätta dit öronspjut.

Och så till sist det charmiga hänget/berlocken, munspelet som faktiskt fungerar. Jag ska bara se om jag kan göra det lite snyggare, piggarna har hamnat utanför på ena sidan. Men eftersom det fungerar som det är så låter jag det hellre vara om jag inte på något enkelt sätt kan göra det lite finare.

 

 

Lite nytt – igen…

Lite svårt att få ordning på saker, inkl mitt bloggande, efter en tuff händelse i mitt liv men förhoppningsvis blir det bättre.

Har i alla fall samlat ihop mig och fotograferat en del i lådan med införskaffat men inte fotograferat och sorterat, lite auktionsköp, lite fynd på Erikshjälpen och inte minst en del från Naomi.

Fått kontakt, via en FB-sida, med en jättehärlig engelsk tjej som köper & säljer vintage-smycken med tonvikt på plast. Hon har också skrivit några böcker om vintage, böcker.

Naomi

Hon och en kollega till henne är superbra att kunna fråga när jag kör fast men hon hittar också otroligt mycket fint. Nackdelen är pengarna, när man hittar riktigt gamla fina plastsmycken från säljare som kan sin sak så kostar det ju också. Men det är svårt att låta bli…

I alla fall, här kommer lite nytt;

Ytterligare ett celluloid-armband från 30/40-talet, tycker de här är så fina. Armbsndet nere till höger är ett lucite-armband från 50-talet men tyvärr i rätt risigt skick. De andra två kräver lite grävande, kan ev vara för ”nya”.

Några roliga 50/60-talare…

Lite blandade broscher, en ny siloutte-brosch med elefanter, ljuvlig, en rad med blommor i celluloid från 30/40-tal. Två olika ”randiga” broscher som åtminstone den blågrå nog är lucite och så en svart blomma i lite ”nyare” celluloid, 50/60-tal.

Och till sist några svåra, den helt underbara katten och kvinnan kommer att kräva en hel del detektivarbete. Hjorten vacklar jag mellan plast och ben, känns plast i handen…