Fotograferar ifatt

Idag passar jag på att komma ikapp lite med fotograferandet. Det gäller att passa på när det är en dag som är lite ljusare, svårt att få till det bra när det är så mörkt ute som det har varit ett tag. Fotograferar man bara med naturligt ljus måste det ju liksom vara ljust!

 

Blivit några celluloid-broscher, örhängen och armband. De otroligt läckra örhängena uppe till höger har nog, precis som säljaren sa, fått sina glittrande stenar senare, de har nog inte funnits där från början. Setet längst upp till vänster känner jag mig väldigt ambivalent till, det borde vara 50-tal men ser otroligt nytt ut – kan det vara en modernare kopia? Fast jag har aldrig sett kopior… De två med blommor är japanska, troligen från 40/50-tal.

Lite hundar har det också blivit, alla äldre och i celluloid.  Kan det vara för att jag har hund som som gör att jag är så förtjust i de här?!

De här två armbanden hittade jag på Erikshjälpen förra veckan. Stela armband är alltid otroligt svåra att datera, de har sett likadana ut i årtionden, men de här tyckte jag hade så 60-talsinspirerat mönster och en lite annan känsla i plasten än dagens så jag tror de kan vara ”från tiden”.

Så till sist, en ljuvlig elefant som är i lucite från 50-talet, en hjärtformad brosch till min siluett-samling och en rund brosch som symboliserar utmaningen med äldre plastsmycken, den är mycket äldre än man kan tro vid en första anblick, den är från 20/30-tal!

Några halsband till

Efter några riktiga ”skitveckor” har jag i alla fall kommit så långt att dessa halsband blivit fotograferade. Jag gjorde dem klara för några veckor sedan men inte kunnat fotografera. Det gul/svarta halsbandet är gjort av två broscher, en i guldfärgad metall och en i plast, plus en guldfärgad kedja. Den vita med silverfärgad del är gjord av ett ”brosch-clip”, alltså något man oftast satte i ringningen, och en brosch i plast plus en silverfärgad kedja. Båda är lite längre.

 

Delsamling – skuren och målad lucite

En del av samlingen består av broscher och örhängen i lucite med bakomliggande utskurna och målade mönster, oftast blommor. Har sett några med med kvinnor i krinolin också.

Det är oftast klart plastmaterial, lucite, som från baksidan skurits ut i mönster av blommor och sedan färglagts så det ger en nästan tredimensionell upplevelse på framsidan.

 

Det är ganska enkelt att se med blotta ögat när det är den här typen men framför allt både ser och känner man det från baksidan, man känner det utskurna och ser (och känner) det målade. De började göras/säljas på 40-talet. Som med nästan alla andra plastsmycken är det svårt att veta var de är gjorda men jag ser dem oftare på eBay än på Tradera och det ser jag som ett tecken på att de i alla fall inte är svenska.

Plastmaterialet Lucite kom i slutet på 30-talet och slog igenom stort på 40- och 50-talet som material i smycken (se mer under rubriken plastsmyckens material). Lucite är den enda av de äldre platserna som kan vara helt genomskinlig (föregångare till plexiglas). Det knepiga, som samtidigt är det goda, är att det inte åldras på samma sätt som båda bakelit och celluloid kan göra. Det gör att även ett smycke från 40-talet kan se rätt nytt ut och det gäller att titta på andra detaljer för att känna sig säker på att det är äldre.

 

De oftast förekommande är broscher som är fasettslipade och med nål fastsatt bak. Sedan finns varianter på temat, hängande från en gren, med ramar av olika slag. Alla dessa är mestadels från 40-talet, tidigt 50-tal.

 

Sedan har jag hittat ytterligare en brosch-variant med ram och täckt baksida, där ramen kan eventuellt vara av celluloid. Och även om jag inte kan se baksidan ser jag ändå att det är sv samma modell. De är också oftast 40-tal.

Förutom broscher finns dessa även dessa som örhängen och i set med brosch och örhängen. Jag har också sett hängen till halsband, hade ett i min ägo innan jag började samla och hann tyvärr sälja det, även armband i flera delar. De är betydligt ovanligare än alla andra varianter.

Har också hittat en stel armring och ring med samma teknik men med svart botten. Misstänker att de är något nyare/yngre, kan vara mer 50/60-tal än 40-tal, gissningen har jag egentligen inget belägg för annat än att jag själv ”upplever” dem som nyare och modernare. Har också sett att det finns formgivare fram på 70-talet som gjort den här typen men på något sätt (fråga mig egentligen inte riktigt hur, mer än känsla över det gamla) ser man att de är av nyare datum.

 

Silhuett-broscher i celluloid

En del av min samling består av silhuett-broscher i celluloid, de flesta är från 20- och 30-talet, art deco-perioden. Många, särskilt i en speciell stil, som de här ovan, är franska och märkta Depose France. Och kommer troligen från något som hette Mapouse France.

2017-09-08 13.33.20

Depose trodde jag länge att det var ett tillverkarnamn tills jag undersökte saken lite mer och lärde mig att det bara betyder ungefär Patent… Svårt att hitta information om de här, allt jag lärt mig kring detta kommer från nätet, andra samlare, säljare och liknande. Så, som med allt annat man hittar på nätet, sanningshalt kan aldrig garanteras.

Den här typen av broscher har, förutom Frankrike, också tillverkats i andra länder. En av de jag har, den lilla fina balettdansösen, är märkt Wales.

 

Tyvärr saknar hon en arm så hittar jag en likadan så ska jag byta ut henne. Men troligen är detta en helt europeisk företeelse, näsran bara fransk, eftersom de inte finns omnämnda i de böcker jag har om plastsmycken, de flesta med amerikanskt ursprung. Finns lite i ”bibeln” för många när det gäller vintage-smycken Warman’s.

Celluloid började användas i smycken runt sekelskiftet för att efterlikna bla elfenben och jag tänker att det har funnits broscher i elfenben med det här utseendet men det är bara en lös gissning från min sida.

 

De är oftast väldigt sköra, många små detaljer, så det är inte helt ovanligt att det saknas något så det gäller att syna dem noga. Men med tanke på åldern på de här och alla smådetaljer är det ju egentligen helt otroligt att det finns hela kvar! Dessutom är många av dem tredimensionella, vilket ger ännu fler smådelar.

Finns en variant med ”baksida”, eller med ”glas” framför, de har ju naturligtvis inte varit lika utsatta så de är oftare hela. Jag gissar att de här kanske är något senare och något mer ”massproducerade” eftersom de inte är lika detaljrika.

 

Jag tror att många, de flesta, är franska, inte bara de som är märkta Depose France, eftersom det finns en del som ser ut som turistsouvenirer med franska sevärdheter.

 

Förutom de som har ”elfenbens-färg” så finns det en färglagd variant också. Jag upplever att de är något mer ovanliga är de andra, men det har jag inget belägg gör mer än att jag ser fler av de andra till salu. Om de tillverkades så eller färglagts efterteråt, vem vet…

 

Jag har hittat bilder på nätet där det finns en etikett där det står Les creations Maloupa Paris, även Warman’s hänvisar till detta namn. Tyvärr är det uppenbarligen väldigt lite känt om detta företag, så även inbitna samlare av just de här vet inte mer än så.

Börjar komma igång så smått…

Nu när det är riktigt höstväder med regn och rusk har jag, äntligen, fått lite ro att börja på med lite nytt.

2017-09-04 16.12.30.jpg

Bilden i rubriken är ett halsband/hänge gjort av två olika broscher. Har inte bestämt mig än om jag ”bara” ska ha en kedja till eller om jag ska göra det till ett helt halsband. Det får ligga till sig lite eftersom jag naturligtvis upptäckte att själva hänganordningen som ska limmas dit var slut i guld – så det fick jag beställa nya. Provade med mässingsfärgat men det blev inte bra.

2017-09-04 16.13.34

En liten tavla med en bukett blå blommor är också på gång, gamla ramar blir så fina med något gammalt i!

Ytterligare två blivande hängen, den guldfärgade blir jag inte riktigt klok på vad detta har varit från början. Har spår efter något som ser ut som att det suttit ett clips där men det är alldeles för tungt för det, kanske har det varit ett skoclips eller ett ”dressclip” som man satte i urringningen. Vackert är det, vad det än har varit. Det silverfärgade är en brosch. Har inte bestämt mig med de här heller om det bara ska bli kedja eller något mer ”arbetat”.

Känner mig nöjd med att äntligen fått lite fart på kreativiteten igen, även om inget av ovanstående är särskilt avancerat…

 

Allt är inte guld som glimmar, Tombak

Ägnar mig åt att försöka ta reda på mer om det som kallas Tombak/tombac, en metall-legering som är förvillande lik guld och som användes till ”nipper” förr just för att det skulle se ut som guld, har ibland också kallats för ”fattigmansguld”. Det är mässing och koppar som tillsammans ger den här ”metallen”. Används också bla för att skapa ”falskt” bladguld.

De flesta källor jag använt skriver ungefär likadant, var vanligt förr i smycken, men ingen hänvisning till vare sig tillverkare eller exempel på smycken mer än att många av dessa broscher kommer från Tyskland, Österrike och Tjeckien. Det jag hittar är legeringen främst användes för infattningar av stenar, baksidor och liknande. I äldre granatsmycken verkar den vara väldigt vanlig.

De ser ju maffiga och tunga ut men de är i verkligheten väldigt lätta, de är ihåliga… De här broscherna var som populärast från mitten av 1800- talet och en kort bit in på 1900, stilen kallas ibland biedermeier eller senempir. På vissa ställen skriver man att dessa är gjorda i Tombak. Det är också en allmän inställning inom antikhandeln att just dessa är i tombak – och människor med erfarenhet och kunskap ska man ju tro på!

 

Celluloid och nyare kopior

Fick en fråga igår om två broscher jag ska sälja eftersom jag konstaterat att de är alldeles för ”nya” för mig. När jag köpte dem trodde jag att de var i celluloid (i början av mitt samlande, på intet sätt fullärd nu men nu kan jag i alla fall lite mer…) men när jag sorterade samlingen hittade jag dem och konstaterade att de är i någon slags ”plastmassa”, vad vet jag inte.

2017-08-26 13.32.59

Personen ifråga undrade om det inte var celluloid och undrade hur jag vet att det inte är det. Knepigt kände jag, hur förklarar man en känsla? Men sedan funderade jag lite och försökte förklara, dels ser man med blotta ögat att de är nyare men de är också ”poriga” på ett sätt som celluloid inte är.

 

Plockade fram både de två jag ska sälja och två äldre i celluloid i samma stil och när man ser dem in till varann är skillnaden väldigt uppenbar!

 

Kunskap är kul!

Jag lovordar ofta människor som kan saker – jag tycker det är otroligt roligt med människor som snöar in på ett ämne och kan förvånansvärt mycket. Det finns många inom området ”antikt & kuriosa” som kan mycket men vad gäller äldre smycken får man leta lite mer – men de finns där ute, de också.

Den här gången har jag en helt ljuvlig gammal brosch som har en märkning jag inte kunde tyda. Dessutom ser det ut som guld men har inga sådana stämplar. Broschen är med största sannolikhet från sekelskiftet eller något årtionde in på 1900-talet. Det är väldigt mycket jugend över den och dessutom är nålen nästan längre än broschen, båda ett tecken på perioden.

Efter att ha googlat utan att hitta något jag tyckte stämde så slängde ut frågan i en smyckegrupp jag är med i, och vips, så hade jag svaret. Tack snälla, tappade bort ditt namn eftersom tråden försvann men om du läser detta vet du ju vem du är!

Märkningen står för George L. Paine från Massachusetts, företaget fanns 1909-1922 så jag var ju inte så fel på perioden. De flesta smycken var i guld (10 karat plus) så troligen har jag rätt även i materialet. Länk till en kort info hittar du här.

Det är iofs roligt att ha rätt (vem vill inte ha det?) men roligast är ju att ha gissat ungefär rätt och sedan hitta uppgifter som bekräftar det!

Polyten

Idag har jag återigen lärt mig något nytt, det är helt underbart med människor som kan en massa saker. Jag kom i kontakt med en kvinna via Tradera som i sin tur tipsade mig om en grupp på Facebook – tack Gun – för broschnördar, som i sin tur gjorde att jag kom med på en annan grupp för plastsmycken. Enda problemet är att hålla i plånboken…

Jag la bara ut lite allmänna bilder på en del av min samling av broscher och då upptäckte en kvinna där att vi hade likadana broscher, bara i lite olika färg. Hennes var blå, min är orange. Hon berättade att den är 50/60-tal (visste jag) och att den är gjord i den första polyten-plasten (visste jag däremot inte). Jag trodde att det var celluloid! Polyten är den plast som också användes till de konstfulla badmössor med blommor på som fanns under den här perioden, tänk Esther Williams.

Härligt, då har man blivit lite klokare!

001784a99d66d81c2285db68f569024e

Har den här broschen också, den har inte riktigt samma mjuka plast – får nog kolla denna också…

Älskar partier!

Ropade in några roliga broscher, troligen från 50-talet. När jag talade om för säljaren att jag samlade så berättade han att han hade hittat dessa när han tömt en lägenhet i Malmö på 80-talet. I lägenheten hade det bott en tant som hade haft tobacsaffär från 1920-talet och fram till tidigt 80-tal.

2017-04-22 12.14.22

Och så säger han att han har ett mindre parti kvar och undrar om jag är intreserad av att köpa hela partiet? Och så klart jag var! Jag älskar partier, känner mig som ett litet barn på julafton när jag får sortera och plocka… har nog gått i barndom igen.

2017-04-22 12.14.27

Har inte fördjupat mig i partiet ännu men min bedömning är att det mesta härrör sig från 50-talet fram till 70-talet.