Svåra material, plast, ben och horn

Återkommer till ett av mina favoritämnen, material som blandas ihop med plast. Just ben är nog den absolut vanligaste sammanblandningen.

Det KAN verkligen vara svårt att skilja äldre celluloid från ben men även nyare smycken i ben tror många är i plast. Ytan kan ibland på nyare bensmycken vara rätt putsad och därigenom blank, tror att det är en sak som ”luras”. Det andra är nog helt enkelt okunskapen om hur mycket smycken i ben det faktiskt finns. Och viktigt, det är ben som i ben från ko, gris eller andra djur – inte elfenben. Att hitta ett äldre smycke i elfenben är VÄLDIGT ovanligt, vad jag vet har det aldrig passerat mina händer. Smycken här nedan är alla i ben. De skurna elefanterna har jag en känsla av är ett smycke som tillverkats i alla tider och fortfarande görs vilket dessutom gör att det kan vara väldigt svårt att bedöma ålder.

Här nedan är ett klassiskt exempel, Edelweiss-broschen, som finns i mängder med utföranden och både i ben och plast. Den vänstra är i celluloid och den högra i ben. På de här bilderna tycker jag skillnad i struktur (och till viss del färg) syns ganska väl.

Ett annat, lite svårare, exempel är detta. Ett armband i ben och ett halsband i celluloid. Med blotta ögat är det i princip omöjligt att se skillnad utan här måste man känna, kolla med lupp, undersöka lukt osv. Finns ett par enkla knep om man inte just då kan syna det närmare, ben är kallt att ta på jmf med plast som är mer kroppstemp och ben har en mycket tydlig ”klang” jämfört med plast om man knackar det mot något hårt (jag brukar använda tänderna!).

Har man tillgång till lupp ser man, oftast i alla fall, skillnaden i struktur även om den inte syns med blotta ögat. Ben har också ofta lite gula fläckar som är en naturlig färgvariation på materialet.

Sedan finns det en hel del olika typer av fröer/nötter som många också tar för plast. Även horn, särskilt infärgat, kan också upplevas som plast. Finns en del luriga material, tex malt sammanpressat horn som kan vara supersvårt att skilja från plast men oftast är det lite ”skivigt” och kan ha lite mer slitage än plast. Smycken nedan var alla sålda till mig som plast, två av dem som bakelit. Ingen av dem är plast…

Det ”naturfärgade” halsbandet vet jag inte riktigt vad det är för material, troligen någon slags nöt. Halsbandet med rundlar är troligtvis ett slags malt horn, jämför jag med ”äkta” bakelit (örhängen, armband och halsband/pärlor på bilderna) har den både en helt annan struktur och yta. Plast ”skivar” sig aldrig på det sättet, även om den är gammal. Så till sist, armbandet, som jag inte heller riktigt klurat ut material men det är i alla fall inte plast. Kan vara horn men mer troligt något trämaterial (jmf många sorgesmycken som inte heller är bakelit).

Men – det kan verkligen vara supersvårt att klura ut material och just av det skälet blir jag otroligt sur på de som bara tror att det är celluloid/plast (eller för den delen bakelit, hatobjekt nummer två) och hävdar det bestämt, jag ropar in det och upptäcker att det är ben. Jag tycker det är otroligt mycket justare att skriva/säga att man är osäker. Om jag är i det läget, vilket jag ju så klart är ibland/rätt ofta, jag kan inte alltid med 100 % säkerhet säga material, ålder eller vad det nu kan vara – skriv det! ”Jag tror detta men är inte alls säker” så får jag som köpare skaffa mig en egen uppfattning om jag vågar chansa eller om jag, med hjälp av bilder, kan dra någon egen slutsats.

 

 

Lite blandat

Hemma några dagar från torpet eftersom vädret var minst sagt växlande och då tog jag fram mina lådor ”diverse”, äldre plast som inte är smycken men som jag ändå tycker hör ihop med samlingen för att se om jag fortfarande tycker att jag ska behålla det jag har i de lådorna.

När solen är framme går jag ut, när åsk- och regnmolnen drar ihop sig går jag in… Blir rätt mycket gående ut och in eftersom vädret uppenbarligen inte kan bestämma sig!

Började med att konstatera att mina fina väskor och väskhandtag ska bli kvar. Den lilla svarta är nog det sötaste jag sett! Ser kanske inte så speciell ut vid ett snabbt ögonkast men så otroligt fin inuti.

Även puderdosor och fickspeglar får stanna, däremot tänker jag att många skärpspännen och hårspännen får gå. Ofint nog sparar jag de jag tycker är finast eller äldst. Det som ligger i nedanstående lådor ska jag sälja har jag bestämt mig för, det är hårspännen från 30-talet och fram till 60-talet, ev några som är 70-tal. Målarpaletterna tycker jag är supersöta! I den lådan ligger också något som jag tror är en penna, ska dit en spets bara. Det är ett arbete i ben till minne av första världskriget men kan inte bedöma hur gammal den är, mellankrigstid kanske? Svårt att veta vad som är bästa stället att sälja den, kanske eBay är bättre än Tradera?

När det gäller de spännen som ligger i den vänstra lådan ovan kommer de flesta från ett gammalt lager, dvs de är helt oanvända. De är från 50/60-talet. Alla är i plast förutom tre stycken som jag tror är i horn. De enda som inte kommer från lagret är två ”dubbla” spännen längst ner, de runda svarta och de skära. Ska kolla dem ordentligt, de är äldre är min bedömning (alltså äldre än de övriga).

Svåra material

Har så smått börjat sortera i lådan/lådorna med osäkra och svåra material. Det finns ett antal knepiga material som jag fortfarande har svårt att skilja ordentligt på. Dels är jag urdålig på olika stenar, det kan säkert passera mig något ”äkta” utan att jag förstår det, dels är det svårt att skilja mellan glaspärlor och ev pärlor i sten, tex svart glas och stenkol/jet.

Sedan är det ju det som liknar ”mina” material, dvs plast och tex bärnsten, korall, ben, horn och liknande material som kan vara väldigt plastlika.

20190410_143836

Det enklaste knepet först, plast är kroppstempererat och glas/sten är kallt. Det kan man alltid använda när man är på loppis eller liknande ställen och är osäker. Det man måste tänka på är bara att om loppisen är utomhus och det är småkallt så är naturligtvis även plasten kall direkt när du tar den så helt självklart är det inte att man direkt kan säga vilket. Sen är det fler material som inte är kalla, bärnsten och korall tex. Ben kan däremot upplevas rätt kallt. Halsbandet här ovan är en typisk missbedömning på bild, ser ju på alla sätt ut som plast men så fort jag fick det i min hand insåg jag att det var glaspärlor. Nu har jag lärt mig att fråga ordentligt innan jag köper men det blir ändå fel ibland…

Tyngd kan ge en fingervisning men tex äldre bakelithalsband kan vara nästan lika tungt som ett halsband i glaspärlor. Korall, bärnsten, ben och horn är relativt lätta material, lika lätta som plast.

Nu har jag ju lärt mig allt eftersom och jag upptäcker att en del jag köpte på nätet i början vet jag nu vad det är eller att det i alla fall inte är plast. De två röda halsbanden ovan minns jag att jag inte förstod vad det var när jag köpte dem, nu ser jag genast att båda halsbanden är gjorda av målade mindre snäckor. Superfina men inget för mig.

Två material jag inte nämnt är pärlemor och trä. Den vänstra broschen visade sig vara i plast (”varm” att ta på) och inte pärlemor som det faktiskt ser ut som. Pärlemor tillhör sten-varianten och är kall att ta på. På bild är det helt omöjligt att avgöra. Ett annat material som kan vara otroligt knepigt är trä. Jag är fortfarande väldigt osäker på brosch och örhängen med metallinläggning (silver? tenn?) till höger men jag tror att de är i något slags trä och inte i plast men, som sagt, domen har inte riktigt fallit än…

Detta armband med skarabeer tror jag såldes till mig som plast men jag ser direkt nu (och känner) att detta är ben. Men plast och ben kan vara otroligt svårt att skilja åt, särskilt på bild men även i självaste verkligheten. Värme/kyla är en parameter, utseende en annan. Ben har ofta lite ojämnheter med lite bruna ”streck” men skuret, polerat ben och äldre celluloid kan vara nästan omöjligt att skilja på.

20190410_143918

Till sist ett material som jag i början trodde var plast men som jag senare lärt mig är en slags massa, en typ av föregångare till cernitlera. En del kallar detta ”tuggat franskbröd”, vet inte om man kanske kunde göra egen massa av franskbröd? I alla fall är inte detta vad som räknas till traditionell plast. De är äldre, kommer från 40/50-talet. Det är som med halsbanden, fina men inget för mig.

Svårbedömda material

Har en låda med varierande smycken som jag är osäker på material. Principen är att aldrig sälja ett smycke jag är osäker på förrän jag klurat ut typen av material (om jag misstänker plast). Just nu ligger bland annat följande i ”ska bedömas”.

Skälet till de här ”i lådan” är oftast att jag köpt dem på nätet och säljaren sagt att det var plast men när jag får hem dem blir jag väldigt osäker på material, kan handla om varmt/kallt, tyngd eller helt enkelt en känsla när jag tar i dem. Ibland vet inte säljaren, ibland handlar de om att säljaren uppgett ett annat material men att jag tycker det ser ut som plast.

Den andra varianten kan handla om att jag köpt det men varit tveksam, alltså hållt det i min hand men ändå köpt för att det varit fint, billigt eller helt enkelt ”skulle kunna vara”.

De här två ovan är köpta för plast men är med största sannolikhet glas. De är framför allt kalla men det är också något med känslan när jag tar i dem.

Här är en ganska vanlig sammanblandning, åt båda hållen. De är båda köpta som plast men är i verkligheten troligen bärnsten. Men det kan lika gärna vara tvärtom, dvs det sägs bärnsten men är plast. Det kan ibland vara väldigt svårt att avgöra men om man kan få ut någon lukt så luktar bärnsten precis vad det är – kåda/skog. Den vänstra är jag säker på är bärnsten, den högra överlägger fortfarande juryn…

Så till sist, två verkligt svåra. Damen med paraply köptes som ben men jag tyckte det såg ut som plast. När jag fick hem henne insåg jag att plast var det nog inte, broschen är kall, men det ser heller inte riktigt ut som ben – väldigt knepig. Halsbandet är också svårt, köpte det som plast men jag är väldigt tveksam, kan inte riktigt sätta fingret på det men det känns bara inte som plast. Men vad det är? Ingen aning…

Smycken som INTE är i plast

Det finns några material som väldigt många tror är plast, det ena är ben, det andra är glas, ett slags pressat glas.

Det kan ibland vara otroligt svårt att avgöra om ett smycke är i plast, glas eller ben, särskilt på bild, men har du det i din hand är det enklare, både ben och glas är kallt när man håller i det, plast varmt (kroppstemp).

Det här otroligt vackra armbandet är väldigt typiskt, skulle precis lika gärna vara celluloid som ben. Plasten celluloid gjordes ju från början bland annat för att efterlikna elfenben och äldre smycken kan ibland, precis som smycken i ben, vara skurna. Men ben har ofta färgskiftningar, dvs de är inte helt enfärgade, och man ser det även på strukturen. Men det absolut enklaste, om smycket är stort nog, håll i det och känn på det eller be säljaren göra det åt dig. I det här fallet kände jag det så fort jag tog i det fast säljaren sålt det som plast.

Det andra typ-exemplet är detta. Smycken, broscher och clips-broscher oftast, som det här säljs väldigt ofta som bakelit – det är det inte… Det är pressat glas. Det enklaste även här är att känna om det är kallt eller varmt. Har man hanterat lite bakelit så ser man med blotta ögat att det inte ser ut så här men egentligen kan man jämföra med vilken äldre plast som helst, glaset har en annan typ av blank yta än plast.

Som alltid – plocka med dina smycken så du får en känsla som sätter sig i händerna!

Ben och plast

Två material som jag fortfarande har väldigt svårt att skilja på är ben och plast, celluloid, de kan vara otroligt svåra. Många äldre broscher, halsband och armband kan vara utskuret ur ben men också utskuren celluloid. Celluloid kom ju till för att just efterlikna ben, elfenben, så det är egentligen kanske inte så konstigt. Det som gör det extra svårt, och samtidigt bra, är att ben rätt sällan är elfenben utan oftast ben från oxe/nöt – och det känns ok att hantera.

 

Finns flera sätt att försöka skilja plast och ben åt;

Ett är lukt, gnid på det/den så den blir varm och lukta, celluloid luktar kamfer/malkulor eller lätt konstgjort (lukta på en äldre bordtennisboll!) medan ben luktar just ben, tänk kött/stek. Istället för att gnida kan man istället spola den under riktigt hett vatten, då kan man också få fram lukten.

 

Ett annat är, om man vågar eller hittar något undangömt ställe att testa på, är att värma upp en nål eller liknande och försiktigt trycka den heta metallen mot materialet, den mesta plast smälter vilket ben inte gör. Men man ska veta att man gör åverkan på smycket så jag tycker nog att man använder detta sätt väldigt sällan och väldigt försiktigt. Dessutom är riktigt gammal celluloid rätt eldfarligt… Dessutom kan man förstöra värdet om det är ett riktigt gammalt fint smycke.

Man kan syna materialet mot ljuset, har man ett relativt tunt smycke är celluloid rätt genomskinligt vilket ben inte är i samma utsträckning. Tittar man i lupp har oftast ben vissa oregelbundenheter i materialet som plast inte har.

Ytterligare en variant är att försiktigt knacka mot tänderna, plast och ben har väldigt olika ljud – men det förutsätter att man har ett smycke som man vet säkert är det ena eller andra som jämförelse. Sak samma med tyngd, ben känns kompaktare och tyngre än plast men det förutsätter också två smycken man kan  jämföra mellan där man vet vad det är för material i det ena.

Och den sista (?!) varianten är att hålla det mot kinden, ben är ”svalare” än plast,  inte så kallt som glas och sten men definitivt kallare än plast. Även denna variant är lättare om man har ett plastsmycke som man säkert vet är plast och jämföra med.

Fotograferar ifatt

Idag passar jag på att komma ikapp lite med fotograferandet. Det gäller att passa på när det är en dag som är lite ljusare, svårt att få till det bra när det är så mörkt ute som det har varit ett tag. Fotograferar man bara med naturligt ljus måste det ju liksom vara ljust!

 

Blivit några celluloid-broscher, örhängen och armband. De otroligt läckra örhängena uppe till höger har nog, precis som säljaren sa, fått sina glittrande stenar senare, de har nog inte funnits där från början. Setet längst upp till vänster känner jag mig väldigt ambivalent till, det borde vara 50-tal men ser otroligt nytt ut – kan det vara en modernare kopia? Fast jag har aldrig sett kopior… De två med blommor är japanska, troligen från 40/50-tal.

Lite hundar har det också blivit, alla äldre och i celluloid.  Kan det vara för att jag har hund som som gör att jag är så förtjust i de här?!

De här två armbanden hittade jag på Erikshjälpen förra veckan. Stela armband är alltid otroligt svåra att datera, de har sett likadana ut i årtionden, men de här tyckte jag hade så 60-talsinspirerat mönster och en lite annan känsla i plasten än dagens så jag tror de kan vara ”från tiden”.

Så till sist, en ljuvlig elefant som är i lucite från 50-talet, en hjärtformad brosch till min siluett-samling och en rund brosch som symboliserar utmaningen med äldre plastsmycken, den är mycket äldre än man kan tro vid en första anblick, den är från 20/30-tal!