bakelit

Några missuppfattningar…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Jag försöker sprida min uppskattning av äldre plastsmycken och jobba bort missuppfattningar och fördomar som sorgligt nog finns runt plastsmycken. Oftast är det roligt men emellanåt kan jag bli liiite trött. Idag ser jag tex ett halsband till salu där det står ”halsband i bakelit, OBS ej plast”. Så här kommer några av de större missuppfattningar och fördomar som finns;

1 All äldre plast är INTE bakelit – i verkligheten är smycken i bakelit absolut inte vanligast bland äldre smycken, det är celluloid. Det finns dessutom mängder av andra plastmaterial som liknar bakelit från samma tid, tex galalith (en plast som gjordes på mjölkråvara), isolit (uppfunnet av Perstorps Ättiksfabrik) och en mängd andra. Även material som många sorgesmycken är gjorda av som guttaperka, bog oak, ebonit misstas för bakelit.

    Tre exempel, armbandet till vänster är bakelit, halsbandet i mitten i galalith och till höger isolit.

    2. Bakelit ÄR plast det också. Vet inte riktigt var den idén har kommit ifrån att bakelit inte skulle vara plast men troligen handlar det bara om att bakelit anses finare (och dyrare) och man vill inte att det ska blandas ihop med med den ”billiga” plasten.

    3. Plastsmycken kom på 60/70-talet. Jag möter ofta den fördomen när jag berättar om min samling och de undrar varför jag samlar sånt ”skäp”. Det man ser framför sig är all den billiga plasten vi blev översköljda med på 70-talet. När jag berättar om plastens historia från 1800-talet och framåt bli i princip alla väldigt förvånade. Det är rätt märkligt egentligen att det rent generellt finns så lite kunskap om ett material som är så väldigt närvarande i vår vardag. Plastsmyckens historia går ju parallellt med plastens historia.

    4. Plastsmycken är skräp och av dålig kvalitet. Visst finns det plastsmycken som är av dålig kvalitet, mycket av det som kom på 70-talet ligger väl inte direkt högt på kvalitetslistan men tittar man bakåt så finns det plastsmycken av väldigt hög kvalitet. Även under perioden 60-80-talet gjorde många av de stora modeföretagen smycken i plast av väldigt hög kvalitet.

    5. Plastsmycken kan man bara slänga eller lägga i barnens leklåda när man går igenom någon äldre släktings smyckeskrin. Gör inte det! Låt hellre någon som kan/vet något om äldre plastsmycken att titta igenom vad som finns. Visst finns det smycken du glatt kan låta barnen leka med men det kan också finnas smycken som kan vara värda rätt många hundralappar…

    Städar ett av smyckeskåpen…

    ~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

    Bestämde mig för att mitt skåp med mina ”finaste” var i behov av att dammas så jag tänkte passa på att samtidigt katalogisera dem. De flesta smycken i skåpet är 20/30-tal med några undantag. Börjar så smått med bottenplanet.

    Först två armband I bakelit och mässingsfärgad metall. Båda från 30-talet. Båda är relativt ovanliga men den högra har jag aldrig ens sett på bild någonstans.

    Två hängen av Titti Wendt i Perstorps isolit och silver, både daterade 1943. Fördelen med att hon använde silver tillsammans med isolit ät att de nästan alltid är märkta till skillnad från andra plastsmycken. Hennes smycken är relativt ovanliga och det kan vara svårt (och dyrt) att hitta smycken ute till salu.

    Den här ringen vet jag tyvärr mycket lite om, har letat och letat men inte hittat någon som helst information. Min gissning är att den är från 20/30-talet, mycket beroende på utseendet. Är dessutom väldigt osäker på material men har ändå landat i att jag tror det är celluloid. Troligen en ring för en herre pga av storleken.

    De här underbara armbanden från 20/30-talet är väldigt mycket art deco. Kallas vanligtvis för ”railway” på grund av modellen. Båda i kromliknande metall (väldigt typiskt för tiden) och en plast jag är lite osäker på men som är väldigt ”bakelit-lik” så troligen galalith. Åtminstone det vänstra är tillverkat i Tyskland och galalith var en ganska vanlig plastsort där samtida med bakelit.

    Fortsättning följer…

    Clips-broscher

    ~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

    Letade länge efter ett svenskt namn på dressclip, som de heter i England, då har man glädje av en samling äldre tidningar. På den tiden, vi pratar 30-tal, var vi ju inte så ”svengelska” som vi är idag så jag tänkte att det måste ha funnits ett svenskt ord. Efter mycket letande hittade jag en annons där de kallades clips-broscher så det är vad jag kallar dem. Försökt hitta annonsen igen men har tyvärr lyckas jag inte lokalisera den så jag kan inte visa upp ”beviset”…

    Clips-broscher användes i urringningen på klänningen, fram eller bak. Ofta i par men inte alltid. Tänk Hollywood och glamorösa ”slinkiga” långklänningar. Väldigt art deco. Det är ett rätt speciellt smycke, de existerade endast i princip på sent 20-tal och 30-talet. De känns igen på det långa ”clipset” med piggar på baksidan. Icke att förväxla med sko-clips som har mycket kortare clips och oftast lite vassare piggar.

    Jag har naturligtvis bara clips-broscher i plast, eller med plastdetaljer, i samlingen men det är lika vanligt att hitta dem i metall, oftast med stenar. Om de också existerade i ”finare” material, guld och silver med äkta stenar, är mer än vad jag vet men jag tror inte det var så vanligt eftersom jag aldrig sett någon. De var nog mest bijouterier som användes för att förändra eller piffa upp en klänning.

    Clips-broscher i bakelit, några med kromdetaljer eller detaljer av mässingsfärgad metall. Tre av dem är sk ”reversed carved”, dvs de är skurna och målade från baksidan för att skapa en 3D-effekt.

    Clips-broscher i celluloid. Några från Japan, några från USA. De i snörliknande utförande kallas spagetti-broscher.

    Och till sist ett antal i galalith, ett bakelit-liknande plastmaterial gjort på mjölk (!). Många av dem med metalldetaljer, många i väldigt typisk art deco-stil. Den längst upp till vänster är från Jean Painleve, Paris. Du kan läsa mer om honom i ett tidigare inlägg.

    Tjoho, hela samlingen framme

    ~ helensjoy ~ 2 kommentarer

    Trodde knappt att den dagen skulle komma när hobbyrummet blev klart och hela samlingen uppackad från alla dessa smålådor jag förflyttat dem i. Men nu har det hänt! Men jag var tvungen att utnyttja varenda yta för att få fram hela samlingen. I ärlighetens namn ligger det fortfarande lite i plastbackarna under skåpen… Men jag tänker att när jag börjar katalogisera dem så kanske en del försvinner och jag kan banta ner den till att allt faktiskt är framme men jag får se. Det är i alla fall väldigt roligt att kunna visa den, väldigt nöjd med skåpen jag köpte. Men hobbyrummet ska ju ha plats med allt annat också…

    Har försökt att göra utställningen i åldersordning, skåp 1; från de äldsta fram till 1920-talet, skåp 2; 30/40-tal och skåp 3; 50/60-tal. Så exakt vetenskap är det inte men på ett ungefär. När det gäller 50/60-tal har jag mängder med örhängen och halsband som inte får plats i skåpet utan har fått stå överallt…

    Sen har jag dessutom ett skåp, som varit ett bestick-schatull, där alla siluettbroscher, alla brosch-clips, alla sorgesmycken och lite annat huserar.

    Dessutom har en del av de ”finaste” art deco-smyckena fått flytta in i ett skåp i hallen.

    Rummet är faktiskt inte bara till min samling utan också till allt annat jag ”leker” med, göra smycken, sy och laga och vad som nu dyker upp i hjärnan på mig….

    Så nu kan jag nog anse mig färdiginflyttad 😊

    Det närmar sig!

    ~ helensjoy ~ 3 kommentarer

    Nu är alla siluettbroscher, clips-broscher, hattbroscher och sorgesmycken sorterade. Så är också skåp 1 & 2 som innehåller perioden från sent 1800-tal fram till och med 1940-talet.

    Skåp 1: sent 1800-tal fram t.o.m. 1920-tal

    Skåp 2: 30/40-tal

    Skåp som innehåller siluettbroscher, clips-broscher ”dressclips”, hattsmycken/broscher sk ”hat-flash” och sorgesmycken.

    En stor utmaning kvarstår och det är 50/60-talet. En utmaning eftersom den delen av samlingen är större, ju ”nyare” smycken desto fler har det funnits att hitta. En utmaning är vad som ska visas och inte, en är var jag ska göra av resten och ytterligare en är om jag ska behålla allt…

    Upphör aldrig att fascinera

    ~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

    Något som aldrig upphör att fascinera mig är hur otroligt moderna många smycken från art deco-perioden (1920-30-tal) fortfarande är. Packade upp lite armband från lådorna de legat i de senaste månaderna och det är inte många som man direkt tänker – det där är ett gammalt smycke! Snarare tvärtom skulle jag säga, ibland får jag till och med övertyga mig själv genom att titta på tidstypiska tillverkningsdetaljer…

    Alla dessa armband är från tiden, tillverkade i mässing eller någon form av ”förgylld” metall och med plattor av bakelit. Fullt bärbara än idag.

    Även de här fyra, speciellt armbandet till vänster i övre raden (galalith) och och det nedersta (bakelit) är ju också väldigt moderna. Armbandet med hunden, bakelit & krom, är från 30-talet och kanske inte riktigt lika självklart modern, inte heller armbandet till höger i celluloid från 20-talet men ser ju knappast ut att vara nästan 100 år gamla heller…

    Upplockning påbörjad…

    ~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

    Från början hade jag tänkt att katalogisera allt eftersom jag plockade upp men insåg snabbt att det skulle innebära att upplockningen aldrig blir klar… Dessutom måste jag försöka bestämma var i tiden jag ska sluta i skåp ett och börja på skåp två. Jag hade tänkt att skåp ett skulle vara 1800-tal fram till 20-talet, skåp två 30/40-tal och skåp trec50/60-tal men inser att det inte fungerar, 20- och 30-talet går ihop och ska jag få plats med åtminstone en bråkdel av samlingen måste 30-talet få ”inkräkta” i skåp ett. Men det blir fullt så då inställer sig nästa fråga – hur ska jag lägga/ställa mina smycken så man både ser vad det är och att det samtidigt blir lite fint att titta på?

    Har en känsla av att samlingen kommer att plockas om många gånger innan jag känner mig nöjd… Och hur förvarar jag resten av det som inte kommer att få plats? Har i alla fall packat upp alla lådor märkta 1800-tal till 1920-talet, nu ger jag mig på 30/40-tal så far jag ta det därifrån.

    Snart dags för flytt

    ~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

    Äntligen! I juli blir flytten äntligen av som har varit på gång så länge. Innebär dock en hel del arbete att flytta från hus till lägenhet, även om lägenheten är hyfsat stor. Saken blir inte enklare av att jag bott i mitt hus i 30 år…

    Visserligen ska jag köpa en hel del av flytten men mannen från flyttfirman tyckte jag skulle packa ner hobbyrummet själv, han trodde inte flyttgubbarna riktigt skulle förstå sig på hur de på ett bra sätt skulle packa alla pryttlar jag har där. Har viss förståelse för det och då kan jag packa det ordentligt. Ska även packa mina fina vintageklänningar själv, vågar inte lita på att de är tillräckligt rädda om dem.

    Hela den gigantiska samlingen är nerpackad sedan någon månad tillbaka, den hade jag aldrig vågat låta någon annan packa, även om jag lyckats köpa några smycken sen dess.

    Ber om ursäkt för bildkvaliteten, fotade dem en kväll innan de också packades ner. En charmig skidåkarna från 40/50-tal och ett par roliga örhängen från 60-talet. Ett halsband som såldes som bakelit men inte är det, dock gammalt och fint ändå, som kräver en längre kedja. Såldes som armband (!) bara för att halva kedjan var borta. En brosch från 30-talet, troligen galalith, och ett coolt armband som däremot faktiskt är i bakelit från 30-talet och väldigt art deco.

    Nu blir det tyst ett tag från mig till efter sommaren när jag börjar packa upp allting på mitt nya ställe, har verkligen saknat att hålla på med mina smycken. Förhoppningsvis kommer kreativiteten flöda igen när jag ser allt igen.

    Ha en väldigt bra sommar därute så hörs vi igen framåt höstkanten!

    Nu får ”utställningen” vila sig lite

    ~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

    Har haft en liten utställning i ett vitrinskåp, en utställning som jag hoppas kunna göra större när jag flyttat. Lite fint från olika årtionden har jag haft där, nu har den också fått flytta ner i lådor.

    Vackra armband från 20-talet, alla i celluloid. De övre är för överarmen vilket var väldigt vanligt om du var en ”flapper-girl”. Den tidens celluloid var något skörare än den senare, att de överlevt och dessutom med stenar i behåll är egentligen rätt otroligt – de är ju närmare 100 år gamla!

    Fler vackra armband, dessa från tiden sent 20-tal fram till tidigt 40-tal. Överst till vänster ett riktigt tidig lucite-armband, tyvärr har metallen rostat. Nere till vänster, armbandet som ser ut som ett skärp, är jag osäker på plastmaterial och resten är alla i bakelit.

    Håller oss kvar på 20/30-tal, i mitten ett klassiskt art deco-halsband i krom och galalith, resten är i bakelit. Materialen är dock blandade vilket inte var ovanligt på den här tiden, de få plastmaterial som fanns hade väldigt olika egenskaper. Det till vänster har en kedja av celluloid, det högra är blandat med trä och det nedre har småpärlor av en annan plast, troligen lucite som vid den här tiden var den enda plast (vad jag vet i alla fall) som gick att göra genomskinlig.

    Två art deco- broscher, den vänstra i krom och galalith, det högra i krom och bakelit. Kromen har en förmåga att få dem att se oanvända ut!

    Nu förflyttar vi oss fram till sent 30-tal och 40-tal. Alla i celluloid. Nu börjar man rätt tydligt se att celluloid börjar finnas i allt fler former som sen på 50-talet exploderar i mängder av olika plastmaterial.

    Så till sist, 50/60-tal. Spridningen av olika typer/uttryck och material är gigantisk från 50-talet och framåt. I min personliga stil är jag särskilt svag för 60-talet men uppskattar ändå alla dessa stilar och varianter från hela plastens utveckling.

    Lite blandat…

    ~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

    Nerpackandet av samlingen fortskrider, längtar verkligen till dagen när jag kan börja packa upp den på ny plats! Då, när bruten och felopererad arm, husförsäljning och flytt ligger bakom mig kan jag äntligen fortsätta att skriva på min bok som just nu mest består av blandade spridda anteckningar…

    Idag packar jag lite blandat, hittade en låda som diverse hamnat i och lite (väldigt få) nyinköp.

    Första fyra fina broscher i lucite, 40/50-tal. Den charmiga hunden är jag särskilt förtjust i men de är fina på var sina sätt.

    Älskar de här lite småknäppa hundbroscherna, särskilt när de gör ”människo-aktiviteter”. Alla i celluloid och från 30/40-talet, någon kanske tagit sig över till 50-talet.

    De här har jag funderat mycket över, har några olika varianter i samlingen, denna med Shirley Temple bakom luckan. De är i celluloid och från 30- och 40-talet men är de tillverkade av ett smyckesföretag eller gjorde man dem hemma? Jag får känslan av hemmagjort men det kan vara helt fel – kanske kunde man skicka efter en ”byggsats” från en tidning eller något kanske?

    Några art deco-smycken från 30-talet, fyra i bakelit, två galalith och en i celluloid. Lite olika i sitt uttryck men från samma tid.

    Tre underbara silhuett-smycken, alla i celluloid och från 20-talet. Det är egentligen otroligt att så många av dessa överlevt till våra tider, celluloid, och särskilt de äldre, är ett skört material och just silhuett-smycken har många små sköra detaljer.

    Inget är komplett utan att smyga in lite blommor också. Alla i celluloid från 20-talet (den avlånga med små blommor på) fram till 50-talet och allt däremellan.

    Så avslutar jag det hela med två underbara skidåkare i celluloid från 40/50-talet 😊