Allt är inte guld som glimmar…

… och allt som är brunt och lite äldre är inte bakelit. Så fort något är lite äldre, smycken men också mindre prylar, och är brunt eller brunsvart så tror de flesta att det är bakelit. Beror nog på en mix av okunskap och att bakelit känner alla till och då blir det oftast lite dyrare.

Idag stötte jag på fenomenet igen när jag slösurfade på Tradera och kom på att jag skulle plocka fram de tidiga smycken, oftast typen av sorgesmycke, som är av andra material.

2018-04-15 10.03.25

Först lite kort bakgrund, många av dessa smycken är tidigare än bakelit. Bakelit togs det patent på 1907 men det tog några år, egentligen till 20/30-tal, innan det slog igenom ordentligt som smyckematerial. Många sorgesmycken eller den stilen av smycken är från sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal. Nålens längd och utseende ger oftast en indikation, nålen är lika lång eller längre än broschen och ”låser” i en c-formad krok. För att göra allting svårare, varför göra det för lätt, så görs det dock sorgesmycken i bakelit och man hittar också sådana från bakelitens barndom, dvs från tidigt 1900-tal. Så inget är självklart och enkelt i äldre smyckens värld!

Det finns det ytterligare en feluppfattning om bakelit som brun och brunsvart (beror det på telefoner och bestick tro?). Bakelit kan ha regnbågens alla färger, dessutom med detaljer i, alltså tex likna bärnsten. När det gäller smycken i bakelit skulle jag säga att svart och brun nästan är de minst förekommande färgerna, i alla fall inte alls dominerande när man kommer till den stora ”massan” (är egentligen inte så stor, andra plastmaterial dominerar) av bakelitsmycken från 30-talet.

20180415_120610

För att visa hur otroligt svårt det kan vara så är här tre sorgesmycken men bara ett av dem är i bakelit, den högra i övre raden. De andra två är i tidiga material som ebonit, guttaperka eller annat i den stilen. En del kan också vara i horn, som kan se förvånansvärt plastigt och/eller träaktigt ut.

Tyvärr, särskilt när man handlar på nätet, så handlar det mycket om en känsla när man tar i den. Men något man titta på är baksidan och hur den ser ut/känns.

Bakelit är ofta, inte alltid men oftast, lite blankare och lite slätare medan många av de andra tidiga materialen som just den här typen av smycken är gjorda i, mer ”trä-aktiga”, har lite tydligare linjer.

Ett exempel till där skillnaderna syns tydligare. Den övre är i bakelit och där ser man att även om den är skuren får man en helt annan struktur på det.

Den här sammanblandningen förstår jag, det kan verkligen vara otroligt svårt att se skillnad. Det jag vänder mig mot är att man regelmässigt beskriver det som bakelit utan att egentligen ha en aning. Kalla det hellre äldre plastmaterial eller äldre plastliknande material – eller ta reda på vad det är för något. Vi kallar ju inte alla vita/ofärgade stenar för diamanter!

Märkligt nog har många också svårt att skilja på bakelit och andra mycket hårdare material som glas, stenkol/jet eller andra svarta stenar. Finns ju även sorgesmycken i dessa material men de är ju hårda, kalla och blanka på ett sätt som man både ser med blotta ögat att det måste vara glas eller sten. Men framför allt känns det när man tar i dem, den enkla tumregeln kallt = glas eller sten, varmt (kroppstemp) = plast eller något annat tidigt plastliknande material.

Så till något helt annat…

Finns en hel del avarter på nätet men det finns massor med fördelar också, särskilt för nördar! Själv är jag med i diverse olika grupper på Facebook om vintagesmycken, plastsmycken,  återbrukssmycken och hur man restaurerar/lagar gamla smycken bland flera andra. Dessutom några med äldre saker generellt. För att inte tala om Pinterest och andra ställen där man kan ägna sig åt ögongodis och/eller att söka kunskap inom vintagesmyckens underbara värld. Eller bara googla…

 

Jag har en ”brosch” som jag sparat för att ha den i något halsband eftersom den i mitt tycke inte såg komplett ut. Men samtidigt såg den väldigt gammal ut, jag har haft den framme flera gånger men aldrig riktigt haft hjärta att börja göra något med den. Men när jag hade tag i den igen tänkte jag, måste försöka se om någon vet vad det är och om den är hel eller inte. Sagt och gjort, tog några fotografier och la ut den i en av grupperna med den ”enkla” frågan – vad är det och är den hel eller saknas något?

 

Förutom att den sitter på en platta, har kedjor som sitter lite lustigt och är märkligt tjock så har den en öppning på en sida medan de resterande tre är täckta.

 

Det är som är så underbart med de här grupperna med nördar är det alltid finns några stycken som med liv och lust ägnar sig åt att hjälpa till med detta mysterium, en som dessutom går ut frågan på några andra forum för att få fler människors synpunkter – det är så otroligt häftigt med människor som besitter en massa kunskap inom ett smalt, egentligen rätt oviktigt, område.

I alla fall så blev slutsatsen följande från de samlade synpunkterna (från bilder ska ju sägas);

De allra flesta tror att detta är en form vinaigrette/doftdosa från ”Victoria-tiden”, dvs från mitten till slutet på 1800-talet. Rådet var, spara den som den är och ta den till en juvelerare och/eller någon som kan äldre smycken och stenar och gör en bedömning – det kan löna sig. Kan vara ädel metall, kan vara ”äkta” stenar men oavsett är det ett vackert antikt smycke som det inte finns så många kvar av.

Så broschen/doftdosan blir tills vidare istoppad i min lilla låda ”smycken jag tror är Något extra” i väntan på någon möjlighet att visa dem i verkligheten för någon kunnig, någon expert från Antikrundan eller något sånt vore kul.

Kunskap är kul!

Jag lovordar ofta människor som kan saker – jag tycker det är otroligt roligt med människor som snöar in på ett ämne och kan förvånansvärt mycket. Det finns många inom området ”antikt & kuriosa” som kan mycket men vad gäller äldre smycken får man leta lite mer – men de finns där ute, de också.

Den här gången har jag en helt ljuvlig gammal brosch som har en märkning jag inte kunde tyda. Dessutom ser det ut som guld men har inga sådana stämplar. Broschen är med största sannolikhet från sekelskiftet eller något årtionde in på 1900-talet. Det är väldigt mycket jugend över den och dessutom är nålen nästan längre än broschen, båda ett tecken på perioden.

Efter att ha googlat utan att hitta något jag tyckte stämde så slängde ut frågan i en smyckegrupp jag är med i, och vips, så hade jag svaret. Tack snälla, tappade bort ditt namn eftersom tråden försvann men om du läser detta vet du ju vem du är!

Märkningen står för George L. Paine från Massachusetts, företaget fanns 1909-1922 så jag var ju inte så fel på perioden. De flesta smycken var i guld (10 karat plus) så troligen har jag rätt även i materialet. Länk till en kort info hittar du här.

Det är iofs roligt att ha rätt (vem vill inte ha det?) men roligast är ju att ha gissat ungefär rätt och sedan hitta uppgifter som bekräftar det!