Lite blandat till samlingen

Visserligen försöker jag rensa i samlingen men när det dyker upp fina/bra smycken som passar in i samlingen måste de ju köpas…. Även om (som tur är för ekonomin kanske?!) blir det allt svårare och dyrare att hitta bra äldre plastsmycken. Kanske är jag lite medskyldig själv som fått upp människors ögon för dem?

Prisbilden är dock rätt märklig, många tittar på eBay och Etsy och ser en prisbild som inte på något sätt stämmer med prisbilden i Sverige – särskilt på e’Bay finns det dessutom många som tar enorma priser för felaktiga smycken, felaktiga på de sättet att de är inte i de material de påstår och inte så gamla som utlovas heller. Jag skulle vilja påstå att du måste vara rätt kunnig för att handla på e’Bay om du inte ska bli lurad. Själv blev jag lurad massor med gånger i början, handlar i princip aldrig där längre.

Samtidigt finns det också det fenomen som jag blir galen på och har skrivit om flera gånger, så fort det är något i äldre plast så tror alla (eller vill tro) att det är bakelit. Dels beroende på okunnighet, dels på just prisbilden man ser utomlands. Frågar man om hur de vet att det är bakelit får man de mest kreativa svar. Det bästa hittills var ett halsband som såldes som naturlig bakelit, när jag frågade vad det var fick jag till svar att det var naturlig. Undrar om den säljaren trodde bakelit var ett naturmaterial?å som bärnsten, jade eller andra stenar?!

Visst finns det fortfarande fina smycken att hitta men tyvärr börjar det bli som på e’Bay, du måste veta rätt mycket själv för att inte bli lurad, det är en rätt trist utveckling. I min värld handlar det inte om att du hela tiden måste göra det stora klippet, jag kan tänka mig att betala för bra äldre smycken. Det jag INTE kan tänka mig är att betala dyrt för smycken som inte är vad de påstås vara… Det finns också mycket billig, nyare plast där ute som jag inte vill ha!

Två armband/armringar i celluloid. Den vänstra, från 20-talet, såldes som intarsia och jag var vansinnigt nyfiken innan jag fick hem den för att se om jag hade rätt – och det hade jag. Den är normalstor vilket gör att jag misstänker att den ska vara för överarm (många var ju så små förr…). Den högra är ”bara” ytterligare en från 30/40-talet, denna med blommor av olika slag och ett elefanthuvud. Har en uppsättning av de här men det häftiga med dem är att det är verkligen sällan jag hittar en som är likadan som någon av dem jag redan har, de finns i så otroligt många varianter.

Två brosch-clips, båda från 30/40-tal. Den brunröda med en underbar glans är i bakelit. Den dubbla med pärlor emellan är av en typ jag aldrig sett förut, par kom de ju oftast i men inte att de sitter ihop så här. Osäker på själva materialet, plast är det men kanske celluloid.

Så några av de där i lucite som är skurna och målade från baksidan, 40-tal. Tycker de är så fina och puderdosan är lite ”off topic” men jag kunde inte motstå den, visst är den fin?

20200530_080100

Lite djur i celluloid är aldrig fel, älskar särskilt de roliga hundarna på motorcykel. Den bruna hunden har rörligt huvud. 40/50-tal.

20200530_080241

Lite celluloid till… Alla tre broscher, 20/30/40-tal. ”Fjädern” är äldst, en del mörknade stenar (är det ibland på äldre smycken, limmet?!) men komplett och fin.

 

Lycka kan också vara…

… att hämta ett parti tidningar (Husmodern mest) från 50-talet på Auktionskammaren. Håller på att gå igenom några av dem och fotar smycken och sparar för att ha i något slags ”kartotek” för att lära mig mer. Men det är också otroligt roligt bara att bläddra, titta på gamla annonser, läsa husmorstips och mode. Många timmars kul!

20200108_17030020200108_17232720200108_17411920200108_18075420200108_19024420200108_190431

 

Så blev det jul igen…

Varit och hämtat det senaste paketet från min engelska kontakt Naomi, lika roligt varje gång! Känns som en liten julafton att packa upp alla fina smycken som är väl inslagna i massor med bubbelplast. Många äldre plastsmycken är ju väldigt sköra.

Fint armband i celluloid och blå stenar, några stenar ersatta men i väldigt fint skick eftersom det är från 20/30-tal! Två halsband som också är i celluloid men av senare datum, nu är vi framme vid 40/50-tal.

Ett helt parti med örhängen med skruv, alla i celluloid och från 30/40-tal.

20200106_102920

En litet dyrare halsband, hänge i bakelit och kedja i celluloid från 30-talet.

Tre smycken i lucite, broscherna sk ”reversed carved”, dvs skurna och målade från baksidan. Broscherna 40-tal, armbandet är nog mer 50/60-tal.

Och så till sist, charmig elefantbrosch i bakelit, art deco, i behov av viss lagning (ett av läderbanden har släppt). En glittrig, tidig brosch i celluloid från 20/30-tal – tänk en ”flapper-girl”. Så till slut en sk spagetti-brosch, ser ju faktiskt ut som den är gjord av spagetti, i celluloid. Den är också relativt tidig, 20/30-tal.

Veckans fynd

Blir mycket julförberedelser och annar just nu men några smycken har jag hittat de senaste veckorna, framför allt har jag gjort ett fynd framför alla andra;

20191221_134609.jpg

Hittade detta underbara halsband på Tradera, ibland lönar det sig att leta… Halsbandet är i celluloid och från 20/30-talet med typisk ”kedja” till. Med tanke på att celluloid från den här tiden är väldigt skört så är skicket helt otroligt – nästan som nytt! Däremot var det mer tur än skicklighet att det överlevde posthanteringen, visserligen var det skickat i en bubbelpåse men inget hårt runt om, suck. Ibland är det väldigt svårt att få folk att förstå att den här typen av smycken kräver ”silkesvantar”.

På Erikshjälpen hittade jag det vita halsbandet i termoplast som är från 50/60-talet. Broschen i celluloid från 40-talet och örhängen från 50/60-talet hittade jag på Tradera.

Jag har skrivit om det förut men det har blivit väldigt mycket svårare att hitta fina äldre plastsmycken, och de man hittar är dyra. Men är man idog så finns det fortfarande fynd att göra!

Alltid lär man sig något nytt!

Att vara samlare inom ett område där kunskapen generellt sett är låg, särskilt i Sverige, så får man bli som en detektiv eller kanske som en forskare… Jag är ständigt på jakt efter att pussla ihop nya kunskaper och ibland kullkastar något nytt en del av det man lärt sig förut!

Det hände mig nu, ropade in ovanstående brosch på Tradera och lärde mig att den ska vara tillverkad i Malmö i någon slags ”plastfabrik”. Det var den första lärdomen, tydligen har det under 40/50-talet funnits någon form av tillverkning av plastsmycken i Malmö vilket ju är superspännande, det är första gången jag fått en riktig ingång till svensk tillverkning av plastsmycken! Denna tillverkning måste ju kunna gå att leta vidare efter.

hänge isolit

Jag vet att det tillverkades smycken vid sidan av Perstorp med deras Isolit (samma typ av plast som bakelit) och silver, en dotter i familjen, Titti Wendt, startade Silversmedjan 1935 som ett dotterbolag till Perstorp, men det har jag förstått som att det var en liten och i ”hantverksmässig” skala. Har bara en enda gång sett ett smycke därifrån (som jag tyvärr inte lyckades köpa…). Men den här tillverkningen i Malmö låter som något större, någon form av fabrik.

Den andra lärdomen var att denna brosch, som jag nu vet är svensk, har ett trombonlås. Jag har trott att det framför allt var i Frankrike som dessa lås användes, ev en del i mellaneuropa, men nu vet jag att de även användes i Sverige.

Såna här tillfällen måste kännas som när en forskare gör en upptäckt som för dem vidare – häftigt!

 

Plötsligt händer det…

Jag är allmän ”sakletare”, jag letar alltid efter äldre plastsmycken, men jag köper i stort sett inget nytt längre, bara second hand. Och eftersom jag är road även av äldre kläder, hemfaller emellanåt åt en och annan 60-talsklänning, så letar jag också äldre klänningar när jag är ute på mina loppisrundor.

Och igår hände det, på avdelningen retro/maskerad hängde en Katja of Sweden! För er som inte kan er modehistoria så var Katja of Sweden en av de stora modeikonerna under 60/70-talet. Hittar man en sådan måste den ju liksom bara köpas, och det var först när jag kom hem som jag provade den – och den passade perfekt!

Sedan gjorde jag lite efterforskningar på åldern och hittade ”min” klänning på två olika ställen, båda uppgav den som 60-tal – så himla roligt, gjorde hela min dag.

Men inte nog med det, igår såg jag en efterlysning på FB från Nordiska museet efter kläder och minnen från NK’s Franska damskrädderi eftersom de ska skriva en bok. Tänkte inte så mycket på det då men idag på morgonen började jag fundera, har inte jag en sådan i garderoben bland mina ”retro/vintage-klänningar”? Jag dök in i garderoben och tog ut min lilla svarta (som jag tyvärr inte går i just nu sorgligt nog) och visst var den från Franska damskrädderiet!

De ska ha insamling och fotografering i Stockholm och Göteborg men eftersom jag inte bor på någondera stället och dessutom inte rent fysiskt klarar att åka dit så mejlade jag lite bilder till dem. Då lärde jag mig att vända på etiketten, där står vem den är sydd åt och när, så himla roligt. Det visade sig att min fina klänning var sydd åt en fru A Wicander (släkt till skådisen kanske?!) 1956. Och det visade sig att de var intresserade av att titta på min klänning. Så nu får jag skicka iväg en god vän att visa upp den.

20191004_105928

Känner mig som värsta specialisten på retro/vintage-mode, som naturligtvis inte är sant, men lite kul att få känna sig som det en dag eller två!

 

 

Lite nytt till samlingen

Efter att i nästan två veckor brottats med en elak flunsa så är jag på benen igen. Bestämt mig för att ligga lite lågt (igen…) med nyinköpen under tiden jag går igenom samlingen och samtidigt skriver om bloggen. Ligga lite lågt i så motto att bara investera i sådant som är väldigt speciellt eller på annat sätt kompletterar samlingen.

Dessutom behöver jag komma igång med mina egna smycken nu när det börjar bli mer höst (och julmarknaden kommer alltid snabbare än jag tror!). Sålde rätt mycket förra julmarknaden och resten av vintern ägnade jag mig åt att göra om hemmet och göra ett ordentligt hobbyrum så under den tiden var allting nerpackat – och sen kom sommaren. Så nu finns det för ovanlighetens skull inga mängder med redan gjorda smycken att ”plocka av”. Det enda jag fått ur mig hittills är en ny ring.

Men lite nytt till samlingen har det trots allt blivit;

Tre par svartvita örhängen från 60-talet, de två, som är likadana bara skiftade, har jag matchande halsband och paret med ”blixt” kunde jag bara inte motstå!

Fyra broscher, en fyrkantig spännande art deco-brosch som jag nog ska forska lite mer kring, en brosch i celluloid (30-tal) som egentligen är en ”hat flash” som var så billig att jag inte kunde låta bli. En sorgebrosch till den delen av samlingen och så ett hundhuvud i celluloid från 40-talet, hundar har jag alltid svårt att motstå, särskilt om det när ”skägghundar” eftersom jag är matte till en mycket älskad dvärgschnauzer.

Ett typiskt 50-talsarmband i termoplast (en typ av lucite kan man säga) från Coro. Och så till sist, ett sånt där armband som antingen kan vara mer eller mindre sprillans nytt eller väldigt gammalt… kräver med andra ord lite detektivarbete  –  och det gillar jag ju!

Den första kärleken

När man samlar, vad det än är, har man en tendens att bli mer och mer kräsen i sitt samlande. När jag började samla hade jag tex aldrig hört talas om Jakob Bengel (vilket de flesta trots allt inte har) och visste väldigt lite om hur gammal plast i smycken var och vilka fina riktigt gamla plastsmycken det fanns. Och som det blir så här jag en tendens att numera leta efter och köpa den sortens smycken.

Men nu ropade jag in lite plastsmycken från en annan samlare (tack Susanne), typiska 50/60-talare och kände att jag nästan glömt bort min första kärlek, nämligen plastsmycken från 50/60-talet. Minns att min fina mamma hade halsband i fina färger och clips-örhängen i form av blommor – allt i plast. Jag tyckte det var så mysigt att sitta framför min mammas sminkbord (ja, man hade såna på 60-talet!) lukta på parfymer och krämer och prova hennes clips-örhängen som hon också förvarade där. Då var jag 6-7 år och den kärleken finns kvar, tycker fortfarande att en viss typ av klänning som kallades Jackie Kennedy-klänning (som man ofta sydde själv, gärna i Crimplene) och matchande halsband och clips är väldigt fint!

 

Lagningsdag

Idag när regnvädret kom över oss fick det bli lite lagningsdag. Så här års blir både lagningar och mina egna smycken gärna liggande, blir liksom inte riktigt av att gå och sätta sig i verkstan.

20190807_134705

Ett halsband från 50-talet med bruna stenar (glas) har fått två lösa stenar fastlimmade, som tur var fanns de lösa stenarna kvar…

20190807_134717.jpg

Lite broscher har fått nya stenar, uträtade nålar och ett halsband har fått en pärla ditsatt. Hade sån otrolig tur, när jag tog fram halsbandet för att fotografera det kände jag hur det snärtade till i ansiktet och insåg att det var en pytteliten pärla som gav sig av. Jag letade och letade på golv, bord och stolar men hade precis gett upp när jag kände något i halsringningen och där satt den!

20190807_134739

Så till sist, ett strass-halsband får nya stenar plockade från ett spänne som inte heller var komplett.

Ett ganska bra dagsverke!

Lite blandat

Hemma några dagar från torpet eftersom vädret var minst sagt växlande och då tog jag fram mina lådor ”diverse”, äldre plast som inte är smycken men som jag ändå tycker hör ihop med samlingen för att se om jag fortfarande tycker att jag ska behålla det jag har i de lådorna.

När solen är framme går jag ut, när åsk- och regnmolnen drar ihop sig går jag in… Blir rätt mycket gående ut och in eftersom vädret uppenbarligen inte kan bestämma sig!

Började med att konstatera att mina fina väskor och väskhandtag ska bli kvar. Den lilla svarta är nog det sötaste jag sett! Ser kanske inte så speciell ut vid ett snabbt ögonkast men så otroligt fin inuti.

Även puderdosor och fickspeglar får stanna, däremot tänker jag att många skärpspännen och hårspännen får gå. Ofint nog sparar jag de jag tycker är finast eller äldst. Det som ligger i nedanstående lådor ska jag sälja har jag bestämt mig för, det är hårspännen från 30-talet och fram till 60-talet, ev några som är 70-tal. Målarpaletterna tycker jag är supersöta! I den lådan ligger också något som jag tror är en penna, ska dit en spets bara. Det är ett arbete i ben till minne av första världskriget men kan inte bedöma hur gammal den är, mellankrigstid kanske? Svårt att veta vad som är bästa stället att sälja den, kanske eBay är bättre än Tradera?

När det gäller de spännen som ligger i den vänstra lådan ovan kommer de flesta från ett gammalt lager, dvs de är helt oanvända. De är från 50/60-talet. Alla är i plast förutom tre stycken som jag tror är i horn. De enda som inte kommer från lagret är två ”dubbla” spännen längst ner, de runda svarta och de skära. Ska kolla dem ordentligt, de är äldre är min bedömning (alltså äldre än de övriga).