Har haft en liten utställning i ett vitrinskåp, en utställning som jag hoppas kunna göra större när jag flyttat. Lite fint från olika årtionden har jag haft där, nu har den också fått flytta ner i lådor.
Vackra armband från 20-talet, alla i celluloid. De övre är för överarmen vilket var väldigt vanligt om du var en ”flapper-girl”. Den tidens celluloid var något skörare än den senare, att de överlevt och dessutom med stenar i behåll är egentligen rätt otroligt – de är ju närmare 100 år gamla!
Fler vackra armband, dessa från tiden sent 20-tal fram till tidigt 40-tal. Överst till vänster ett riktigt tidig lucite-armband, tyvärr har metallen rostat. Nere till vänster, armbandet som ser ut som ett skärp, är jag osäker på plastmaterial och resten är alla i bakelit.
Håller oss kvar på 20/30-tal, i mitten ett klassiskt art deco-halsband i krom och galalith, resten är i bakelit. Materialen är dock blandade vilket inte var ovanligt på den här tiden, de få plastmaterial som fanns hade väldigt olika egenskaper. Det till vänster har en kedja av celluloid, det högra är blandat med trä och det nedre har småpärlor av en annan plast, troligen lucite som vid den här tiden var den enda plast (vad jag vet i alla fall) som gick att göra genomskinlig.
Två art deco- broscher, den vänstra i krom och galalith, det högra i krom och bakelit. Kromen har en förmåga att få dem att se oanvända ut!
Nu förflyttar vi oss fram till sent 30-tal och 40-tal. Alla i celluloid. Nu börjar man rätt tydligt se att celluloid börjar finnas i allt fler former som sen på 50-talet exploderar i mängder av olika plastmaterial.
Så till sist, 50/60-tal. Spridningen av olika typer/uttryck och material är gigantisk från 50-talet och framåt. I min personliga stil är jag särskilt svag för 60-talet men uppskattar ändå alla dessa stilar och varianter från hela plastens utveckling.
Nu är det – äntligen – flytt på gång! Dröjer ett tag dock, troligen inte förrän efter sommaren. Men det innebär trots allt att det känns lättare att fortsätta packa ner samlingen när det finns något slags ljus i tunneln när den kan komma fram igen… Nu ska jag ”bara” hitta en bra förvaringslösning.
Idag är det lite fina armband som packas ner.
Fem armband, alla i bakelit och från 20/30-talet och art deco-tiden. Alla är elastiska och tyvärr behöver i stort sett alla träs om… Är ett sånt jobb som har väldigt svårt att bli av men dag ska det väl bli av, de kommer inte riktigt till sin rätt när de inte har någon ”stuns”.
Mer bakelit från samma tidsperiod, dessa är väl vad man kalla halvstela. Det gröna armbandet har jag dessutom lyckats hitta matchande örhängen, kan mycket väl vara så att det från början funnits fler delar.
Och så lite stela bakelit-armband. Väldigt typiska varianter, dels de släta som finns i många olika färger men den här gula och den brunmelerade som syns ovan på de halvstela är de absolut vanligaste. En annan variant jag hittar då och då är de med skuren dekor, oftast svarta. De två längst till vänster är ett nyinköp, de ligger i en rund ask. Har aldrig sett det förut, ska se om det går att klura ut om de legat i den från början eller om de bara råkade passa i den.
Så ytterligare två bakelit. Den vänstra skulle man kunna fördelas att tro är i celluloid, påminner ju mycket om alla dessa blommande armband som finns i celluloid men nej, den är skuren i bakelit. Det högra blir jag inte riktigt klok på, alla ”slantarna” är i bakelit och själva armbandet i okänt plastmaterial. Men det är inte det som är frågetecknet utan det är att det är så stort i omkrets. På den här tiden hade man mycket armband på överarmen men det brukar alltid vara stela armband men bäst vad det är stöter jag väl på en bild eller någon som vet.
Så till sist, armband i celluloid, är dock osäker på materialet i den längst upp till vänster, från 30- och 40-talet. Det som är lite lurigt är det med blå blommor till vänster i andra raden, det här är i celluloid men samma typ av blommor gjordes också ofta i ben. Det gäller även broscher och örhängen som man också hittar i detta mönster. Till sist bjuder jag på ett underbart gult armband som är som gjort för våren och påsken .
Jag är väldigt svag för smycken från 20- och 30-talet, tänk bara att få gå på fest med de tjusiga utstyrslar som många kvinnor hade då!
Ja, ja, vad är väl en bal på slottet… Drömmen är att hitta en klänning från tiden i hyfsat skick men så länge får jag väl glädjas åt några fina smycken i celluloid från tiden 😁
Bara att dessa relativt sköra smycken med massor av stenar ens överlevt, de är ju närmare 100 år gamla, är rätt otroligt! Och många av dem fullt bärbara idag.
Jag har bestämt mig för att hoppas att jag, trots läget på bostadsmarknaden, lyckas sälja mitt hus under våren. Det innebär att jag fortsätter att packa ner samlingen, även om det bär emot…
Det innebär också lite blandade nedslag, idag lite bakelit-broscher som av någon anledning hade hamnat i en låda där de inte skulle vara 😁 Alla broscherna är från 20/30-talet och art deco-perioden.
Först två helt ljuvliga broscher i bakelit med metall och stenar. De här känns verkligen som från en annan tid när även bijouterier gjordes med största hantverksskicklighet. Ingen vet egentligen ursprung men troligen Tjeckoslovakien eller någonstans i det området, där tillverkades många otroligt vackra i smycken med metall och stenar (glas) under den här perioden.
Det här var en form på brosch som var vanlig under art deco-perioden, inte bara i plast utan över huvud taget. När det gäller bakelit var de antingen gjutna i form som skapade mönstret men ofta ”snidade” som den gula här ovan.
Så till sist lite blandat, den vänstra väldigt klassisk art deco med bakelit och krom. Den lilla åsnan har jag aldrig sett förut, den tror jag är rätt ovanlig. Blommor har alltid varit ett vanligt mönster så även i bakelit, och kaméer dyker naturligtvis upp i bakelit också.
Det är numera väldigt svårt att hitta bra vintage-smycken i allmänhet på loppis och det gäller även plastsmycken. Vore spännande att veta varför, kan människor mer så de inte skänks eller köps de upp av handlare? Eller börjar helt enkelt kvinnorna med välfyllda smyckeskrin ta slut?
D här veckan har jag i alla fall lite julafton eftersom mina samlade köp från England har dykt upp. Eftersom frakten numera är rätt dyr så samlar vi helt enkelt till vi fått ihop tillräckligt för att det ska kännas lönsamt att skicka. Det roliga med det är att det hinner bli köp under en rätt lång tidsperiod vilket gör att jag hunnit glömma vad jag köpt så därför känns det alltid som jag packar upp en present!
Tre charmiga set, alla från 50- och 60-talet. Från vänster till höger, set med armband och brosch från Coro i silverfärgad metall och celluloid, gult set med armband och halsband i thermoplast och kromfärgad metall och längst till höger också thermoplast men med en ganska ovanligt utformning.
En av dyrgriparna är det här vackra halsbandet från 30-talet i typisk art deco-stil, krom och galalith. ”Jakob Bengel lookalike”.
Ytterligare tre dyrgripar, alla tre i bakelit från 30-talet. Från vänster till höger, armband I mässing och bakelit, halsband bakelit på okänd metall och längst till höger ett mycket ovanligt armband med en fin skotte i metall och en grov kedja man ändrar vidden med, aldrig sett något liknande.
Två relativt tidiga plastsmycken från 20-talet i celluloid, det vänstra armbandet är ett ormarmband med strass för att bära på överarmen och till höger är en rätt vanlig variant på brosch från tidigt 20-tal.
Till slut fyra örhängen från olika tider. De rosa med ränder är i lucite och från 50/60-talet men de har nog vid tillfälle lagats eftersom en är upp och ner, dock enkelt att rätta till genom att ta loss ett av clipsen och vända på det, de orange är från 60-talet i tidstypisk design. Sen kommer två riktiga favoriter, de svarta i celluloid från 20/30-talet som skulle vara lika moderna idag och de ljuvliga vita i lucite som har ett mönster utskuret bakifrån för att skapa 3D-effekt. Tyvärr har clipsen rostat så den övre delen har blivit missfärgad. Ska göra ett försök med mitt vanliga trick, mjuk borste och tandkräm, och se om jag kan få bort åtminstone lite av det.
Blir tyvärr rätt lite pysslande med min samling för tillfället, varken skrivandet på boken eller katalogisering. Lite nytt har jag hittat enligt nedan men resten av samlingen är ”gömd” bakom möbler och saker som jag varit tvungen att flytta från två andra rum på grund av en tråkig vattenskada och dessutom lite andra avloppsproblem…
Och eftersom det står grejer överallt har jag heller inte ro att skapa nya smycken så det känns rätt trist. Längtar förtvivlat till när allt kring vattenskada och avlopp är fixat och jag ”får tillbaka” mitt hus (och mitt liv känns det som!) igen. Inte nog med två pandemi-år utan också snart ett år med hantverkare som går ut och in och allting i en enda röra, suck. Kan suga musten ur vem som helst men för mig, med lite andra utmaningar, gör att jag alldeles tappar styrfart. Men snart är det förhoppningsvis klart och det är sommar, även om inte den i år heller har mer än styrfart, då får jag upp farten in!
Fina halsband i plast kan man väl aldrig få för många? Särskilt inte härliga ”50/60-talare” i fina färger.
En siluett-brosch i celluloid och guldfärgad metall från 20/30-tal och två par örhängen från 60-talet helt i nyskick.
Och till sist två som kräver lite mer undersökning. Halsbandet skulle kunna vara 60-tal men också nyare, jag tror på 60-tal helt pga av lås och hur plasten ”känns” men kräver lite mer koll. Setet med hänge och örhängen såldes som bärnsten men jag är tveksam, tror mer på någon typ av plast. Men jag ska försöka använda det jag just lärt mig, bärnsten är ”elektriskt”. Ta en pappersnäsduk eller liknande och riv av en liten bit, gno smycket mot dina byxor eller något annat så du skapar statisk elektricitet och fastnar sen den lilla biten av pappersnäsduken är det bärnsten, annars plast. Jag såg detta tips på hur man testar bärnsten på Antiques Road trip på BBC men inte provat det än.
Nu har jag haft liten julafton igen – en låda från min kompis i England. Alltid lika roligt att packa upp lådan även om jag vet vad den ska innehålla – men jag har ju inte sett dem i verkligheten.
Ovan ett halsband i sk thermoplast från 50/60-talet. Är lite svag för den här typen, helst skulle man ha ett helt set.
Dyrgripen är detta fina/häftiga halsband i krom och galalith från 30-talet i art deco-stil.
Två nya siluett-broscher i celluloid från 30/30-talet, båda målade. Den med hjärtat ska få ersätta en likadan i samlingen, fast omålad, som saknar halva hjärtat och halva texten. Det är en kärleksbrosch, texten betyder ungefär ”vi två”.
Blandade armband, ett litet smalt fasetterat armband i bakelit från 30-talet, ett fyrkantigt genomskinligt i lucite som troligen är från lucitens barndom på 40/50-talet och ett med elefanter och blommor i celluloid från 30/40-talet.
Lite blandade örhängen, röda i celluloid 40/50-tal, långa röda 60-talare, ett par gula söta örhängen med blommor från 50-talet och till sist ett par i bakelit från 30-talet.
Och så till sist en av mina kärlekar, hundbroscher, här i form av två hundar med rörliga huvuden i celluloid från 40/50-talet.
I Retro nr 6 (i butik från måndagen den 29/11) finns ett stort reportage om örhängen, är du road av äldre smycken, vilket du troligen är eftersom du hittat hit, så kan jag bara säga – läs det! Att jag varit behjälplig gör ju inte saken sämre eller hur? Skämt åsido, har du ännu inte upptäckt denna utmärkta tidning för oss retro-nördar så är det dags att göra det nu!
Som komplement till den generella genomgången du hittar i Retro har du här en mer specifik när det gäller plast.
Från sent 1800-tal och en bit in på 1900-talet är det otroligt svårt att hitta örhängen i plast, min gissning är att det helt enkelt var ganska ovanligt på den tiden. Plasten från den här tiden var dessutom skör så det är heller inte mycket som överlevt. Hittar du något så är det i så fall i celluloid eller någon av de material som man gjorde sorgesmycken i eftersom det är de plastmaterial som stod till buds vid den här tiden. Skruvfästet kom i slutet på 1800-talet och clipset hade ännu uppfunnits så det var hål i öronen var relativt vanligt om du nu över huvud taget bar örhängen. För hål i öronen gällde framför allt en anordning som nästan ser ut som en fiskekrok.
Strax före sekelskiftet kom skruvfästet och i slutet på 20-talet clipset, när dessa två varianter slog igenom blir det istället lite ekivokt att ha hål i öronen, det är bara ”lätta” flickor som hade det. Däremot har örhängen blivit mer lättburna tack vare att du inte behövde ta hål i öronen och därigenom vanligare. På tidigt 1900-tal, 1900-1920, hade du långt hår och håret uppsatt och visade dina öron med små fina örhängen (tänk små pärlörhängen). Mycket fokus var på en brosch i halsen och stooora hattar med mängder med utsmyckning. På 20-talet däremot shinglade du håret och hade hattar som satt tätt intill huvudet (typ klockhattar) och då blev örhängen istället långa och hängande. På 20-talet slog plasten igenom som smyckematerial i lite större skala och från och med nu finns det betydligt mer att hitta för oss sakletare. Att tänka på från den här tiden är just det där med hål i öronen, har örhängena du hittar krokar för hål är de mer troligt en senare kopia/efterapning eller är skruvfästet utbytt.
Plastmaterialet i smycken på 20-talet var framför allt celluloid och ibland något av materialen som sorgesmycken gjordes av typ ebonit. Tänk jazz-eran och att allt ska vara långt och hängande, det ska gärna glittra också, strass och fasetterade pärlor var vanliga. På 20-talet upptäcktes Thutankamons grav vilket drev fram en vurm för allt från det antika Egypten som också går igen i smycken från 20/30-talet.
På 30-talet är fortfarande celluloid det stora materialet men nu kommer också ”bakelit-materialen”, dvs bakelit men också galalith, isolit och alla andra varianter av liknande material. I just den geometriska art deco-stilen är det vanligt att plasten är kombinerad med krom. Förutom den geometriska art deco-stilen hamnar, som vanligt vill jag nästan säga, blommor på örsnibbarna. På 30-talet samsas clips och skruvar men skruvfästen är vanligare.
På 40-talet är bakelit-materialen nästan helt försvunna igen, de finns men i mycket mindre skala, celluloiden har utvecklats betydligt och är nu ett bättre och hållbarare material. Nu kommer också lucite, plexiglasets föregångare. Och nu är det blommor, fåglar och djur för hela slanten… Allt från små blommot på örsnibben till hängande fågelburar. Även under 40-talet var fortfarande skruvfästet vanligare än clipset.
Med 50-talets intåg kom också clipset på stor frammarsch för att på 60-talet i princip helt tagit över. På 50-talet skulle det matchas framförallt örhängen och halsband, men örhängen med matchande brosch är också en vanlig kombination. Bland plastsmycken i det som kommer att kallas termoplast hittar man en hel del set där det även ingår ett matchande armband tillsammans med halsband och örhängen. Nu kommer också den mjuka plasten som var stor både under 50- och 60-talet. Från och med nu utvecklas plasten snabbt och kommer i så många olika former att det handlar mer om kemi för att klura ut vilket plastmaterial det är och då förlorar det sin betydelse enligt mig. Stilen på 50-talet är väldigt bred, nu hittar du allt från blommor till udda geometriska former.
60-talet är clipsens riktigt stora tid för att sin tur nästan försvinna när håltagningspistolen gör sitt intåg i skiftet 60/70-tal. På 60-talet ska örhängen vara stooora, vare sig de sitter på örsnibben eller är hängande, och det gynnade plasten eftersom även stora örhängen fortfarande blir relativt lätta i plast. På 50- och 60-talet var plast framtidsmaterialet så det fick gärna synas att det var plast. Inte som på 70-talet när det blev ”skämmigare” med plast utan naturligt skulle det vara.
Trots alla motigheter, nu har boxen till parabolen gått sönder också så jag är utan tv, så har det trots allt blivit en del tillskott till samlingen.
Först ett gäng charmiga celluloid-figurer från 40-talet och 50-talet, möjligen att någon är från 30-talet (dock inte 1903 som det står på kortet längst upp till vänster). Som samlare vill jag så klart ha mina smycken i så bra skick som möjligt men jag måste erkänna att jag också är väldigt svag för den patina som den söta flickan i övre raden har.
Figurer i plast har varit populärt under lång tid i olika former, många gånger i form av olika ”serier”. Jag kan bara gissa att mexikanen och indianen till exempel har tillhört en serie om världens folk.
Senaste bakelit-fynden, båda 30-/40-tal. Armbandet är elastiskt med en stiliserad fjäril som ”center-piece”, örhängen tunna och genomskinliga. Tycker det är spännande att det är sådant riv efter halsband i bakelit med ”vanliga” pärlor när det finns så mycket annat vackert att hitta. Men jag tackar och tar emot så länge det varar.
Ett axplock av halsband, 50/60-tal. Möjligen att halsbandet uppe till vänster hör hemma på 40-talet.
Så några smycken från min absoluta favorit-period, art deco/30-tal. Lite osäker på material i de vänstra, örhängen och brosch, men ”spagetti-broschen” är i celluloid. Halsbandet är i galalith och krom. Jag upphör aldrig att fascineras av hur ”moderna” dessa smycken fortfarande är sådär 90 år senare.
Så till sist, ni som brukar följa mig vet att jag är förtjust i hundar så ett par sådana har det också blivit. Dessa båda är äldre än vad man kan tro, båda från 30-talet eventuellt kan den vänstra tom vara från sent 20-tal. Visst är de väl charmiga?!
Denna ljuva sommar har bjudit på värme, sol och utomhusliv. När vädret blev sämre började OS så passligt… Har man dessutom två ”renoveringar” som har gjorts och ska göras och tiden begränsad på grund av mina fysiska förutsättningar så har det inte blivit mycket mycket tid över varken till min samling eller mina andra hobbies. Inte ens särskilt mycket loppis-besök har det blivit denna sommar.
Tids nog har vi en lång höst och vinter när all tid i världen kan ägnas åt alla mina hobbies, tänkte försöka komma igång och sy igen och inte bara lagningar. Jag hoppas också få lite mer inspiration till mina egentillverkade smycken, inspiration som väldigt mycket legat i träda under pandemin.
Men naturligtvis har jag inte helt kunnat hålla fingrarna i styr, lite loppisar, Tradera och Englandsköp har det trots allt blivit. Nu när jag är hemma från stugan några dagar för besikta bilen och förbereda min källarrenovering passar jag på att köra ett ”uppsamlings-heat” med vad jag samlat på mig under de senaste månaderna.
Börjar med halsbanden ovan är från vänster till höger; amerikanskt set med halsband och örhängen i bakelit, lite svårbedömd ålder 40/50-tal? Det svarta trodde den som sålde det att det är Bengel men jag är tveksam, har rätt ålder (30-tal) men jämfört med de andra jag har känns det inte hundra rätt. Fint oavsett. Det högra har gröna pärlor av bakelit men de andra är i för mig okänt material. Jag tror att det tyvärr saknas en pärla, ser ut som om det borde finnas en grön pärla mitt fram. Så det häftigaste av dem, bakelit och trä. Har aldrig sett något liknande.
Lite mer ”vanliga” halsband, alla utom det gröna är typiska 50/60-talare. Det gröna är skuren galalith från 30/40-talet.
De här två halsbanden ligger i utkanten av samlingen, slutet 60-talet eller 70-tal.
Charmiga broscher i celluloid från 40/50-tal, möjligtvis är någon av dem från 30-talet. Flera av dem har jag aldrig sett förut.
Mer charmiga broscher. Från vänster till höger, orkidé i celluloid 40-tal, helt underbar giraff i skuren galalith 30/40-tal. Och en sån där svår som skulle kunna vara ben eller plast, efter att ha synat den ordentligt är jag säker på att det är celluloid från 30/40-tal. Nedre raden, båda i celluloid och 30/40-tal. Den högra röda hunden saknar tyvärr en bit av örat men det är inget man tänker på.
Avslutar ”brosch-bonanzan” med två bruna, sådana som alla tror är bakelit men som inte är det… Den vänstra en typ sorgebrosch och den högra är ett spännande indian-huvud (som jag aldrig sett förut). De här materialen är alltid knepiga, ebonit och/eller bog oak skulle jag gissa. Tidigt 1900-tal, upp till 20-talet.
Avslutar med tre armband, det vänstra är från 60-talet, mitten är i bakelit från 30/40-talet och längst till höger ett sånt där som kan vara allt från 30-talet fram till idag men efter att ha synat både plasten och tråden den är trädd på så är min gissning 60-tal i okänt plastmaterial.
helensjoyeriadotcom 