plastsmycken

Ben och plast

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Två material som jag fortfarande har väldigt svårt att skilja på är ben och plast, celluloid, de kan vara otroligt svåra. Många äldre broscher, halsband och armband kan vara utskuret ur ben men också utskuren celluloid. Celluloid kom ju till för att just efterlikna ben, elfenben, så det är egentligen kanske inte så konstigt. Det som gör det extra svårt, och samtidigt bra, är att ben rätt sällan är elfenben utan oftast ben från oxe/nöt – och det känns ok att hantera.

 

Finns flera sätt att försöka skilja plast och ben åt;

Ett är lukt, gnid på det/den så den blir varm och lukta, celluloid luktar kamfer/malkulor eller lätt konstgjort (lukta på en äldre bordtennisboll!) medan ben luktar just ben, tänk kött/stek. Istället för att gnida kan man istället spola den under riktigt hett vatten, då kan man också få fram lukten.

 

Ett annat är, om man vågar eller hittar något undangömt ställe att testa på, är att värma upp en nål eller liknande och försiktigt trycka den heta metallen mot materialet, den mesta plast smälter vilket ben inte gör. Men man ska veta att man gör åverkan på smycket så jag tycker nog att man använder detta sätt väldigt sällan och väldigt försiktigt. Dessutom är riktigt gammal celluloid rätt eldfarligt… Dessutom kan man förstöra värdet om det är ett riktigt gammalt fint smycke.

Man kan syna materialet mot ljuset, har man ett relativt tunt smycke är celluloid rätt genomskinligt vilket ben inte är i samma utsträckning. Tittar man i lupp har oftast ben vissa oregelbundenheter i materialet som plast inte har.

Ytterligare en variant är att försiktigt knacka mot tänderna, plast och ben har väldigt olika ljud – men det förutsätter att man har ett smycke som man vet säkert är det ena eller andra som jämförelse. Sak samma med tyngd, ben känns kompaktare och tyngre än plast men det förutsätter också två smycken man kan  jämföra mellan där man vet vad det är för material i det ena.

Och den sista (?!) varianten är att hålla det mot kinden, ben är ”svalare” än plast,  inte så kallt som glas och sten men definitivt kallare än plast. Även denna variant är lättare om man har ett plastsmycke som man säkert vet är plast och jämföra med.

Fotograferar ifatt

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Idag passar jag på att komma ikapp lite med fotograferandet. Det gäller att passa på när det är en dag som är lite ljusare, svårt att få till det bra när det är så mörkt ute som det har varit ett tag. Fotograferar man bara med naturligt ljus måste det ju liksom vara ljust!

 

Blivit några celluloid-broscher, örhängen och armband. De otroligt läckra örhängena uppe till höger har nog, precis som säljaren sa, fått sina glittrande stenar senare, de har nog inte funnits där från början. Setet längst upp till vänster känner jag mig väldigt ambivalent till, det borde vara 50-tal men ser otroligt nytt ut – kan det vara en modernare kopia? Fast jag har aldrig sett kopior… De två med blommor är japanska, troligen från 40/50-tal.

Lite hundar har det också blivit, alla äldre och i celluloid.  Kan det vara för att jag har hund som som gör att jag är så förtjust i de här?!

De här två armbanden hittade jag på Erikshjälpen förra veckan. Stela armband är alltid otroligt svåra att datera, de har sett likadana ut i årtionden, men de här tyckte jag hade så 60-talsinspirerat mönster och en lite annan känsla i plasten än dagens så jag tror de kan vara ”från tiden”.

Så till sist, en ljuvlig elefant som är i lucite från 50-talet, en hjärtformad brosch till min siluett-samling och en rund brosch som symboliserar utmaningen med äldre plastsmycken, den är mycket äldre än man kan tro vid en första anblick, den är från 20/30-tal!

Parfym-gömma?

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Upptäckte att jag ägde två av dessa fina hängen (så går det ibland när samlingen börjar bli för stor…) och tänkte jag kunde sälja det ena. Men då behövde jag dyka ner lite i vad det är, ålder osv. Men också vad den är värd.

Sagt och gjort, började leta information om den och upptäcker att det påstås vara en parfym-gömma i celluloid, någon gång från 20/30-tal. Den ska alltså öppnas och i den ska det ligga en liten svamp som man fuktar med sin parfym. Jag har i och för sig reagerat för att den är så hög och att innedelen känns lös… Problemet är bara – hur i hela fridens där kommer man i den!?

Och är detta verkligen en parfym-gömma eller ”bara” en ovanligt hög kame eller kopia av en gammal? Bara för att någon påstått en sak på nätet betyder det ju inte att det är sant! Ser inte så gammal ut heller men det har jag lärt mig, plastsmycken kan se förvånansvärt moderna ut och ändå vara gamla så det betyder egentligen ingenting.

Har inte vågat vara för ”våldsam” i mina försök att hitta ett sätt att komma i den, tänk om jag förstör den? Letat som en galning efter mer info i böcker och på nätet men ingenting. Nu har jag som en sista utväg lagt ut frågan på ett antal olika typer av smyckesgrupper på facebook och håller tummen för att det finns någon därute som dels vet mer om den, dels har en idé om, och i så fall hur, den ska öppnas.

 

Delsamling – skuren och målad lucite

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

En del av samlingen består av broscher och örhängen i lucite med bakomliggande utskurna och målade mönster, oftast blommor. Har sett några med med kvinnor i krinolin också.

Det är oftast klart plastmaterial, lucite, som från baksidan skurits ut i mönster av blommor och sedan färglagts så det ger en nästan tredimensionell upplevelse på framsidan.

 

Det är ganska enkelt att se med blotta ögat när det är den här typen men framför allt både ser och känner man det från baksidan, man känner det utskurna och ser (och känner) det målade. De började göras/säljas på 40-talet. Som med nästan alla andra plastsmycken är det svårt att veta var de är gjorda men jag ser dem oftare på eBay än på Tradera och det ser jag som ett tecken på att de i alla fall inte är svenska.

Plastmaterialet Lucite kom i slutet på 30-talet och slog igenom stort på 40- och 50-talet som material i smycken (se mer under rubriken plastsmyckens material). Lucite är den enda av de äldre platserna som kan vara helt genomskinlig (föregångare till plexiglas). Det knepiga, som samtidigt är det goda, är att det inte åldras på samma sätt som båda bakelit och celluloid kan göra. Det gör att även ett smycke från 40-talet kan se rätt nytt ut och det gäller att titta på andra detaljer för att känna sig säker på att det är äldre.

 

De oftast förekommande är broscher som är fasettslipade och med nål fastsatt bak. Sedan finns varianter på temat, hängande från en gren, med ramar av olika slag. Alla dessa är mestadels från 40-talet, tidigt 50-tal.

 

Sedan har jag hittat ytterligare en brosch-variant med ram och täckt baksida, där ramen kan eventuellt vara av celluloid. Och även om jag inte kan se baksidan ser jag ändå att det är sv samma modell. De är också oftast 40-tal.

Förutom broscher finns dessa även dessa som örhängen och i set med brosch och örhängen. Jag har också sett hängen till halsband, hade ett i min ägo innan jag började samla och hann tyvärr sälja det, även armband i flera delar. De är betydligt ovanligare än alla andra varianter.

Har också hittat en stel armring och ring med samma teknik men med svart botten. Misstänker att de är något nyare/yngre, kan vara mer 50/60-tal än 40-tal, gissningen har jag egentligen inget belägg för annat än att jag själv ”upplever” dem som nyare och modernare. Har också sett att det finns formgivare fram på 70-talet som gjort den här typen men på något sätt (fråga mig egentligen inte riktigt hur, mer än känsla över det gamla) ser man att de är av nyare datum.

 

Julafton i september

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Nu har helt plötsligt julafton flyttat till september… varit och hämtat en hel låda med spännande saker. Har köpt ett helt parti, 77 st, plastsmycken som det ska bli både spännande och roligt att packa upp.

Inte minst är det roligt när man får något så välpackat, någon som också värdesätter dessa smycken. Det är många gånger synd med plastsmycken, många tycker bara det är skräp och kastar ihop dem lite hur som helst. Men problemet med det är att många äldre plastsmycken (som jag är ute efter) är sköra och blir skadade. De kan dessutom ibland vara ganska värdefulla.

Jag har flera gånger tex kontaktat auktionsfirmorna som säljer osorterade smyckeskrin. När jag ropat in ett sådant parti och man bara har öst ner alltihop i en plastpåse när jag får hem det blir jag ledsen. Så skulle man ju aldrig behandla ädlare metaller! Och faktiskt så kan ett ovanligt, äldre plastsmycke vara värt minst lika mycket som ett smycke av ”ädlare” material.

2017-09-01 17.04.20

Än så länge har jag bara packat upp de stela armbanden men jag känner mig redan nöjd. Många härliga timmar framför mig!

 

Celluloid och nyare kopior

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Fick en fråga igår om två broscher jag ska sälja eftersom jag konstaterat att de är alldeles för ”nya” för mig. När jag köpte dem trodde jag att de var i celluloid (i början av mitt samlande, på intet sätt fullärd nu men nu kan jag i alla fall lite mer…) men när jag sorterade samlingen hittade jag dem och konstaterade att de är i någon slags ”plastmassa”, vad vet jag inte.

2017-08-26 13.32.59

Personen ifråga undrade om det inte var celluloid och undrade hur jag vet att det inte är det. Knepigt kände jag, hur förklarar man en känsla? Men sedan funderade jag lite och försökte förklara, dels ser man med blotta ögat att de är nyare men de är också ”poriga” på ett sätt som celluloid inte är.

 

Plockade fram både de två jag ska sälja och två äldre i celluloid i samma stil och när man ser dem in till varann är skillnaden väldigt uppenbar!

 

Lite nytt från UK

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Blir inte mycket bloggat nu när jag delar min tid mellan hemmet och stugan. Betyder nödvändigtvis inte att jag inte hittar något nytt till samlingen, bara att jag inte hinner fotografera det utan det läggs ännu så länge rätt osorterat i en låda…

Som jag skrivit innan har jag haft förmånen att bli inbjuden till en FB-sida där man köper och säljer äldre plastsmycken och en del hantverkssmycken. Det är otroligt kul, jag dreglar mest hela tiden över alla fina smycken, människor som intresserar sig för samma sak som jag och en hel del väldigt kunniga. Enda problemet är att sitta på händerna och inte köpa allt man vill ha, suck. Inte alltid det funkar, har bla köpt ett ”parti” med örhängen i bakelit.

 

Bakelit

Är också med i en liknande grupp helt inriktad på broscher, där säljs det dock både relativt nytt och gammalt. Även här hittar jag människor som kan en massa.

Jag har i alla fall bestämt mig för att köpa från Europa i första hand, blir naturligt mest UK, för att portot blir så väldigt dyrt från USA och Canada. Dessutom tar det evigheter innan det kommer fram. Gör det ett steg lättare att låta bli ”köp”!

Riktigt bra och roligt att ha hittat ett väldigt bra ställe att fråga och stämma av när jag nu snart ska börja katalogisera min samling lite ordentligt.

 

Polyten

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Idag har jag återigen lärt mig något nytt, det är helt underbart med människor som kan en massa saker. Jag kom i kontakt med en kvinna via Tradera som i sin tur tipsade mig om en grupp på Facebook – tack Gun – för broschnördar, som i sin tur gjorde att jag kom med på en annan grupp för plastsmycken. Enda problemet är att hålla i plånboken…

Jag la bara ut lite allmänna bilder på en del av min samling av broscher och då upptäckte en kvinna där att vi hade likadana broscher, bara i lite olika färg. Hennes var blå, min är orange. Hon berättade att den är 50/60-tal (visste jag) och att den är gjord i den första polyten-plasten (visste jag däremot inte). Jag trodde att det var celluloid! Polyten är den plast som också användes till de konstfulla badmössor med blommor på som fanns under den här perioden, tänk Esther Williams.

Härligt, då har man blivit lite klokare!

001784a99d66d81c2285db68f569024e

Har den här broschen också, den har inte riktigt samma mjuka plast – får nog kolla denna också…

Liten loppisutflykt

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Idag var det dåligt väder och vi behövde handla så det fick bli en tur runt till loppisen i Skruv. Det är en riktigt bra antikt & kuriosa-loppis, så kan man passa på att besöka Skrufs glasbruk (som ligger på samma ställe) och dessutom ta en fika eller handla gott bröd på bageriet i gamla stationshuset.

 

Jag letar efter ett skåp till torpet men det fanns det så klart inget, det är lustigt, jag tycker mig ha sett gamla skåp i massor för inga pengar alls men nu när jag behöver ett finns det inte att uppbringa… Men när jag ändå var där rotade jag så klart i smyckelådan också och hittade det här för 25 kr.

Ett par örhängen/clips i plast som jag är hyfsat säker på är 60-tal och ett halsband med skruvlås som nog är rätt gammalt, ska testa för bakelit när jag kommer hem.

Så det blev en rätt bra dag trots regn och utan skåp!

 

 

Mera Bengel

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Nu ska jag lära mig mer om Bengel har jag tänkt, detta ska vara den bästa boken påstås det. Lämpligt nog kom den neddimpande i brevlådan en riktigt regnig dag.

2017-07-17 15.06.04

Nu är inte min skoltyska så bra men som tur är så är den tvåspråkig, både på tyska och engelska.

2017-07-17 15.06.16

Det jag hoppas jag ska lära mig är inte bara ungefär hur smyckena ser ut (det finns en hel del bilder på nätet) utan mer om historien, som jag tycker är lite häftig, men också hur man kan lära sig att se om det är Bengel, och dessutom om det är ett nytt eller ”från tiden”. De där små detaljerna som skulle kunna göra att man kommer åtminstone ett snäpp närmare.

Vad jag förstått är aldrig de gamla märkta, de nya (som är tillverkade idag efter gamla ritningar) ska vara försedda med intyg men eftersom Bengels smycken oftast är väldigt dyra så lockar det tyvärr också fram lite mindre nogräknade som gärna ”vill” att det ska vara Bengel och då allra helst gamla (eftersom de är dyrast!). Så ska man någon gång investera i ett Bengel-smycke (eller har turen att fynda ett!) så behöver man veta vad man ska titta efter, tänker jag.