Månad: april 2025

Clips-broscher

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Letade länge efter ett svenskt namn på dressclip, som de heter i England, då har man glädje av en samling äldre tidningar. På den tiden, vi pratar 30-tal, var vi ju inte så ”svengelska” som vi är idag så jag tänkte att det måste ha funnits ett svenskt ord. Efter mycket letande hittade jag en annons där de kallades clips-broscher så det är vad jag kallar dem. Försökt hitta annonsen igen men har tyvärr lyckas jag inte lokalisera den så jag kan inte visa upp ”beviset”…

Clips-broscher användes i urringningen på klänningen, fram eller bak. Ofta i par men inte alltid. Tänk Hollywood och glamorösa ”slinkiga” långklänningar. Väldigt art deco. Det är ett rätt speciellt smycke, de existerade endast i princip på sent 20-tal och 30-talet. De känns igen på det långa ”clipset” med piggar på baksidan. Icke att förväxla med sko-clips som har mycket kortare clips och oftast lite vassare piggar.

Jag har naturligtvis bara clips-broscher i plast, eller med plastdetaljer, i samlingen men det är lika vanligt att hitta dem i metall, oftast med stenar. Om de också existerade i ”finare” material, guld och silver med äkta stenar, är mer än vad jag vet men jag tror inte det var så vanligt eftersom jag aldrig sett någon. De var nog mest bijouterier som användes för att förändra eller piffa upp en klänning.

Clips-broscher i bakelit, några med kromdetaljer eller detaljer av mässingsfärgad metall. Tre av dem är sk ”reversed carved”, dvs de är skurna och målade från baksidan för att skapa en 3D-effekt.

Clips-broscher i celluloid. Några från Japan, några från USA. De i snörliknande utförande kallas spagetti-broscher.

Och till sist ett antal i galalith, ett bakelit-liknande plastmaterial gjort på mjölk (!). Många av dem med metalldetaljer, många i väldigt typisk art deco-stil. Den längst upp till vänster är från Jean Painleve, Paris. Du kan läsa mer om honom i ett tidigare inlägg.

Äntligen!

~ helensjoy ~ 2 kommentarer

Mina egna smycken har tyvärr fått ligga på sparlåga länge, först pga ett fall som resulterade i att jag bröt handleden (höger så klart) med gips och rehab för att få en fungerande hand igen. Men värken försvann inte utan jag hade också lyckats få en senskideinflammation som följd av skadan. Litet ingrepp som skulle ta en kvart och sen skulle äntligen jag vara hyfsat återställd. Men tji fick jag, läkaren som gjorde ingreppet lyckades istället med att skära av nerver till tummen så jag förlorade all känsel där. Ny operation, nytt gips och ny rehab.

När jag äntligen blivit så återställd som jag kommer att bli bestämde jag mig för att lägga ut huset till försäljning. Alla ni som flyttat från ett hus efter 30 år till en lägenhet vet vad jag talar om, det är ett enormt arbete. Är man dessutom, som jag ensamstående med allvarliga ryggproblem, är det något som verkligen tar all ens energi och ork. Nu har jag äntligen flyttat, fått allt i ordning och landat i mitt ”nya” liv.

Jag vet inte hur det är med er andra men jag behöver ro för att skapa, jag kan inte ha allt för mycket störelement runt mig. Så nu som först känner jag mig redo. När man kommer in i ”flowet” försvinner tid och rum, det är en alldeles speciell och underbar känsla som jag verkligen saknat.